Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 9 oktober 1948 - Silikonernas egenskaper och användning, av Bengt Oom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 oktober 1948
647
sorter i mekaniska egenskaper vid vanlig
temperatur, men förhållandet blir ett annat vid
mycket höga eller mycket låga temperaturer. Vanliga
gummisorter ändrar sina egenskaper ganska
kraftigt med temperaturen och för temperaturer
under —45 à —50° och över -f-135° finns det över
huvud taget ingen vanlig gummisort som är
användbar. Silastics egenskaper är däremot
oförändrade inom ett mycket stort
temperaturintervall, från —55 à —60° till över +200°. Silastic
är således på en och samma gång det mest
köldbeständiga och mest värmebeständiga
gummiliknande material som existerar.
Trots att Silastic har samma egenskaper vid
över 200° som vid vanlig temperatur, bör man
emellertid icke använda det kontinuerligt vid
högre temperaturer än 150° och blott stundtals
vid temperaturer mellan 150—200° samt helst
aldrig utsätta det för temperaturer över 200°. I
annat fall hårdnar det ganska fort och blir sprött.
Skillnaden i beständighet vid höga temperaturer
mellan Silastic och neoprengummi framgår av
fig. 2. Kiselgummit har förvarats i tre månader
vid 150°, medan neoprengummit förvarats ett
dygn vid denna temperatur.
Det är emellertid icke bara hög köld- och
värmebeständighet, som är utmärkande för Silastic,
utan materialet besitter flera andra goda
egenskaper, vilka i många fall motiverar dess
användning även vid vanliga temperaturer. Sålunda har
kiselgummit utmärkt åldringsbeständighet, dvs.
beständighet mot ultraviolett ljus, ozon, väder
och vind. De kvaliteter, som innehåller syra- eller
alkalibeständiga oxider, uppvisar även god
motståndskraft mot angrepp av dylika kemikalier.
Beständigheten mot lösningsmedel är
emellertid mindre god, då Silastic sväller mer eller
mindre i olika lösningsmedel. Emellertid innehåller
Silastic inga beståndsdelar, som löses ut vid
inverkan av lösningsmedel, varför det till största
delen återtar sina ursprungliga egenskaper vid
lösningsmedlens avdunstning. Mineraloljor har
ingen inverkan på Silastic vid vanlig temperatur,
medan de vid högre temperatur förorsakar vo-
Fig. 2. Silastic (t.v.) efter 3 månader och neoprengummi
GR-M (t.h.) efter 1 dygn vid 150°C.
lymförstoring och nedgång i draghållfastheten,
medan samtidigt värdet på brottöjningen ökar
avsevärt. Inverkan av mineraloljor i värme
medför sålunda t.o.m. en ökning av produkten av
draghållfastheten och brottöjningen, dvs. av
ki-selgummits elastiska effekt.
De ovannämnda egenskaperna hos kiselgummi
gör, att det är användbart för ett flertal
ändamål, för vilka vanliga gummisorter icke kan
användas. Bland sådana användningsområden kan
nämnas packningar av olika slag, vilka skall
användas vid höga eller låga temperaturer eller i
kontakt med syror, baser etc., transportband för
torkugnar, t.ex. för torkning av grönsaker,
kablar för termoelement, tilledningskablar till ugnar
etc. På grund av kiselgummits dåliga
nötningshållfasthet bör kablarna överspinnas med
glasfiber och beläggas med ett tunt lager
Silastic-pasta.
Kiselhartser.
Kiselhartserna består av metylfenylsilikoner och
tillhör gruppen härdbara kondensationshartser.
Liksom fenolhartser o. d. levereras de givetvis i
halvkondenserat tillstånd, så att de fortfarande är
smältbara och lösliga i organiska lösningsmedel
och alltså kan användas för framställning av
läcker, pressmassor, laminat etc.
Härdningen sker som för alla andra
kondensationshartser vid höga temperaturer genom
reaktion mellan de fria hydroxylgrupper, som finns
kvar i hartset. Genom variation av antalet
organiska grupper vid varje kiselatom erhålles olika
härdbarhet hos hartserna. Rent teoretiskt ger
sålunda en enda organisk radikal till varje
kiselatom ett harts bestående av fullständigt
tredimensionellt uppbyggda molekyler, dvs. hartset är
jämförbart med ett härdbart fenolharts av
resol-typ. Det bör således ge hårda, spröda,
osmältbara och olösliga produkter. Om två organiska
radikaler är bundna till varje kiselatom, erhålles
däremot ett harts, som är uppbygt av
kedjemolekyler, dvs. icke är härdbart. Det bör således ha
egenskaper liknande andra termoplastiska
hartsers, med andra ord ge mer eller mindre sega,
mjuka, smältbara och lösliga produkter. Man kan
givetvis även tänka sig hybrider mellan dessa
båda ytterligheter, hartser vars genomsnittliga
antal organiska grupper vid varje kiselatom
ligger mellan 1 och 2. Dylika hartser bör vara
härdbara men samtidigt ha något av de
termoplastiska hartsernas smidighet och seghet. De kan
därför t.ex. väntas vara utmärkta lackhartser.
Givetvis får man anta, att även förhållandet
mellan antalet fenyl- och metylgrupper har stor
betydelse, och att man genom ändring av detta
förhållande kan få ytterligare variation av
egenskaperna.
Dessa spekulationer håller delvis streck i
praktiken. En metylfenylsilikon, DG 2103, med endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
