Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 26 juni 1948 - Från skråhantverk till byggnadsindustri, av Gösta Selling - AB Atlas Diesel - Norrahammars Bruk - Isoleringsaktiebolaget WMB - TNC: 13. Gänga, gängor, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
TEKNISK TIDSKRIFT
med särskild tillfredsställelse, att Stadsmuseets outtömliga
förråd av gamla Stockholmsbilder har utnyttjats på ett
både skickligt och kunnigt sätt.
Förf. har som byggnadsfackman och gammal
stockholmare haft utomordentliga förutsättningar för sitt arbete,
och resultatet vittnar om hans studier i arkiv,
memoarlitteratur, tidningar och tidskrifter. Bland den använda
litteraturen finner man även relativt okända och föga
utnyttjade verk, såsom den under några år på 1850-talet
utkommande Tidskrift för praktisk byggnadskonst.
Däremot har ban inte begagnat Överståthållareämbetets
femårsberättelser, som dock innehåller en hel del värdefulla
uppgifter om bostadsförhållandena under olika perioder,
något som också är fallet med stadsfullmäktigetrycken.
Egendomligt nog saknas även i litteraturförteckningen den
enda översikt av 1800-talets svenska arkitektur, som
tidigare publicerats, nämligen Ragnar Josephsons uppsats,
publicerad i tidskriften Arkitektur i början av 1920-talet.
Uppsatsen är en briljant snabbmålning av stilutvecklingen
i förra seklets byggnadskonst. Hesselmans arbete är ett
utmärkt komplement härtill; han tränger med
yrkesmannens skarpsyn in bakom fasaderna, vilket
konsthistorikern Josephson inte gjort. Förf. visar, hur
bostadsbyggandet förändrats under de senaste hundra åren, hur nya
material kommit fram och omformat bostaden, hur
arkitektyrket utvecklats och arbetarstammen förändrats.
Dessutom lämnar förf. för varje tidsavsnitt en förteckning över
de byggnader, som uppförts under perioden, med årtal,
namn på arkitekterna och ofta även byggmästarna. I
många fall anges även materialbehandling och andra
byggnadstekniskt intressanta detaljer. Naturligtvis kan man
här och där diskutera de attributioner som gjorts och
vilka synes grunda sig på uppgifter i Byggnadsnämndens
arkiv eller i samtida litteratur. Några mera väsentliga fel
har åtminstone jag inte kunnat finna. Utan tvivel kommer
Hesselmans arbete att bli ett ofta anlitat uppslagsverk, så
mycket mer som det finns utmärkta både person- och
adressregister. Vissa märkligare byggnader ägnas särskilda
kapitel. Dit hör Nationalmuseum, Bolinderska huset,
Nordiska museet, Riksbyggena, Operan och Dramaten.
För den byggnadstekniskt intresserade utgör boken
dessutom en verklig guldgruva, med massor av värdefulla och
roande notiser. Man får en ingående skildring av hur man
byggde vid 1800-talets mitt, då arbetstiden var 12 timmar
och timlönen 15 öre för att genom den första strejken,
1869, springa upp till 21 öre. Under tiden 1860—1940 har
lönerna för t.ex. grovarbetarna femtondubblats. Det första
ackordsavtalet träffades så sent som 1899 och omfattade
nio punkter. Ar 1940 hade antalet punkter i avtalet stigit
till 130.
Kanske får man ett intryck av att förf. hyser samma
intresse för husbyggandets senaste fas som när det gäller
äldre tider. Det är ganska naturligt, att upptäckarglädjen
och forskningsintresset inte är riktigt lika stora, när det
gäller detaljer som man själv upplevat. Men man får en
initierad skildring av hur bostadsproduktionen blir allt
mera industrialiserad och rationaliserad. Nya material och
nya tekniska hjälpmedel dyker upp, och man får
noggranna data för de olika nyheterna. 1 regel brukar HSB
få äran av att ha infört sopnedkastet i Stockholm. Förf.
påvisar, att denna lilla tekniska finess fanns i Strandvägshus
redan 1903. Man får veta, att den första betonggrunden
göts vid Industribankens nybygge vid Munkbron 1890, att
kopplade fönster uppträder i slutet av 1880-talet, att de
elektriska personhissarna installerades på 1890-talet, att
de nu så oumbärliga träfiberplattorna började saluföras
1929 och svenskt maskinglas så sent som 1930. Men det
är ingen anledning att citera alltför många detaljer; det
sagda kanske kan stimulera de intresserade till att själva
studera boken. Det är den i hög grad värd, den är som
ovan påpekats både vacker, värdefull och intressant. Georg
Hesselman har fyllt en lucka i vår byggnadshistoriska
litteratur och därmed utfört en viktig pionjärgärning.
