Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 25 maj 1954 - Konstruktioner för Stockholms tunnelbana, av Georg Gyldenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 maj 1954
485
skulle ett 2 mm tjockt lager under alla
förhållanden vara fullt tillräckligt. Med hänsyn till att
man även vid en minutiös kontroll ej kan vara
fullt säker på att inte hopfogningen på en eller
annan punkt kan vara bristfällig, eller att någon
skadad punkt kan ha förbigåtts, har man dock
ansett att vid ett byggnadsverk som detta — där
livslängden bör förutsättas vara åtminstone
något hundratal år och där reparationer efteråt är
praktiskt taget omöjliga att utföra — kosta på
en isolering i två lager. På översidan, som
normalt ligger ovanför vattenytan, har dock ett
lager ansetts vara tillräckligt.
Vid arbetskammarens underkant balanserar det
höjda lufttrycket och vattentrycket varandra.
Men högre upp på väggarna i den 6 m höga
arbetskammaren råder samma lufttryck under det
att vattentrycket är lägre, och det så mycket
att det inte ens tillsammans med jordtrycket kan
motverka lufttrycket. Eftersom betongen inte
kan förutsättas vara fullt lufttät, uppstår
följaktligen på isoleringslagret och skyddsbetongen
utanför detta en resulterande kraft, soin vill
trycka dem utåt. För att hindra detta och även
för att ta upp de vertikala skjuvkrafter, som
under sänkningen kan uppstå mellan
skyddsbetongen och huvudkonstruktionen, har tvärs
igenom isoleringen anordnats ett system av
förankringsbultar. Det är givetvis inte direkt
önskvärt att på detta sätt behöva bryta igenom
isoleringen på ett stort antal punkter, men med den
utformning förankringarna har fått (fig. 27) och
med det höga inpressningstryck man har
möjlighet att använda, anser man sig ha skapat en
betryggande grad av täthet.
En undersökning av möjliga glidytor i
marklagren kring kassunerna visar, att det under en
del av sänkningsperioden ej finns tillräcklig
säkerhet mot skred. Sådana skulle medföra att
jordmassorna underifrån trycktes in i
arbetskammaren. Eftersom utrymmesförhållandena ej
medger en effektiv avlastning av marken runt
omkring kassunerna, måste stabiliteten
säkerställas genom pålning. Det enklaste sättet att
utföra denna har visat sig vara att slå ned
frys-rör i marken och kring dessa frysa en
metertjock pelare av marken. För att gardera sig mot
smärre diskontinuiteter i köldtillförseln, vilka
skulle kunna medföra att svaghetszoner uppstår
i gränsskiktet mellan frusen och ofrusen mark,
drivs frysningen så, att fryspålarnas slutliga
tjocklekstillväxt sker under det ur
stabilitetssynpunkt mest kritiska tidsskedet.
Sedan kassunerna har sänkts till definitivt läge,
kompletteras grundläggningen i erforderlig
utsträckning genom pålning eller på annat
lämpligt sätt. Därpå gjuts avjämningsbetongen i
bottnen, en flik av isoleringen i väggarna plockas
fram bakom sina skyddsplåtar, och
bottenisoleringen ansluts till denna. Så lägger man ovanpå
Fig. 27. Förankringsbultar genom isoleringen; 1, 2 flänsar,
3, 4 packningar, 5 mutter, 6 asfaltstruken mutter, 7
rundjärn, 8 rund järn med påsvetsad formbult, 9 isolering
hopklistrad med packning, 10 2 mm isolering, 11 isolering
klistrad med oxiderad asfalt, 12 skyddspapp.
isoleringen ett skyddsbetonglager och gjuter den
bärande bottenkonstruktionen. När denna har
bundit kapas de pålar, som tidigare har burit upp
kassunen, de ursparingar man har haft för dessa
isoleras och igengjuts, varefter kassunerna är
färdiga.
För kassun III, som ligger under
Tegelbacks-viadukten, har en omfattande avväxling av
denna blivit nödvändig (fig. 28). Eftersom den fria
höjden under avväxlingsbalkarna är mycket
begränsad, måste tunnelkonstruktionen antingen
gjutas i flera etapper under sänkningen eller
grundvattenytan hållas sänkt genom pumpning.
Något permanent mellanbjälklag finns ej i denna
kassun, utan man utför ett provisoriskt
betongtak för arbetskammaren i ett sådant höjdläge,
att man nätt och jämnt har gånghöjd vid
gjutning av bottenplattan (fig. 29).
Mellan kassunerna har lämnats 2 m breda
mellanrum för hopskarvningen. Denna går till så,
att man först slår ned en järnspont, som
täcker mellanrummet mellan kassunerna, strax
utanför vardera tunnelväggen (fig. 30). Därpå
schaktas under länshållning så långt man kan
Fig. 28. Avväxling av den provisoriska Tegelbacksvidukten;
i avväxlingsbalkarna är ursparade öppningar A för
kvarliggande betongbalk tillhörande bromspelarna, vilkas övriga
delar avlägsnas under byggnadstiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
