Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 18 maj 1954 - Automatisk bågsvetsning, av Gunnar Kullberg - TV-veckans tekniska arrangemang, av Björn Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 maj 1954
457
skyddsgas av tre skäl. Den är billigast (32
kr/m3), den ger en lägre bågspänning och den är
tyngre än helium och skyddar därför svetsstället
bättre. Avbränningshastigheten är emellertid
större i heliumgas än i argongas för samma
svetsström, varför man ofta svetsar med en
blandning av de båda gaserna.
Det senaste framsteget inom
skyddsgassvetsningen utgör införandet av den konsumerbara
elektroden, dvs. man har ersatt
volframelektro-den med en kontinuerlig elektrod av samma slag
som grundmaterialet. Metoden har i de
anglo-sachsiska länderna fått många namn:
Aircoma-tic, Argonaut, Heliarc, Fillerarc och
Sigma-welding. Det sista namnet har bildats av
begynnelsebokstäverna i Shielded inert øas metallic
arc och innehåller det väsentliga i metoden.
Strömtillförseln sker i nära anslutning till
svetsstället, varför en mycket hög strömtäthet
kan hållas i elektroden. Jämförd med vanlig
manuell elektrisk svetsning är strömtätheten 6—10
gånger större vid Sigma-svetsning11. Detta gör att
materialtransporten sker som en kontinuerlig
elektronström till smältbadet, fig. 12.
Den helautomatiska Sigma-apparaten12, fig. 13,
kan matas med ström från ett vanligt
svets-aggregat, eftersom ljusbågsförhållandena vid
automatisk svetsning hålls tämligen konstanta.
Annorlunda förhåller det sig med det
halvautomatiska aggregatet. Vid Sigma-svetsning för
hand måste man ha ett aggregat med en
ström-spänningskarakteristik som gör ljusbågen
själv-stabiliserande13-14. Den konsumerbara
elektroden matas nämligen fram ined konstant
hastighet, varför avbrännan måste regleras
automatiskt av generatorns karakteristik, så att
ljusbågens längd förblir konstant. Frammatningen
av tråden kan ske med tryck eller dragning. Det
senare sättet har den fördelen, att mindre
tråd-diametrar kan användas, men medför samtidigt
att svetspistolens konstruktion kompliceras13.
Litteratur
1. Automatisk bågsvetsmaskin typ SVAB, Asea-Svets, Västerås.
2. Unionmeltsvetsning. Aga Servicemeddelande 21: lb.
Stockholm-Lidingö.
3. Lacourt, P: Le proccdé Unionmelt. Rev. l’Air Liquide 1 (1952)
h. 1 s. 16.
4. Bearing-shell welder. Welding Engr 39 (1954) h. 1 s. 56.
5. Burrows, J: Automatic arc welding. "Welding & Metal
Fabri-cation 21 (1953) s. 246.
6. Zeyen, K L: Die Verfahren der Lichtbogenschweissung.
Schweis-sen & Schneiden 5 (1953) h. 1 s. 12.
7. Unionmelt welding helps move mountains. Welding J. 32 (1953)
s. 626.
8. Olympia 1953. The Engineering, marine and welding exhibition.
Welding & Metal Fabrication 21 (1953) s. 342.
9. Hand, R A: Welding with magnetic flux. Welding Engr 39
(1954) h. 2 s. 57.
10. Brizard, A: Soudage à V argon. Rev. l’Air Liquide 1 (1952) h. 2 s. 16.
11. Wooding, W H: The inert-gas-shielded metal-arc welding
process. Welding J. 32 (1953) s. 407.
12. Argonbågsvetsning. Aga trycksak nr 8035. Stockholm-Lidingö.
13. Tuthill, R W: Fillerarc welding process. Welding J. 32 (1953)
s. 703.
14. Needham, I C & Hull, W G: Self-adjusting welding arcs. Brit.
Welding J. febr. 1954 s. 71.
TV-veckans
tekniska arrangemang
Tekn. lic. Björn Nilsson, Stockholm
621.397.5(487.1)
Televisionsveckan i Stockholm den 17—23 maj 1954 är
avsedd att ge en orientering om olika programmöjligheter
i den kommande svenska rundtelevisionen.
Programledningen betonar, att sändningarna får en försöksmässig
prägel, eftersom åtskilliga nya uppslag skall prövas.
Sålunda visas bl.a. reklamprogram för första gången i
europeisk television.
Nämnden för Televisionsforskning samt några av dess
intressenter svarar för de televisionstekniska
arrangemangen under veckan. Anläggningen på KTH, som varit i drift
sedan 1948, används normalt endast för
experimentsändningar och måste nu tillfälligt kompletteras för att klara
den planerade programtiden, 2—3 h/dag. Personal- och
materieluppbådet under själva TV-veckan kan minskas
genom sändning av filminspelade program. Man kan dock
inte gå för långt härvidlag utan att förlora något av
televisionens omedelbarhet. Därför kommer omkring halva
programtiden att utgöras av filmsändningar, vilket ungefär
motsvarar andelen konserverade program i svensk
rundradio.
För kameraprogrammen, där det huvudsakliga tillskottet
av TV-materiel erfordras, har en temporär studio inretts
på Lästmakargatan 18. Där finns uppställda två
TV-ka-meror (fig. 1), utrustade med bildortikonrör och
utbytbara objektiv (fokalvidder 50—200 mm).
Belysningsarrangemangen är mindre omfattande än vid
filminspelning, ty bildortikonkamerorna kräver inte större
belysningsstyrka än 300—1 000 lux för att ge goda bilder.
Kamerakontroller och bildmixer har inrymts i ett litet
kontrollrum vid sidan av studion utan direkt insyn i denna.
Den sammansatta videosignalen vid utgången från
bild-mixern (2 V toppspänning över 75 ohm) överförs via en
radiolänk med bärfrekvensen ca 9 000 MHz till KTH,
dälden demodulerade signalen har samma nivå som på
sändarsidans ingång. Kameraprogrammens ljud liksom
kommandosamtal överförs på kabel. Under den näst sista
TV-dagen används hela kamerautrustningen jämte
mikrovågslänken för ett program från Stadion.
Den första specialinredda TV-studion i Sverige har tagits
Fig. 1. TV-kamera med bildortikon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
