Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 1 augusti 1948 - Processrättsliga synpunkter på handläggningen av patentansökningar, av Halvar Khennet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 augusti 19i8
441
formuleras så: Det bör — principiellt — anses
i första hand ankomma på sökanden —
"käranden" — att i förekommande fall sörja för
bevisning för rättmätigheten av sitt krav på
patentskydd; först i andra hand kan anses ankomma
på motparten-allmänheten — "svaranden" —
att ingå i bevisning om patentkravets större eller
mindre grad av oberättigande.
På grund av patentansökningarnas särskilda
natur kommer emellertid tillämpningen av denna
allmänna regel att ställa sig helt olika i olika
fall. Om vi först fästa uppmärksamheten på de
tre "patenterbarhetskriterierna" — nyhet, teknisk
effekt och uppfinningshöjd — och därvid börja
med nyhetsfrågan, torde problemet om
bevisbördan kunna framställas sålunda. Det torde
ligga i sakens natur, att någon positiv
"bevisning" om en uppfinnings objektiva nyhet icke
kan förebringas. En bevisning på denna punkt
kan endast ske negativt, dvs. genom att en
granskning ger vid handen, att den patentsökta
uppfinningen icke visats vara känd. Och denna
negativa bevisföring åligger i första hand "ex
officio" patentmyndigheten och i andra hand
allmänheten i samband med uppbudsförfarandet.
Av den patentsökande torde på denna punkt inte
kunna fordras annat, än att han med hänsyn till
värdet av den förmån patentet innebär inte skall
vilseleda vare sig patentmyndigheten eller
allmänheten genom felaktiga, missvisande eller
oklara uppgifter om uppfinningens verkliga
innebörd. Med hänsyn till de ekonomiska förmåner,
ett patent kan komma att medföra för sin
innehavare, kunde det måhända vara berättigat att
ålägga den patentsökande sanningsplikt i
avseende å sådana omständigheter — t.ex.
beträffande teknikens ståndpunkt — varom han äger
kännedom3d. Detta kan helt enkelt bli nödvändigt,
om förslaget om samarbete mellan olika länders
patentmyndigheter i fråga om
nyhetsgranskningen skulle bli genomfört. Ej heller i fråga om det
tredje patenterbarhetskriteriet —
uppfinningshöjden -— torde den allmänna bevisbörderegeln ha
någon mening. Agörandet huruvida i visst fall
tillräcklig uppfinningshöjd är för handen eller
inte är ju en ren omdömesfråga. Om någon
"bevisning" i egentlig mening kan det här knappast
bli tal utan endast om en argumentering,
anförande av skäl och motskäl. Den som
argumenterar bäst och mest övertygande avgår med segern.
Så mycket betydelsefullare kan emellertid
frågan om bevisbördan bli i fråga om det andra
patenterbarhetskriteriet — den tekniska effekten.
Eftersom officialprincipen gäller för hela
prövningsförfarandet, måste det visserligen fastslås,
att patentmyndigheten ej heller på denna punkt
kan komma ifrån sin negativa bevisskyldighet.
Det åligger alltså patentmyndigheten att vid sin
prövning noga beakta, huruvida sökandens
uppgifter om uppfinningens funktion kunna vara rik-
tiga eller ej. I de allra flesta fall förhåller det sig
lyckligtvis också så, att en dylik prövning ej
endast är möjlig utom t.o.m. för en teknisk
fackman, sådan som patentgranskaren får
förutsättas vara, lätt. Den erhålles helt enkelt automatiskt
vid ett uppmärksamt och sakkunnigt studium av
ansökningshandlingarna. Skulle detta studium ge
anledning till tvivel, åligger det den granskande
att framföra dessa tvivel till sökanden och att
därvid så klart som möjligt utveckla de skäl, som
synas tala för tvivlen. Det torde väl vara
uppenbart, att det också måste anses åligga granskaren
att även i fortsättningen bevara sin
kritikförmåga, så att han inte låter "prata omkull sig" av
skenbevis eller kategoriska påståenden utan
täckning. I den mån en verklig bevisning blir
erforderlig, gälla de nedan anförda synpukterna.
I många fall, måhända oftast på det kemiska
området, gäller, att det inte är möjligt för
patentmyndigheten att kontrollera riktigheten eller
oriktigheten av sökandens utsagor. Litteraturen
ger måhända ingen ledning och patentverket är
ju inte utrustat med provningsanstalt eller
kon-trollaboratorium. Såvida sökandens påstående
inte är alltför orimligt — t.ex. genom att det
strider mot allmänt godtagna naturlagar — återstår
det i dylika fall endast att genom ansökningens
kungörande låta allmänheten deltaga i
granskningen. Det är härvid som frågan om
bevisbördans fördelning framför allt blir aktuell. Av den
ovan uttalade allmänna bevisbörderegeln för
patentansökningar får anses följa, att om tvivel
uppkommer angående den tekniska effekten av en
uppfinning, måste det anses åligga sökanden att
åtminstone göra det sannolikt, att uppfinningen
fungerar på uppgivet sätt. Det har gjorts gällande,
att detta skulle vara att pålägga en patentsökands
en orimlig börda, som eventuellt skulle kunna
ställa honom inför ekonomiskt ouppfyllbara krav.
Jag kan inte se det berättigade i denna
invändning. Om sökanden överhuvudtaget gjort och
känner sin uppfinning, måste det ju förutsättas,
att han är i besittning av fakta för sitt påstående.
I motsatt fall får uppfinningen betecknas som en
ren skrivbordsprodukt, vars eventuella
patentskyddande endast kan innebära, att näringslivets
rörelsefrihet inskränkes utan att motsvarande
förmåner i form av ökat tekniskt vetande och
förbättrade möjligheter till produktion kommer
näringslivet till godo. Det kan inte vara oberättigat,
att den, som ansöker om förmånen av ett patent,
ställer till patentmyndighetens förfogande det
material, varav han är i besittning och som av
honom antas på en avgörande punkt bevisa
riktigheten av hans påståenden.
Invändaren å sin sida har endast två månader
på sig för att bestämma sig för, om han skall
göra invändning eller ej. Det torde många gånger
helt enkelt vara omöjligt för honom att på så
kort tid utföra försök, som skulle kunna ådaga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
