Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 16 mars 1954 - Komplicerade vapen och deras tillförlitlighet, av Yngve Rollof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
’ TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Det engelska flygplanet Short S B 6 "Seamew".
trots "de små svarta lådorna som gör allt arbetet" men
främst tack vare de amerikanska flygarnas goda
utbildning. En del tidigare barnsjukdomar hos planet har dock
nu övervunnits. Under de två sista månaderna av
Koreakriget sköt "Sabre"-flygplan ned 129 Mig-15 och endast
ett plan förlorades härvid.
Onödig komplexitet
Alla konstruktionsavdelningar strävar efter att göra sina
detaljer så fulländade som möjligt (fig. 3). När dessa
sedan skall byggas in i flygplanet eller stridsvagnen blir
det hela mycket komplicerat.
I USA används uttrycket "Christmas-tree-planning" för
tendensen att försöka få med så mycket som möjligt. Alla
vill hänga något i granen, och det spelar ingen roll vad
det kostar och hur det ser ut, när det är färdigt.
Resultatet blir, att vapnet bara växer och därmed kostnader,
leveranstid, erforderlig betjäning och inte minst
underhållsproblemen.
Den tiden är förbi, då ett nytt vapen eller andra
komponenter kunde bedömas bara med hänsyn till dess egna
meriter. Vapnet måste nu ses i samband med ett stort
antal andra utrustningsdetaljer. Man bedömer nu snarare
vapensystemet i stället för enskilda vapen.
Det är angriparen, som avgör hur ett vapen skall
användas, åtminstone i första ronden. Därför måste en
demokrati ofta konstruera vapen, som kan utnyttjas till flera
ändamål. Sådana vapen blir många gånger en
kompromiss. Ett vapen som byggs för många olika ändamål
kommer alltid att i en viss taktisk situation bli underlägset
ett vapen, som är byggt just för denna situation.
Olämplig konstruktion medför ibland, att vapen blir
onödigt invecklade. En del konstruktörer visar en farlig
tendens att krångla till vapnen i onödan. Konstruktören blir
så gripen av den teoretiska funktionen, att han vill göra
vapnet fulländat. Detta kan medföra, att konstruktionen
blir opraktisk, särskilt om konstruktören ej är helt
hemmastadd med de förhållanden under vilka vapnen skall
arbeta.
Som exempel kan nämnas de tyska ubåtarna av typen
XXI med en beräknad undervattensfart av 15—18 knop.
Från juni 1944 till krigets slut levererade varven 119 av
dessa ubåtar, men ingen kunde göra någon insats i kriget
huvudsakligen på grund av bristfällig konstruktion av det
omfattande och komplicerade hydrauliska systemet.
Orsaken härtill var dels att fordringarna ställdes alltför
högt, dels att konstruktörerna saknade erfarenhet på detta
specialområde. De tog inte tillräcklig hänsyn till
nödvändigheten av sådana robusta och enkla konstruktioner som
krävs för krigsubåtstjänst utan utnyttjade ömtåliga och
komplicerade maskinelement för onödiga finesser.2
Konstruktionen kan också bli onödigt komplicerad, om
den inte från början är metodiskt genomarbetad utan
måste ändras och omarbetas i senare utvecklingsstadier.
Onödig komplexitet får betalas av kunden i dubbel
bemärkelse, dels genom onödigt högt pris och dels genom
minskad tillförlitlighet.
Ytterligare en orsak till stor komplexitet är onödigt höga
fordringar hos beställaren. Leverantörerna är ibland
alltför tillmötesgående och söker i största möjliga mån
tillmötesgå kundernas begäran om topprestationer i alla
avseenden!
En noggrann genomgång av grunddata för ett vapen
måste emellertid göras innan konstruktionsarbetet
påbörjas. I början av andra världskriget begärde brittiska
amiralitetet, att en luftvärnskanon skulle konstrueras, som
medgav vertikal eldgivning för bekämpning av tyskarnas
störtbombplan. Besättningarna på anfallna fartyg hade
nämligen rapporterat, att planen anföll i vertikalflykt.
Undersökningarna visade, att vad som här menades med
"vertikalt" i själva verket var 45—75° från
horisontalplanet. Tack vare dessa undersökningar, slapp man ett
omfattande konstruktionsarbete och nytillverkning av
komplicerad materiel.
En skicklig och erfaren konstruktör strävar mot
förenkling och förbilligande av de produkter han arbetar med.
De genialt enkla lösningarna är ytterst svåra att finna.
Att få en konstruktion bra kräver mycket arbete. Det
fordras vanligen fem till tio omkonstruktioner, innan en sak
är ordentligt genomarbetad. Det går ej att göra allt på en
gång. Ju större utvecklingssteg, desto svårare att få en
bra lösning. Den första modellen av en ny sak skall i regel
endast ge en principlösning. Därefter kan man, allt
eftersom erfarenheter samlas, förbättra, förenkla, höja
driftsäkerheten, underlätta skötsel och vård, pressa ner
tillverkningskostnader etc. Men allt detta fordrar stora
resurser, stor efterfrågan och tillräckligt med tid. Inom
vapentekniken är just tidsfaktorn många gånger den allra
viktigaste.
Avvägning mellan funktion och komplexitet
Man kan ej konstruera ett vapen med hundraprocentig
tillförlitlighet. En funktionssäkerhet, som ligger alltför
nära 100 %>, medför vanligen alltför stora uppoffringar i
många avseenden, varigenom man ej skulle ha råd alt
skaffa tillräckligt många exemplar av vapnet. Det skulle
Vapengruppen
Maskingruppen
Bandqruppen
Pansarqruppen
Elektriska gruppen
Produktionsavdelningen
Fig. 3. Stridsvagnskonstruktionen som olika specialister ser
den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
