Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 26 juni 1948 - Vad menas med en stad? av H N Pallin - Festskrift tillägnad J Arvid Hedvall, av SHl - Från skråhantverk till byggnadsindustri, av Gösta Selling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 juni 1948
425
Trafikvolymens vetenskapliga
och praktiska betydelse för samhällsvärdet
Närmast har det här gällt att finna ett
siffermässigt kriterium på en stad, och vi ha funnit
att samhällets eget liv kan vara ett helt eller
delvis bestämmande medel härför. Många växlingar
i samhällstypen kunna göra begreppet stad
diffust, vare sig man väljer yttre eller inre
kännemärken. Ett samhälle kan se ut eller icke se ut
som en stad både med och utan egenskapen att
vara det eller den kan representera någon
specialitet. Ända in i våra dagar har det funnits
storstäder i Orienten, om vilka en ankommande
resande icke kunnat få något begrepp förrän
efter en tid. Det finns också mer eller mindre
utdöda städer, så att säga pensionerade skelett,
som kunna förvilla en av romantiska
föreställningar sedan gammalt bemängd uppfattning om
stadsbilden som sådan11. Slutsatsen blir, att man
måste finna ett vetenskapligt exakt kännemärke
på vad en levande stad är samt hur och till vilket
mått den fyller detta krav. Att vara stad får
nämligen allt större betydelse både ur positiv och
negativ synpunkt, ju längre den västerländska
civilisationen fortskrider. Ett sådant kännemärke för
staden kan enligt den här framlagda
uppfattningen erhållas genom att taga trafiken till
utgångspunkt, dvs. det sannolikt mest direkta och
lättast exakt mätbara utslaget av dynamisk
verksamhet, som en stad såsom helhet uppvisar.
Ehuru frågan i första hand har vetenskapligt
intresse, har den sålunda också en praktisk sida.
De med varandra intimt sammanhängande
stads-och trafikfenomenen ha en sådan grundläggande
betydelse både ur teoretisk och praktisk synpunkt
för viktiga problem inom alla grenar av mänsklig
verksamhet: tekniska, ekonomiska, sociala,
kulturella och hygieniska, att de här efterforskade
gränsvärdena hava stort intresse också för den
praktiskt arbetande samhällsbyggaren, han må
vara tekniker, jurist, sociolog osv. För att kunna
fullfölja undersökningar om städernas liv och
dra erforderlig nytta av dylika undersökningar
böra de tillsammans med andra slag av
trafik-studier utvidgas både på bredden och djupet,
långt utöver de gränser som de praktiska behoven
hittills utstakat. Det är synnerligen önskvärt, att
teknikerna bidraga även till det vetenskapliga
utforskandet av dessa problem. Tämligen säkert
komma högre trafikstudier eljest att snart nog
överflytta till universiteten, där man trots
tekniska svårigheter hyser ett ärligt och brinnande
intresse för dessa frågor. En viktig förutsättning
både för naturvetenskapliga och tekniska forskare
på detta område är, att de statliga och
kommunala förvaltningar, som handhava
trafikspörsmålen och särskilt trafikräkningarna, ägna dem
en fördjupad uppmärksamhet och tillgodose dem
med högre anslag. Detta är ett sedan decennier
närt önskemål.
Litteratur
1. Pallin, H N: a. Vad är teknisk stadsgeografi?, Byggn.-världen
1945 h. 28; b. Staden som koncentrationsfenomen, Byggn.-världen
1946 h. 51; c. Trafikens världsherravälde, Stockholm 1932; d. Ny
stadsplonekonst, Byggn.-världen 1944 h. 48; e. Trafikteknik,
Stockholm 1936 s. 210, 121; f. En stads trafikvolym, Byggn.-världen 1947
h. 11, 12; g. Om nödvändigheten att mäta trafikens volym, Sv.
Väg-fören. T. 1926 h. 3; h. "Stadstrafikens tyngdpunkter", Vägen 1942
h. 7; j. Var ligger Stockholms trafikcentrum, Byggn.-världen 1934
h. 28; k. Isokinkartor över större trafikområden, Sv. Vägfören. T.
