Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 25 maj 1954 - Konstruktioner för Stockholms tunnelbana, av Georg Gyldenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
TEKNISK TIDSKltlFT
Fig. 25. Tryckluftkassuner; plan och sektioner.
egentliga tunnelkonstruktionen, under det att
man för övriga kassuner för att spara
bergsprängning hade räknat med att den nedre delen av
själva tunnelkonstruktionen skulle utgöra
arbetskammare. Det senare förfaringssättet medför
visserligen att isolering och gjutning av tunnelns
bottenplatta måste utföras i tryckluft, sedan
sänkningen har slutförts, men man gör så stora
besparingar i fråga om schaktning, sprängning
och betonggjutning, att man inom gatukontoret
har bestämt sig för att utföra samtliga tre
kassuner på detta sätt.
En bidragande orsak till, att man ansåg sig
böra inskränka kassunsträckan i förhållande till
det tyska förslaget, var, att man hade kommit
fram till en effektiv metod att utföra
tunnelkonstruktionen i öppet schakt även där berget
ligger ända nere vid konstruktionens underkant,
alltså till inemot 15 m djup, och detta även om
det närmast berget inte finns något lager som
ger sponten fäste eller om materialet där är
flyt-benäget. Metoden (fig. 24) innebär att man vid
varje tunnelsida slår ned två järnsponter med
ca 2 m mellanrum. I detta mellanrum fryser man
sedan ned erforderligt parti av marken närmast
berget för att man skall få sponterna att stå
medan man schaktar och stämplar mellan dem.
Sedan till sist även den frusna delen har avlägsnats,
Fig. 26. Kassunsänkning; kassuner I och II.
gjuts en väl förankrad betongklack mot berget
som stöd för den yttre sponten, varpå man är
färdig att angripa det stora tunnelschaktet.
Kassunbijgget
Av de tre tryckluftkassunerna (fig. 25) utförs
kassunerna I och III på i stort sett samma sätt
(fig. 26). Först gjuts nedre delen av väggarna och
mellanbjälklaget, vilka tillsammans bildar
arbetskammaren. Med hänsyn till marklagrens
varierande beskaffenhet har det inte ansetts vara
tillrådligt att försöka styra kassunen under
sänkningen enbart genom att schakta mer eller
mindre på olika sidor av den, utan man har i förväg
slagit ned till berg ett tjugotal kraftiga stålpålar,
vardera avsedd för 200 t belastning, och på
dessa placerat domkrafter, med vilka sänkningen i
detalj kan regleras. Allt eftersom lufttrycket i
arbetskammaren och därmed upptrycket på
kassunen ökar i den mån sänkningen fortskrider,
tillföres ytterligare last genom att kassunens
övre delar gjuts.
Mot slutet av sänkningen, trots att kassunen då
väger ca 9 000 t, är det nödvändigt att ytterligare
öka tyngden genom att lasta grus på taket eller
att fylla kassunens övre del med vatten. För att
minska friktionen (kohesionen) mot
kassunväg-garna anbringas utanför dem ett 10 cm tjockt
lager av en vätska med volymvikten 1,6. Sådana
vätskor framställs vanligen utomlands med
användning av bentonit, som har en utpräglad
förmåga att med vatten bilda tixotropa dispersioner.
L Silverberg i Statens Geotekniska Institut har
emellertid funnit, att man kan använda den på
platsen förekommande leran, om den tillsätts
med 1 vikt-% natriumpyrofosfat och omrörs.
Man får då en tung vätska till väsentligt lägre
pris. Får vätskan stå orörd någon längre tid får
den en viss kohesion, som dock ej torde komma
att överstiga 0,1 t/m2. Möjlighet finns att ordna
cirkulation på vätskan, om detta skulle visa sig
vara önskvärt. För att vätskan ej skall tränga
ned i arbetskammaren, används den ej på de
nedersta 2,5 m av väggarna.
Isoleringen av kassunkonstruktionerna mot
vatten medför särskilda problem, särskilt som
varmasfaltarbeten inte gärna kan utföras i
tryckluft på grund av gasutvecklingen. Järnplåt med
svetsade fogar kunde ha använts men bedömdes
bli både dyrt och besvärligt. I stället föreslogs att
man skulle använda ett i Tyskland framställt
isolermaterial, polyisobutylen, som saluförs
under olika fabriksnamn. Detta material har
synnerligen förnämliga deformations- och
hållfasthetsegenskaper och är enligt kemisternas
uppfattning åldringsbeständigt på ett helt annat sätt
än asfalt eller gummi. För användningen i
tryckluft är det av särskild betydelse att det enkelt
och effektivt kan hopfogas genom bestrykning
med bensin. Enligt fabrikanternas uppfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
