Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 1 augusti 1948 - Utnyttjandet av patent, licens, av Bengt Avellan-Hultman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 augusti 1948
■465
licensavgiften, och att licenstagaren skulle kunna
göra en ekonomisk vinst på att tillverka mer än
som motsvaras av efterfrågan för att lägga
överskottet på lager eller rent av kasta det i sjön.
Bortsett härifrån synes det ju ologiskt, att en
större produktion skall belastas med en
sammanlagd mindre licensavgift, ty detta skulle ju i
praktiken betyda, att patenthavaren gav ett belopp till
licenstagaren som tack för att denne dessutom
nyttiggjort sig rätten till patenthavarens patent
för viss överskjutande produktion.
Förutom den mängdmässiga licensavgiften kan
allehanda andra slag av licensavgift
förekomma. Det är exempelvis vanligt att åtminstone i
exklusiva licensavtal inskjuta en bestämmelse om
en garanterad minimiavgift. Det är en icke sällan
förekommande uppfattning, att vissa firmor
samlar på sig exklusiva licensavtal, vilka aldrig
kommer till utövning, med det enda motivet, att de
vill undertrycka utövningen av en uppfinning,
som skulle innebära en för dem mindre önskvärd
konkurrens. Detta förekommer dock icke så ofta,
som man föreställer sig. Patenthavaren är
emellertid icke betjänt av att på detta sätt hans
uppfinning undandras utövning, och att han själv går
miste om den inkomst, som han räknat med. För
att säkerställa patenthavaren häremot
förekommer ofta i licensavtal en bestämmelse av den
allmänna art, som framgår av alternativ 1 i § 3.
Nu kan det inträffa, att licenstagaren icke är
villig att erlägga förskottslikvid. Exempelvis kan det
röra sig om en ny uppfinning, som först under
dryga kostnader måste inarbetas på marknaden;
man kan hysa allvarsam tvekan, huruvida detta
skall lyckas, och det kan synas obilligt, att
licenstagaren på detta sätt icke blott skall belastas med
hela den industriella risken utan därjämte även
åläggas att till patenthavaren utbetala ett belopp,
som måhända genom senare vunnen erfarenhet
uppfinningen visas alls icke vara värd. Man måste
i sådant fall finna en annan väg för säkerställande
av patenthavarens intressen, och en sådan anges
i alternativ 2. Stundom har man ansett, att redan
den omständigheten, att ett licensavtal förelegat,
som möjliggjort för licenstagaren att utöva den
ifrågavarande uppfinningen, för honom inneburit
en så stor fördel, att en viss ersättning varit
påkallad, oberoende av om omständigheterna för
övrigt medgivit utövning av uppfinningen. Ett
exempel på denna variant anges i alternativ 3.
Höjden av licensavgiften är naturligtvis den mest
kardinala frågan, och samtidigt den fråga, där
det är svårast att ge en kungsregel. Den beror på
alldeles för många omständigheter: hur stor vinst
kan licenstagaren beräknas göra på grund av den
patenterade uppfinningens utövning? hur stor
andel av denna vinst hänför sig till licenstagarens
egen subjektiva duglighet vid utövningen av
uppfinningen, och hur stor del måste hänföras direkt
till uppfinningens objektiva värde? är uppfin-
ningen av sådan art. att andra lika goda
produkter kan framställas utan uppfinningens
nyttjande? är den kanske rent av en verklig
basuppfinning för ett helt nytt industriellt
verksamhetsområde? Dessa frågor lämnar en mycket vid
marginal öppen för höjden av licensavgiften, men
som regel torde kunna sägas, att denna efter
svenska förhållanden kan ligga i storleksordningen
mellan 10 % och 1 %. Den är högre ju
betydelsefullare uppfinningen är, och särskilt ofta
förekommer höga licensavgifter då patenthavaren
utarbetat en färdig konstruktion som han ställer till
licenstagarens förfogande, eller då han ger
konstruktiv hjälp och service, kanske lånar ut
verktyg för framställning av specialdelar eller ställer
sitt laboratorium till förfogande osv. Vid
licensavtal utan sådana särskilda komplikationer är en
licensavgiftshöjd av 4—6 % mycket vanlig, men i
vissa fall förekommer även en avsevärt lägre
licensavgift.
Det är lämpligt, att följande paragraf
omhand-lar sättet för licensavgiftens avräkning och
betalning. Man fastställer vissa perioder inom vilka
avgiften skall redovisas resp. betalas, man kan
fastställa ränta i händelse av försenad betalning,
man kan fastställa på vad slags konto betalningen
skall ske, något som särskilt kan vara av
betydelse om patenthavaren är utlänning. Åtskilliga
andra omständigheter kan inpassas i denna
paragraf, men det torde föra alltför långt att här
redogöra för dem. Jag har därför endast angivit ett
enda exempel, som i flertalet fall, måhända med
lätta variationer, torde kunna tillämpas.
Om en uppfinning är av helt nyskapande
beskaffenhet har det i vissa fall ansetts riktigt, att
skaparen, dvs. den som öppnat porten till ett nytt
verksamhetsfält, även för framtiden behåller viss
kontroll över detta fält. Det torde vara
uppenbart, att licenstagaren har betydligt större
förutsättningar att själv göra uppfinningar inom detta
verksamhetsfält just genom att han av
patenthavaren medges arbeta på det, och man har häri
velat se tillräcklig grund för patenthavaren att
göra anspråk på äganderätt även till sådana
uppfinningar, som görs av licenstagaren. Denna åsikt
är emellertid i själva verket mycket omstridd, och
det är uppenbart, att licenstagarens intresse måste
vara att om möjligt göra sig fri från
patenthavarens "förtryck". Han försöker med alla medel att
finna en väg förbi det patent, för vilket han nu
måste betala dyra "blodspengar", och han hyser
alltfort det hoppet, att patenthavarens patent en
dag skall förfalla, och han själv då stå med ett
förbättringspatent av så stor betydelse, att det nu
är han som är ensamrådande, och att icke ens
den gamle patenthavaren kan göra honom hans
monopolställning stridig. Det är klart, att i denna
punkt åsikterna bryter sig ganska kraftigt. Jag
kan därför icke annat än tillråda, att
bestämmelser i denna riktning användas med viss var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
