Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 26 juni 1948 - Poregenskaper hos byggnadsmaterial, av Tor Hagerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 juni 1948
433
Poregenskaper
hos byggnadsmaterial
Fil. dr Tor Hagerman, Stockholm
539.217.1 : 691.3/.5
Porernas kapacitet och utformning i våra
byggnadsmaterial har en grundläggande betydelse för materialens sätt
att fungera i byggnaden. Genom anslag från Statens
Kommitté för Byggnadsforskning har jag beretts tillfälle att
utföra vissa undersökningar över porsystemet i ett antal
oorganiska byggnadsmaterial: tegel, lättbetongsorter,
kalkbruk och cementbruk. I det nu genomförda skedet av
arbetet har det varit nödvändigt att koncentrera uppgiften
på en rad egenskaper, som tillskrives eller är nära
beroende av porositeten hos ett enda stycke av materialet,
så långt detta varit möjligt, för att under denna
förutsättning söka belysa sambandet mellan dessa egenskaper. Det
måste därför från början framhållas, att resultaten icke
kan gälla generellt för de undersökta materialen. Härför
erfordras ett omfattande statistiskt underlag. I det
följande skall endast lämnas en förelöpande orientering över
hur dessa undersökningar har utförts samt över några
därvid framkomna resultat.
På utsågade eller avslipade kuber av materialen,
vanligen med 5 cm kantlängd, har som regel och i följande
ordning bestämts: volymvikt, värmeledningsförmåga i
torrt tillstånd, vidare vattenabsorption och
vattenavgivning. Sedan provkropparna uttorkats, bestämdes
fuktupptagning och fuktavgivning i konditionerad atmosfär,
vidare i flera fall kapillär stighöjd och stighastighet och
slutligen vattengenomsläppligheten. Originalkuben har
därefter under vakuumbehandling impregnerats med en
färgad konsthartsmonomer (metakrylsyrametylester), som
polymeriserats, varefter kuberna slipats och polerats för
undersökning av porstrukturen i ett par nivåer. På
material från originalkubens omedelbara grannskap i det
ursprungliga provstycket har bestämts dels specifik vikt för
beräkning av total porvolym och dels frostbeständighet.
Några av bestämningarna har krävt särskilda
metodutredningar.
Porstrukturen kan i analogi till strukturen i den fasta
Bearbetning av föredrag i avd. Väg- och Vattenbyggnadskonst den
9 februari 1948.
fasen hänföras till porernas storlek, form och anordning
t.ex. fördelning och orientering. Med hänsyn till
storleksordningen (här närmast hänförd till porvidden i snittet)
har de indelats i: för obeväpnat öga synliga makroporer
(> ca 0,2 mm), under optiskt mikroskop synliga
mikroporer (> ca 1^) och submikroporer (< ca 1 /*). Varje
sådan grupp kan i sin tur lämpligen uppdelas efter en
geometrisk skala i grova intermediära och fina porer. Som
exempel kan anföras att som grova mikroporer räknas
de med porvidd mellan ca 0,05—0,2 mm.
Porernas förhållande till luft och vatten hör till deras
väsentliga egenskaper och för det kommunicerande
porsystemet ger detta anledning till fixering av naturliga
dimensionsgränser. Dessa utstakas av: fri passage för
luft-konvektionsströmmar och för vattengenomrinning vid
obetydlig tryckskillnad; den pordimension (ca 0,01 mm),
där den kapillära stighöjden starkt börjar påverka
materialets egenskaper; den dimension där det höga
genomströmningsmotståndet nedsätter den kapillära
stighastig-heten till så låga belopp, att vatteninsugningen under en
normal uppfuktningsperiod kan försummas. Denna
sistnämnda gräns är mycket viktig; den avkopplar i viss grad
intresset för de fina submikroporer, som fortsätter ned
till molekyldimensionernas område.
Vid undersökning av porstrukturen kan i allmänhet
porernas art och uppkomstsätt fastställas; man skiljer
exempelvis på olika slag av krympningsporer (riss,
hårsprickor etc.), avtryck efter inneslutning (luft, vatten,
organisk substans) samt slutligen avtryck efter
reaktionsprodukt (t.ex. blåsor i gasbetong). Ett nödvändigt villkor
för en riktig tolkning av porernas ursprung liksom av det
fasta materialet är, att undersökningen utföres med en
stegvis ökad förstoring.
Vid jämförelse av porstrukturen hos studerade objekt
framkom bl.a. följande: Teglen, märkta "T 1,8" (gult
fasadtegel), "T 1,6" och "T 1,2" enligt angiven
volymvikt-klass undersöktes. De två förstnämndas volymvikt var i
verkligheten avsevärt lägre än angivna värden, nämligen
1,65 för T 1,8 och 1,45 för T 1,6. Makroporerna utgjordes
i T 1,8 av ett måttligt antal delvis inbördes
kommunicerande krympkanaler (riss) med spaltvidd fortsättande
ned till de intermediära mikroporernas storleksområde.
Impregneringsmedlets infiltration i mellanmassan tyder
på en relativt jämn fördelning av intermediära
submikroporer. I T 1,6, fig. 1, utgjordes makroporerna mest av
avtryck efter fast substans och gaser i porvidd från
intermediära makroområdet till intermediära mikroområdet.
Dessa starkt kommunicerande porer var ojämnt fördelade
och orienterade i plastiska omböjningar. Kanaler,
huvudsakligen riss, uppträdde även ned i det fina mikroområdet.
Submikroporerna syntes mer ojämnt fördelade i
mellanmassan än vid T 1,8. I T 1,2 utgjordes makroporerna av
Fig. 1. Mikrofotografi av tegel "T
1,6’; de svarta partierna utgör porer
fyllda med rött konstharts, de ljusa
fläckarna i allmänhet
mineralpartiklar från inblandad sand. Den från
nedre högra hörnet inkommande
grova mikroporen har en största
bredd av ca 0,05 mm.
Fig. 2. Fuktupptagning och
fuktavgivning för originalkuber vid
lagring i luft av rumstemperatur med
olika fuktighetshalt (fuktigheten
beräknad i procent av kubens volym).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
