Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 26 juni 1948 - Poregenskaper hos byggnadsmaterial, av Tor Hagerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Försöksanordning för bestämning av
vattengenom-släpplighet enl. Building Research Stations system.
tämligen jämnt fördelade avtryck efter sågspån. Mindre
vanligt förekom kanaler ned till porvidd sällan finare än
intermediära mikroporers. Vidare syntes grova
submikro-porer finnas ojämnt fördelade i mellanmassan.
Lättbetong av tre fabrikat och ungefärlig volymvikt
enligt märkningen "G 0,6", "S 0,6" och "C 0,3" studerades.
Förutom de för samtliga sorter gemensamma mer eller
mindre sfäriska blåsporerna förefanns ställvis även
sprick-makroporer i C 0,3. Blåsporerna visade sig vara olika
graderade i de olika objekten. I G 0,6 och C 0,3 tillhörde
talrika blåsporer det grova mikroområdet. Mikroporerna
utgjordes i övrigt huvudsakligen av kanaler med vidd
vanligen i det intermediära, mera sällan (för G 0,6) i det fina
mikroområdet. Submikroporer och sannolikt grova sådana
synes förefinnas i samtliga lättbetongsorter. De var mer
jämnt förekommande i G 0,6 än i S 0 6. I den sistnämnda
uppträdde infiltrationen som nebulosor i vissa partier.
Kalkbruk beredda med några olika i praktiken använda
sandsorter studerades. Förutom luftblåsor iakttogs ett
utpräglat kommunicerande system av torkporer. Vid två av
bruken tillhörde dessa makroområdet. Ett tredje objekt,
utgörande en kopia av det vid Södersjukhuset i Stockholm
använda putsbruket, visade torkporer mindre frekvent och
huvudsakligen tillhörande det grova mikroområdet.
Samtliga bruk var utpräglat submikroporösa. Det visade sig
vid fastställandet av övriga egenskaper, att
Södersjukhusets bruk hade liten vattengenomsläpplighet, låg kapillär
stighöjd och bättre frostbeständighet än de andra
kalkbruken, vilket sålunda direkt kan hänföras till
porsystemet.
Av resultaten från de många provningarna må i övrigt
följande anföras: Värmeledningstalet har i ett fall
(gasbetong 0,6) bestämts på originalkuben i dess tre riktningar
utan att nämnvärd skillnad konstaterats. Detta tyder på
en i stort sett isotrop struktur hos det fina porsystemet.
Bestämningar av vattenabsorption, som utförts vid olika
ålder på samma kuber av kalk resp. cementbruk, ha visat
att porsystemet undergår vissa förändringar. Absorptionen
hade efter ett halvt års lagring minskat för kalkbruken
men ökat för cementbruken, vilket torde bero på fortsatta
kemiska förändringar av bindemedlet och därmed
sammanhängande porositetsändringar för materialet.
Undersökningen av uttorkningsförloppet (vattenavgivningen)
efter full vattenmättnad har i väsentliga drag givit resultat
liknande dem som erhållits av Statens Provningsanstalt
(Tegel 1944 h. 5).
Bestämning av kapillär stighöjd utfördes enligt en för
dessa undersökningar av Gunnar Beskow särskilt utarbetad
metod. Härvid ställdes vertikalt ett kapillärrör med
neder-ändan i kvicksilver och den övre vattenfyllda delen
försedd med gummimunstycke pressades mot den plana
provytan. Förfarandets användbarhet är dock begränsad vid
sådana material, där grövre ytporer utanför den av
rörpackningen täckta ytan kommunicera in i vatteninsug-
ningsområdet. I sådana fall åstadkommer de
luftgenombrott i kapillärbanorna med åtföljande stora variationer
även inom ett begränsat område på samma provyta.
Sannolikt har man emellertid i praktiken att räkna med
likartade förhållanden, så att den höga stighöjden i de
finare kapillärerna icke blir avgörande. Vid
undersökningarna visade sig tegel, T 1,8, och ett av kalkbruken ("Ps")
ha en likartad porvolym men en avsevärd skillnad i
kapillär stighöjd (stor för teglet) och frostbeständighet (stor
för teglet). Förutsättes att den olika stora hållfastheten
för de båda materialen i intetdera fallet räcker till att
motstå frostspänningarna, kvarstår porsystemets
utbildning med talrika relativt grova torkriss i bruket som
orsaken till dess dåliga frostbeständighet.
Fuktupptagning och fuktavgivning bestämd genom
originalkubernas lagring i luft med olika fukthalt har i stort
sett visat, att ju större den totala porvolymen är, desto
större blir också fuktupptagningen hos materialet beräknat
på porvolvmen. Det ser alltså märkligt nog ut, som om
porstrukturen i detta fall är av mindre betydelse. I fig. 2
anges fuktupptagningen i förhållande till kubens volym.
Undersökningar av vattengenomsläppligheten utfördes
med anordningar som framgår av fig. 3 och enligt Building
Besearch Stations system. Vid försöken användes vatten
med lufthalt ca 35 mg/1. Sedan kuben i
rumsluftkonditio-nerat tillstånd ingjutits i dosan med gelatin runt
sidoytorna, påkopplades vattentilloppet och kapillärsystemet
fick vattenmättas. Inrinningen skedde sedan från mätröret
under upprepade tidsbestämningar. Minst två gånger per
dygn uttappades luft som ev. samlat sig under dosans
lock.
Besultaten, fig. 4, visade, att på kort tid i flera fall stora
förändringar inträffar för genomgångshastigheten, vilket
förhållande kunde anses tillskrivas den i kuberna
kvarvarande luften. Dessa uttogs därför, rengjordes och
kokades i vatten, varefter provningen upprepades.
Vattengenomsläppligheten blev nu att börja med större, men
den sjönk i vissa fall snabbt, vilket tillskrives
luftavskilj-ning från vattnet under försökets gång. Det här berörda
Fig. i. Några
murmaterials genomsläpplighet
för vatten
(undersökningsobjekt är 5 cm
kuber).
ml/hdm2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