1942 h. 8; l. Till stadsbildens psykologi, Byggn.-världen 1945 h. 24.
2. Frödin, J: Staden som geografisk företeelse, Ymer 1946 h. 3.
3. Nelson, H: "Geografiska studier över de svenska städerna och
stadslika orternas läge", Lunds Univ. Ärsb. 14 (1918) nr 13.
Festkrift tillägnad J Arvid Hedvall, Göteborg 1948.
659 s., ill.
Skriften består av ett femtiotal kortare artiklar
behandlande vitt skilda ämnen. Det är därför icke lätt att ge
klart besked om dess innehåll. De olika författarna har
tydligen skrivit om någon detalj inom sitt specialområde
eller sin hobby. Det övervägande antalet artiklar
behandlar visserligen kemiska frågor, som i stort sett tycks falla
inom Hedvalls arbetsområde: reaktioner i fast fas och
fasta ämnens kemiska egenskaper. Åtskilliga författare
har dock hämtat sitt stoff från fysik, matematik, geologi,
botanik, kemins historia, filosofi, nationalekonomi,
arkitektur, konst och litteratur. Som exempel kan följande
artikelrubriker nämnas: "Det kemiska teckenspråket",
"Några synpunkter på modern konstbedömning", "Ön the
foundations of electrodynamics", "Skalder från
T’ang-perioden", "Den fotografiska bildens optik i teori och
praktik", "Materien och anden". Av mera allmänt kemiskt
och kemisk-tekniskt intresse är t.ex. "Moderna syrafasta
konstruktionsmaterial", "Träsocker", "Syntetiskt gummi",
"Moderna jonbytare och deras användning", "Periodiska
systemet av i dag". Som helhet betraktad gör skriften
onekligen ett ganska heterogent intryck, men detta hindrar
naturligtvis icke, att den utgör underhållande läsning.
Nästan vem som helst torde kunna finna åtminstone några
artiklar av speciellt intresse för honom själv. SHl
Från skråhantverk till byggnadsindustri, av Georg
Hesselman. Byggmästarens förlag, Stockholm 1945. 252 s.,
ill. 30 kr.
När svenska folket nyligen hyllade sin 90-årige monark,
fylldes tidningarna med återblickar på de nio decennierna.
Men fråga är, om man i regel reflekterar över vilka
djupgående och revolutionerande förändringar både vårt
samhälle och de enskilda medborgarnas liv genomgått under
detta visserligen ovanligt långa människoliv. För nittio
år sedan var Stockholm en sovande idyll, där inte mycket
varslade om att den nya tiden stod för dörren.
Befolkningssiffran hade nyss passerat hundratusenstrecket, och
man bodde och levde i stort sett som förfäderna gjort
under 1600- och 1700-talen. Vintertid, då sjöfarten
stoppades av isarna, "ligger Sveriges förnämsta stad nedsänkt i
en slags dvala", skriver en resehandbok från den tiden.
Någon järnväg fanns inte — bansträckan
Södertälje-Stockholm invigdes först 1860. Hur det var ställt med
hygienen förstår man, när man får veta, att det inte fanns
vattenledning och att den första kloaken lades ned så sent
som 1864. Gasbelysningen var något ganska nytt men fanns
långtifrån överallt på gatorna, som i stor utsträckning
saknade trottoarer och ordentlig stenläggning. Fotogen
var ännu okänd, man fick nöja sig med ljus och
oljelampor för ekläreringen inomhus.
En stor del av ovanstående upplysningar återfinner man
i denna innehållsrika och intressanta volym, vars innehåll
närmare anges i underrubrik "om husbyggen i Stockholm
1840—1940". Det är en vacker, typografiskt mycket vårdad
bok, vars rika, väl återgivna illustrationsmaterial ger en
åskådlig bild av huvudstadens utveckling på detta speciella
område under det senaste seklet. Undertecknad noterar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
