Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 13 november 1948 - Framställning av helium, av SHl - Fluidisering, av SHl - Inbakning av frön, av SHl - Galvanisk plätering av magnesium, av C S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
744
TEKNISK TIDSKRIFT
inan får helium med ca 98,5 % renhet. Denna produkt kan
ytterligare renas med aktivt kol vid —150° à —180°,
varvid en renhetsgrad på 99,7 % eller mer uppnås (P V
MulLLlNS i Chem. Engng Progr. juli 1948). SHl
Fluidisering. Under de senaste åren har en av den
kemiska teknikens mest uppmärksammade framsteg varit
användning av "flytande", eller kanske bättre, fluidiserade
katalysatorer (denna försvenskning av engelskans
"fluidi-zed catalysts" torde kunna accepteras, då stammen i
"flui-dized" kommer från latinets "fluidum"). Det viktigaste
området för tillämpning av denna teknik torde nu vara
katalytisk krackning av petroleum, men förfarandet tycks
få användning vid allt fler processer, även sådana, som ej
är katalytiska. För övrigt är det egentligen mycket
gammalt inom gruvhanteringen, ty vaskning och vissa andra
anrikningsmetoder kan utan tvivel betraktas som
tillämpningar av fluidiseringstekniken.
Det fluidiserade tillståndet uppnås, när en bädd av fasta
partiklar bringas i oupphörlig rörelse genom en uppåtrik
tad ström av fluidum (gas eller vätska). 1 detta tillstånd
uppträder den fasta fasen som en gas eller vätska och
kan transporteras genom rör med pumpar eller
gasström-mar. Detta är en av förfarandets viktigare fördelar, ty
katalytiska processer kan göras kontinuerliga därigenom,
att en del av katalysatorn ständigt får cirkulera mellan
reaktionskärlet och en regenereringsanläggning. Härvid
skiljer man mellan "tät fas" i katalysatorbädden och
"utspädd fas" i rörledningarna. Det tycks även anses vara
skillnader mellan de tillstånd, som uppstår, när det
fluidi-serande mediet är gas eller vätska. 1 förra fallet tränger
gasen genom partikelbädden i form av blåsor, under det
partiklarna i stor utsträckning hänger ihop i aggregat;
tillståndet anses likna en vätskas. I senare fallet skiljs
partiklarna fullständigt från varandra, och tillståndet anses
likna det, som utmärker en gas. Hittills gjorda teoretiska
undersökningar av det fluidiserade tillståndet gäller tät fas.
När ett fint pulver hälls i ett kärl, får den erhållna
bädden en viss volymvikt, som beror av partiklarnas storlek
och form. Knackar man på kärlets väggar, medan pulvret
hälls i, blir volymvikten något högre. Det antas nu, att
kärlet i fig. 1 a innehåller en sådan bädd. Införs ett
fluidum ined låg hastighet G1 vid kärlets botten, passerar det
genom bädden, i vilken ett tryckfall Apt uppstår. Detta
kan mätas med en manometer. När hastigheten (i ökas,
stiger trycket till ett jämviktsvärde, vid vilket bäddens vikt
i strömmen av fluidum är lika med tryckfallet
multiplicerat med kärlets genomskärningsarea (lig. 1 b och c).
Matematiskt kan detta uttryckas med ekvationen
1—8 — LolL. Genom insättning i ekv. (1), fås den enkla
relationen
à P = —— (1 — å) ((js — Q)
A T
(1)
där A 1’ är tryckfallet, Vt den packade bäddens volym, Aj
kärlets genomskärningsarea, à partikelmellanrummens
relativa storlek i volymdelar av hela bädden. Qs och q
specifika vikten för partiklar resp. fluidum. Bäddens höjd blir
tydligen L>= VxlAj-. Om Lq är den hypotetiska höjd, som
bädden skulle få utan mellanrum mellan partiklarna, blir
Fig. 1. Olika
stadier vid
fluidisering; a. tät
bädd, b.
börjande fluidisering,
c. stark
fluidisering.
AP = L0(Qs — Q)
(2)
Dess giltighet har bekräftats genom försök.
