Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 1 juni 1954 - Bestämning av flöde och genomströmningstid med radioaktiva ämnen, av Lars-G Erwall och L Klingsell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1954
505
Bestämning av flöde och genomströmningstid
med radioaktiva ämnen
Civilingenjör Lars-G Erwall och ingenjör L Klingsell, Stockholm
För bestämning av vätskeflöden och
strömningshastigheter har man tidigare varit hänvisad
antingen till mekaniska hjälpmedel såsom
flyglar eller till kemiska metoder, varvid man som
indikator använt färgämnen eller salter.
Principer
Vid flödesmätningar på kemisk väg använder
man en utspädningsmetod. Man tillsätter
kontinuerligt en indikatorlösning av känd
koncentration i en punkt av strömmen och tar ut prov
i en annan, längre ned belägen punkt samt
be-bestämmer indikatorkoncentrationen där. Om
avståndet mellan de två punkterna valts så stort
att en fullständig omblandning av vätskemassan
skett under passagen fås flödet ur formeln
Q = vci/c2
där Q är flödet i 1/s, v injicierad volym
indikatorlösning i 1/s, Ci
indikatorkoncentrationen i den injicierade lösningen och c2
indikatorkoncentrationen i proven vid
fortvarighetstillstånd.
Vid stora flöden sker en mycket stor
utspädning av indikatorlösningen och därför måste
antingen en stor volym av indikatorlösningen
tillföras per tidsenhet eller också måste
indikatorkoncentrationen vara stor eller metodens
känslighet hög. Alltför stor koncentration är
emellertid en avsevärd felkälla om den medfört alltför
stor skillnad i specifik vikt mellan
indikatorlösningen och vattnet. Den kan även ge
missvisande resultat genom diffusion. Avsevärda fel kan
också införas därigenom att vattnet i strömmen
har en varierande naturlig salthalt eller genom
att indikatorn i viss utsträckning adsorberas på
olika föremål i strömmen eller förstörs på
kemisk eller annan väg.
En viktig förbättring av möjligheterna att
genomföra flödesmätningar med
utspädningsmetoden erbjuder de radioaktiva isotoperna.
Metodiken vid ett sådant arbete blir analog med den
angivna, men de ovan anförda felkällorna kan
reduceras i väsentlig grad. Sålunda möjliggör de
radioaktiva metodernas stora känslighet genom-
532.57 : 539.167.3
förandet av flödesmätningar på även mycket
stora strömmar med användande av små
ämnesmängder. Används t.ex. den radioaktiva
isotopen rubidium 86 som indikator, ger 100 mg
86RbCl löst i 100 m3 vatten en lätt mätbar
aktivitet, och med något förfinad mätmetodik kan
man förbättra känsligheten med en faktor på
5—10.
Vidare får man även vid varierande naturliga
salthalter fullständigt entydiga resultat med de
radioaktiva metoderna, då den naturliga
radioaktiviteten i vatten aldrig torde vara så stor att
den kan verka störande. Riskerna för adsorption
och förstöring av indikatorn kan man i de flesta
fall undanröja genom att välja en lämplig
radioaktiv isotop och möjligheterna härtill är nu
mycket goda tack vare tillgången på
reaktorpro-ducerade radioaktiva isotoper av ett stort antal
grundämnen.
Bestämning av genomströmningstider genom
tankar, sjöar etc. sker genom en momentan
in-jiciering av indikatorlösning på inloppssidan
följd av kontinuerlig eller intermittent
registrering av koncentrationen i en punkt på
utloppssidan. Ur kurvor över denna koncentration som
funktion av tiden (genomströmmad
vattenmängd) kan sedan den tid beräknas som
erfordrats för att en viss mängd av den injicierade
indikatorn skall ha passerat anläggningen. De
fördelar de radioaktiva metoderna erbjuder relativt
de konventionella kemiska metoderna blir alltså
desamma som vid flödesmätningar.
Vid detta slag av undersökningar uppritas en
kurva över koncentrationen på utloppssidan
som funktion av genomströmmad vattenmängd.
Denna kurva integreras sedan från origo till
olika abskissor, och ur de funna värdena på
dessa integraler beräknas den vid olika
tidpunkter passerade bråkdelen av den totala passerade
indikatormängden. Metoder med olika
känslighet kommer självfallet att ge olika värden på
dessa integraler eftersom upp- och nedgången
av kurvorna kommer att följas under olika långa
tider, och man kommer alltså att finna skilda
resultat med olika metoder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
