Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 9 mars 1954 - Skånes naturtillgångar, av Gustaf Troedsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
’ TEKNISK TIDSKRIFT
Kågeröd och Bollerup, huvudsakligen till
väg-beläggning.
Mineralet kolm i Västergötlands kambriska
alunskiffer innehåller uran. Genom analys har
man funnit, att kolmen har en ålder av mer än
400 milj. år och man anser, att de äldsta
kambriska lagren avsattes på urbergets graniter för
500 milj. år sedan. Graniterna innehåller
likaledes radioaktiva mineral, som under denna
långa tid avskilt heliumgas. Denna har i
gynnsamma fall hållits instängd av de kambriska
sedimenten och på sina håll har stora mängder
helium samlats på detta sätt.
I USA har man genom att borra ner till det
kambriska underlaget fått fram betydande
he-liumtillgångar. Även i Sverige har metoden
prövats, bl.a. på Öland och i Östergötland, ehuru
med negativt resultat. Huruvida heliumgas finns
i bottnen av de skånska kambriska
avlagring-arna vet man ej. Utsikterna är troligen alltför
ovissa för att man skulle våga sig på dyrbara
borrningsförsök.
Ordovicium, som består av lerskiffrar med
inlagrad kalksten, har hittills haft ringa
ekonomiskt värde. Man bör dock ej förbigå den
skånska ortocerkalken, som brutits vid
Fågelsång och på flera ställen i sydöstra Skåne, såsom
vid Tommarp och Komstad. Den skiljer sig från
ortocerkalken i Västergötland, Östergötland,
Närke, Dalarna och på Öland genom sin
svartgråa färg.
I ordovicisk tid rådde intensiv vulkanisk
verksamhet i vidsträcka delar av fjällområdet. Det
är troligen härifrån den vulkaniska aska
härstammar, som spritts över hela Sverige och finns
inlagrad i mellanordoviciska lager ända ner i
Skåne i form av en vit, ytterst smidig lera,
kallad bentonit. Den bildar tunna lager vid
Fågelsång öster om Lund. På Kinnekulle har man
gjort försök att utnyttja den, men den är där
av sämre kvalitet än i USA, där bentonit av
samma ålder bryts i stor skala. Vid Fågelsång
förefaller den vara av högre kvalitet, men så
vitt man vet är kvantiteten liten.
Silurformationen, även kallad gotlandium, är
med sina mer än 1 000 m mäktiga sediment
nästan lika fattig på värdefulla tillgångar som
ordovicium. Den består till större delen av lerskiffer.
I översta delen finns kalksten och röda
sandstenar. Lerskiffern utnyttjas som tegellera i
Fyledalens tegelbruk. Kalksten har brutits och
bränts vid Bjärsjölagård, och sandstenen har
brutits som byggnadssten vid övedskloster. Den
vackra ljusröda övedssandstenen har använts
som fasadsten i åtskilliga byggnader i de
skånska städerna och i Stockholm.
Kambrosiluren saknar stenkol, vilket beror på
att landväxter, som givit upphov till jordens
stenkolslager, ännu ej existerade i
kambrosilu-risk tid. Den saknar vidare järnmalmer i vårt
land. I USA innehåller siluren en av landets
värdefullaste järnmalmsförekomster,
Clinton-malmen, som sträcker sig med tilltagande
mäktighet från staten New York i norr till Alabama
i söder.
Finns bergolja i kambrosiluren?
För kort tid sedan ingavs ansökan om
koncession för oljeutvinning i ett område emellan
Mörarp och Vallåkra, SO om Hälsingborg. Det har
sagts, om man får tro uppgifterna i pressen, att
oljan skall fås på ett djup av 1 500 m. Man måste
då först gå igenom höganäs- och
kågerödsbild-ningar med en sammanlagd mäktighet av 300
—500 m och kommer sedan direkt i siluren, ty
här saknas de mellanliggande formationer, som
gett olja i nordvästra Tyskland.
Hur mäktig siluren är här vet man inte. Vid
Skromberga, där dess översta 800—1 000 m
saknas, kan man beräkna, att urberget träffas,
innan man hunnit 1 000 m ner. Mellan Mörarp
och Vallåkra ligger väl urberget något djupare,
men efter 1 500 m kan det inte vara så värst
långt kvar.
I urberget finns naturligtvis ingen olja. För att
bergolja skall erhållas fordras en moderbergart,
där oljan alstras, en porös bergart, som kan
magasinera oljan, samt ett täckande lager, ett
sediment, som är så tätt, att det inte släpper fram
olja till markytan.
Moderbergarten kan vara ett saltmättat
sediment, en arid avlagring, som svarar för de flesta
oljeförekomster på jorden. Ett sådant finns ej
i kambrosiluren. Den röda övedssandstenen är
visserligen en arid eller semiarid avlagring, men
den saknar varje spår av olja. Den har också
legat oskyddad under den långa tidrymden
mellan silur och trias, varför endast tre små rester
finns kvar, nämligen vid Ringsjöns västra
strand, vid övedskloster och vid Ramsåsa nära
Tomelilla. I kambrosiluren finns emellertid den
av diabas destillerade alunskiffern, vars
oljeprodukter måste ha tagit vägen någonstans.
Vid Nyhamnsläge emellan Höganäs och Mölle
finns i stranden en diabasgång, soin står i silurisk
skiffer och som innehåller små blåsor fyllda med
bensin eller något liknande, starkt luktande
kolväte. Detta kommer fram, när man slår i stenen.
Det härstammar säkerligen från alunskiffern,
som diabasen trängt igenom på sin väg upp.
För 15 år sedan gjorde Höganäsbolaget en
kärn-borrning vid Skromberga genom de kolförande
avlagringarna och kågerödsformationen. Vid
98 m stötte man på svart silurisk skiffer, där
borret fortsatte några meter. Skiffern var kalkig
och luktade fotogen vid slag. Det är sannolikt,
att också här finns spår av den ur alunskiffern
destillerade oljan. Även på andra ställen har man
funnit sådana spår i silurisk skiffer. Man lär
t.o.m. ha fått vatten som smakat bensin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