Ekv. (1) och (2) är den fasta utgångspunkten för alla
teoretiska undersökningar av fluidisering. Då en exakt
behandling av problemet icke är möjlig, kan man gå olika
vägar vid koordination av försöksresultat, och någon
bestämd metod tycks ej ha utvecklats. För studium av några
framlagda förslag hänvisas till originalartiklarna (R H
Wilhelm och M Kwauk i Chem. Engng Progr. mars 1948;
Leva m.fl. i Chem. Engng Progr. juli 1948). SHl
Inbakning av frön. I USA lär nu frön för utsäde
överdras med höljen av lera eller liknande material. Den
kommersiella process, som används, består i att rulla fröna
i en roterande trumma tillsammans med
överdragsmaterialet, soin lämpligen kan vara en hygroskopisk lera
ut-rörd med vatten. Härvid erhålles piller, som sorteras efter
storlek på 1/32" när. De, som understiger en viss bestämd
storlek, återförs till trumman. Med regelbundet formade
frön erhålles blott ca 10 % för stora piller, som måste
kasseras. Efter torkning vid rumstemperatur i luftström
fås piller, som har en betydande mekanisk hållfasthet
men som på grund av höljets hygroskopiska natur lätt
upptar vatten, när de kommit i jorden. Härvid sönderfaller
höljet på kort tid och lämnar fröet fritt, varvid det
upptagna vattnet kommer fröet till godo vid groningen.
Detta förfarande, som framför allt tillämpas på betfrö,
tillåter en verklig precisionssättning med maskin, då
denna kan inställas så, att den blott avlämnar ett frö i taget.
En avsevärd besparing av utsäde uppnås, men framför allt
behöver icke den dyrbara och arbetskrävande gallringen
utföras. Kostnaden för överdraget uppges vara högst 22
$/kg. Då utsädet kan kosta ända upp till 220 $/kg, kan
utsädesbesparingen ofta täcka hela kostnaden för
pillerframställningen, och minskningen i handarbete blir ren
vinst.
Vidare har det visat sig, att man med fördel kan införa
vissa tillsatser i höljena. Sålunda har en
superfosfattill-sats på 10 % av frövikten visat sig motsvara gödning med
9 kg/m2. Detta förråd av närsalt förbrukas visserligen
snabbt men har dock en tydlig verkan under 12—14
dagar efter sådden. Nitrat är i allmänhet giftiga för grodden,
men ammoniumsulfat är en tillfredsställande kvävekälla.
Vissa växthormoner har visat sig effektiva. Sålunda ger
0,04 % järnklorofyll tillsatt på ifrågavarande sätt socker
betor med betydligt högre sockerhalt än normalt. Även
skyddsmedel mot mögel kan med fördel anbringas på detta
sätt, då de visat sig oskadliga för fröet. Ehuru intet
skydd för den utvuxna växten kan uppnås, får frö och
rotsystem ett effektivt skydd under en tid på upp till två
månader. Försök har även gjorts att anbringa medel mot
insekter, t.ex. DDT, på detta sätt. Vissa uppmuntrande
resultat har erhållits, men förfarandet befinner sig
fortfarande på försöksstadiet (Ind. Engng Chein. juli 1948). SHl
Galvanisk plätering av magnesiiuii. En galvanisk
plätering av Mg och Mg-legeringar vållade tidigare stora
svårigheter. Enligt en i USA utvecklad metod har dessa
svårigheter radikalt övervunnits. Metodens princip grundar
sig på den omständigheten, att man vid nedsänkning av
en väl rengjord och ytbehandlad Mg-detalj i en alkalisk
Zn-haltig pyrofosfatlösning på detaljen erhåller en intakt
tunn Zn-film, som sedan vid en fortsatt galvanisk
behandling tjänstgör som grundbeläggning. Det är således brukligt
att på Zn-skiktet utfälla Cn samt i en slutlig operation
därpå Cr, Ni, Cd resp. Ag. Med Cr som slutbeläggning
erhåller detaljerna en ytterst tilltalande, högglansig,
nötnings- och korrosionsbeständig yta. Metoden är tillämpbar
i industriell skala (Metal Finishing juli 1948; Amer.
Ma-chinist 6 maj 1948). C S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
