Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 2 oktober 1948 - Aktuellt om transformatorolja, av Halvard Liander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 oktober 1918
629
Fig. 6.
Resultat av prov i [-krafttransformatorer-]
{+krafttransfor-
matorer+} med
tre på olika
sätt ur
skiffer-olja framställda transformatoroljor (drifttempera-tur 70° C).
ett tjugotal år sedan, när Moureu och Dufraisse
publicerat sin klassiska undersökning över
inhi-beringsmedel, började man prova särskilt
fenoler och aminer även för transformatorolja. Men
det har tagit tid att utexperimentera lämpliga
ämnen, som förenar god inhiberande verkan med
god löslighet i oljan och låg löslighet i vatten.
Patentlitteraturen ger nu otaliga exempel på sådana
ämnen av mer eller mindre komplicerad struktur.
Man ställer sig på många håll skeptisk till
användningen av inhiberade oljor. De har ju — helt
naturligt för övrigt — kunnat studeras endast
genom accelererade prov, och man vet ingenting
bestämt om deras värde i drift. Om de är bra, dröjer
det några tiotal år, innan vi får besked om saken,
men man kan inte komma ifrån att redan nu ta
ställning till saken. Med de inhiberingsmedel,
som nu står till förfogande, är det praktiskt
taget omöjligt att säga, om den goda
oxidationsbeständigheten hos en olja beror på tillsats av
inhiberingsmedel eller på andra faktorer.
Eftersom det inte är troligt, att inhiberingsmedlet har
någon skadlig effekt, är det väl bäst att sätta
igång provningen i driftskala genast, dvs. börja
använda inhiberade oljor. Genom oxidationsprov
under längre tid bör man dock övertyga sig om
att man inte fått en mindrevärdig olja, som försatts
med inhiberingsmedel för att klara leveransprovet.
För en stor förbrukare, som köper olja från flera
håll och blandar den i ett centralsystem, kan en
viss olägenhet göra sig gällande med inhiberade
oljor. Inhiberingsmedlens verkan kommer
nämligen bäst till sin rätt vid en viss
raffinerings-grad, och om man blandar en inhiberad olja med
annan olja, kan det därför hända, att inhiberings-
effekten försvagas eller helt uteblir. Detsamma
gäller efterfyllning på äldre transformatorer.
Oljor för andra ändamål
Transformatorolja kan utan vidare användas
även som brytarolja, ehuru man för vissa
ändamål föredrar en olja, minimibrytarolja, med
lägre viskositet vid låga temperaturer. Flampunkten
är inte heller för brytarolja av större betydelse.
Det är som regel gaser, bildade i ljusbågen, som
förorsakar en eventuell antändning. Hur
antänd-ningen av gaserna sker, är i många fall en gåta.
Man har gissat, att peroxider i oljan skulle
kunna vålla självantändning. Det är intressant att
notera, att inhiberingsmedel i så fall kan väntas
minska risken för antändning, då
peroxidbild-ningen hålles tillbaka av inhiberingsmedlet.
I kondensatorer och högspänningskablar, där
oljan användes för impregnering av
pappers-spinningen, utsättes den för mycket höga
elektriska påkänningar. Dessa förorsakar
förändringar i oljan av helt annat slag än oxidation. I oljor
för dessa ändamål kommer för övrigt oxidation
inte ifråga, ty före impregneringen befrias oljan
omsorgsfullt från syre genom att man först
blåser igenom kolsyra och sedan avgasar den i
finfördelat tillstånd i vakuum. Oljan sönderdelas
under inflytande av det elektriska fältet, vare sig
detta nu sker i gas- eller vätskefasen, och väte
frigöres. Ofta avskiljes samtidigt vaxartade
substanser genom polymerisation av bildade eller
från början förefintliga omättade kolväten. I
gasbubblorna, som har låg dielektricitetskonstant
och följaktligen får hög påkänning, uppstår
partiella genomslag och isolationen förstöres. Det är
särskilt paraffiner, som är känsliga för
jonbombardemanget i det elektriska fältet, medan
naften-basiska oljor visat sig vara mycket stabilare.
Oljan bör heller inte raffineras för hårt, utan en
viss mängd omättade föreningar bör kvarlämnas,
som kan absorbera bildad vätgas. Å andra sidan
får naturligtvis halten omättade föreningar inte
vara så hög, att oljan av denna orsak blir instabil.
I kondensatorer är viskositeten av mindre
betydelse, eftersom oljan här befinner sig i vila, men
för hålkablar bör viskositeten vara låg. Man bör
alltså använda en olja av samma slag som
transformatorolja, men vara noga med att
raffineringen sker försiktigt. En tillsats av aromater kan
vara fördelaktig för väteabsorptionen. För
kablar i övrigt används högviskösa oljor, som
vanligen försatts med harts. Tillsatsen gjordes
ursprungligen för att underlätta impregneringen
och höja viskositeten så att oljan stannar bättre
kvar. Hartset är emellertid en värdefull
komponent även ur den synpunkten, att det är
utomordentligt stabilt mot elektriska påkänningar och
villigt tar upp väte. Därför har man gått tillbaka
till hartsblandade oljor, sedan man en tid
arbetat med ren mineralolja med hänsyn till harts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
