Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 18 september 1948 - Bearbetningstekniska perspektiv, av Olov Svahn - Kulblästring, av I Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
TEKNISK TIDSKRIFT
vilka kunna räknas materialegenskaper,
verktygsmaskinkondition, verktygsutförande,
skär-oljeegenskaper m.m. I)et kan vara värt att
nämna, att man i Amerika redan i stor
utsträckning använder sig av metoden att ånge
profildjup och att man även uppställer
leveransfordringar karakteriserade genom dylika siffror.
Följden av det ovan anförda kommer att bli,
dels att man måste sträva efter sådana
rekommendationsvärden på bearbetningsdata ocli på
verktygskondition som åtminstone tillnärmelsevis
ge önskade ytor, dels att man måste ha metoder
för ytornas uppmätning närmare bestämt för
mätning av profildjupen. Dylika apparater
finnas. Rekommendationsvärden saknas ännu, men
ett intensivt arbete pågår att även här bestämma
sambanden mellan materialens möjligheter att ge
viss ytjämnhet och övriga lättåtkomliga
materialegenskaper, exempelvis genom att man lägger
upp diagram såsom fig. 12 visar.
Betydelsen av ytstandardiseringen torde väl för
närvarande få ställas utom allt tvivel. Vi ha
emellertid vid frågans belysning återigen fått
materialegenskaperna att falla in i perspektivbilden,
och man torde kunna förutspå, att dessa i detta
sammanhang komma att bli än mer influerande
på bearbetningsresultatet och än mer observerade
än då frågan gällde användbara skärhastigheter.
Här har endast belysts några få av
produktionsfaktorerna och de önskvärda utvecklingslinjerna
samt svårigheter som föreligga. Man får inte
bortse från de samband, som
produktionsfaktorerna ha med varandra, och som gör at| en
utvecklingslinje hos en faktor inte kan fullföljas
120 IAO m/min
Skärhast
Fi(j. 12. Profildjup 11 som funktion au skärhastighet för
ett antal olika ståltyper i olika behandlingsskick;
bearbetningsdata svaia mot spunekuiualenten q.= 10,2.
utan en motsvarande utveckling hos en eller flera
av övriga faktorer. Vi ha t.ex. hårdmetaller, men
man kan knappast säga, att vår verkstadsindustri
ännu är "hårdmetallminded". l)et fordras mycket
arbete, som icke ligger på det rent
bearbetningstekniska planet utan lika mycket inom plane
ringsområdet och kanske framför allt inom
området för upplysning och undervisning, för att vi
med tillgängliga medel skola kunna nä en utan
tvekan uppnåelig produktionsökning.
Kulblästring eller kallbearbetning av ett föremåls vta
genom kulbeskjutning tillämpas på maskindelar m.m. för
att öka hållfastheten mot utmattningspåkänningar och slag
samt för att ge skydd mot frätning och sprickbildning på
grund av spänningskorrosion m.m. Kallbearbetningen av
ytmaterialet kan uppnås på flera sätt, men metoden att
kulblästra är ur ekonomisk synpunkt mest givande. Man
brukar kulbombardera enligt två alternativ, med luftbläster
eller med centrifugalanordning. Antingen användes
komprimerad luft, som i dylikt fall får pressa fram kulor
genom ett rör och kasta dem ut ur ett munstycke med
stor hastighet mot arbetsstyckets yta, eller användes ett
skovelhjul, som vid rotationen utslungar kulorna mot
föremålets yta. Kulorna framställes av gjutjärn, snabbt
avkylda vid tillverkningen, så att de får en hårdhet av
45—60 Rc. Storleken brukar ligga mellan 0,2—3 111111.
När föremålet träffas av kulorna, uppkommer en serie
intryck i ytan. Kulintrycken ligger tätt och täcker
varandra, så att ett kallbearbetat ytskikt erhålles med ett
djup av kanske 0,02—0,15 111m (allt efter kulstötarnas
intensitet och föremålets ythårdhet). 1 detta skikt råder
tryckspänningar, som åtföljes av innanför ytmaterialet
befintliga dragspänningar. Härigenom förbättras
hållfasthets-egenskaperna, så att sprickor och dylika defekter, som
brukar begynna i ytan, ej så lätt uppstår. I synnerhet
för detaljer, vilkas dimension måste vara den minsta möj
liga med hänsyn till vikten eller utrymmet, t.ex. hos
automobil- eller flygmaskinsdelar, är kulhainringen många
gånger av största betydelse. Denna behandling är emeller
tid av ringa värde för material med liten elasticitet utom i
vissa undantagsfall, såsom gjutjärn, aluminium, brons 111.111.,
som visat ökad livslängd genom kulblästringen. Mestadels
behandlas detaljer av stål, vilka i sin funktion utsättes för
växlande påkänningar, t.ex. ventillyftararmar, vevstakar,
spiral- och bladfjädrar, kugghjul, vevhus, slyrskänklar.
Den betydelsefulla blästringsintensiteten bestämmes av
stötvärdet, som är resultatet av kulstorlek eller -vikt
och kulhastighet i anslagsögonblicket, kulans hårdhet,
träffvinkeln vid ytan ocli antalet kulor, som bombarderar
en viss yta. En värdering av blästringsintensiteten kan
göras t.ex. genom att en plåtstrimla av viss storlek och
beskaffenhet kulblästras på ena sidan i samma omfattning
som föremålet. Höjden på den båge, som plåten bildar
efter den ensidiga kallbearbetningen, uppmätes och tas
som mått på blästringens intensitet. Mätmetoden har (lik
som kulslorlekarna) normerats i USA, och tre plåtnormaler
användes nu. Ett särskilt instrument, Ahiien-indikatorn,
för bestämning av bågliöjden försäljes. Olika
blästrings-förhållanden har studerats inbördes. Härigenom blir man
i tillfälle att kunna ined prov mera noggrant följa den
produktiva kulblästringen.
En betydelsefull faktor är bortrensningen av spruckna
kulor efter bombardemanget. Man har försökt att sikta
bort dem, men det är en besvärlig metod. Vid bruk av en
specialbyggd luftrensare kan man dock hålla 90—95 %
ospruckna kulor hos den återgående kulmängden.
Kulornas livslängd vid olika hårdhet och kvalitet kan ganska
väl studeras vid blästring av ett visst material liksom
betydelsen av olika förändringar inom projektilmassan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