Gösta Selling
AB Atlas Diesel, Stockholm. En illustrerad broschyr
med den gåtfulla titeln "Om någonting händer — vad
händer då?’ gör reklam för firmans nya serviceverkstad
i Sickla och för företagets serviceverksamhet överhuvud.
Norrahammars Bruk, Norrahammar. Kataloglösblad
behandlande nija elkokplattor med massainbäddade spiraler.
Isoleringsaktiebolaget WMB, Göteborg. Prospekten
"Isoleringskork" och "Fundamentkork’’ beskriver olika
korktillverkningars användning för tekniska ändamål.
TNC
13. Gänga, gängor
Ordet "gängor" användes i trefaldig betydelse. Dels får
det innebära hela gängkomplexet på en gängad kropp, t.ex.
"muttern och skruven passar inte i gängorna"; i denna
betydelse kan man också säga: gängning. Dels får ordet
betyda enskilda (i skruvlinje gående) gängbanor, "en
dubbelgängad skruv har två gängor", dels även enskilda gängvarv,
"8 gängor per tum". Dessutom avser man ibland med
gänga enbart gängspåret, ibland gängvallen.
Då definitioner för gängade kroppars enskildheter blir
svåra att skriva utan mera preciserade utgångstermer, och
då även kännbara misstag skulle kunna begås av samma
anledning, får TNC efter utredning och i samråd med
sakkunniga inom standardiseringsväsendet rekommendera
följande terminologi:
gängspår, i skruvlinje gående fördjupning i en cirkulär
cylinder- eller konvta, på skruv, mutter e.d.; den likaledes
i skruvlinje gående upphöjningen mellan angränsande
gängspårs-varv kan kallas gängvall
gänga, v., förse (en kropp) med ett eller flera gängspår
och motsvarande gängvallar
gängning, 1 åtgärd bestående i att man gängar, 2
sammanhängande belt av ett eller flera gängspår och
motsvarande gängvallar
gänga, s., 1 (huvudbetydelse:) sammanfattning av ett
gängspår och en angränsande gängvall, räknat från
gängningen början till dess slut; jfr gängdelning, anm.;
2^gäng-varv, se d.o., t.ex. "8 gängor per tum"; se anm.; 3 (i
pluralis) i= gängning (se d.o. 2), t.ex. "välsmorda gängor"
Anm. I viktiga fall bör i betydelserna 2 och 3 de angivna
synonymerna föredras. Uttrycket "8 gängvarv per tum"
skulle för en flergängad skruv dock kunna missförstås som
8 varv av samma gänga, varför ett säkrare uttryckssätt är:
8 gängdelningar per tum.
gängvar v, varv av en gänga 1 räknat till samma axialplan
från vilket man utgått
gängdelning, avstånd mätt parallellt med gängningens
axel, mellan två på varandra följande toppar eller bottnar
eller andra likbelägna punkter i den vågiga konturen i en
gängnings axialsnitt
Anm. Liksom utgångspunkten för mätning av
gängdelningen kan väljas godtyckligt, är också en gängas gränser
i dess breddled bestämda endast så till vida att avståndet
mellan dem svarar mot gängdelningen.
gängstigning, axiellt steg per gängvarv i en och samma
gänga
enkelgängad, försedd med endast en sammanhängande
gänga; i en enkelgängad kropp är gängstigningen lika med
gängdelningen
dubbelgängad, försedd med två gängor i samma
gängning, så att gängstigningen är lika med dubbla
gängdelningen
flergängad, försedd med flera gängor i samma gängning;
finns tre gängor eller flera talar man hellre om antalet
ingångar, se d.o., än om antalet gängor
[gäng]ingång, början av gänga vid gängningens ena
(tvärskurna) ända
Anm. En gängning med n ingångar har n gängor, och dess
gängstigning är n gånger gängdelningen. J IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
