Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1954 - Differentialflotation av pyrit och magnetkis, av Gustaf T Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juni 195i
603
Differentialflotation av pyrit och magnetkis
Bergsingenjör, fil. dr Gustaf T Lindroth, Strängnäs
En anrikningsingenjör, som sysslat med
flotation av "komplexmalmer", vari ingår bl.a. både
pyrit och magnetkis, eller av pyritmalmer, där
magnetkis antingen konstant förekommer eller
vid vissa tillfällen inkommer i processen, torde
ha observerat, att magnetkis till skillnad från
pyrit, som i allmänhet är relativt lätt att
avflo-tera, kan uppträda på ett rätt förbluffande, ja
nyckfullt sätt. Under till synes rätt lika
kemiskfysikaliska omständigheter (särskilt vid lika pH)
kan en del av magnetkisen flotera, en annan del
gå i avfallet.
Separeras magnetkis våtmagnetiskt, t.ex. ur en
komplexmalm (som en tid försöktes vid
Garpenbergs Odalfält) befinns, att en del av den kan
äga en relativt större magnetisk susceptibilitet
än en annan, varför en sådan separation blir
partiell. Detsamma har observerats vid
magnetisk anrikning av magnetkisförande järnmalm
från t.ex. Gullblankagruvan och
Smältarmossgru-van. Vid flotation av pyritmalm kan det
stundom observeras, att avfallets svavelhalt ryckvis,
och till synes omotiverat, kan stiga över normalt
värde, ett förhållande som åtminstone vid ett
tillfälle kunde visas bero på magnetkis i avfallet
(Falu gruva).
Magnetkisens struktur
Magnetkis har alltsedan Berzelius syntes och
undersökning av svaveljärn studerats av
mineraloger, och empiriska kemiska formler, sådana
som FeaS7, FenSi2 eller generellt FenSn+i har
ansetts ånge dess kemiska sammansättning. Man
ansåg en tid att överskottet av svavel över FeS
var i fast lösning i denna. Först efter
röntgenkristallografins genombrott med
nobelpristagaren Max Laue 1912 har nya vägar öppnats för
studium av magnetkisens gitterstruktur. Bland
de forskare som studerat denna må här främst
nämnas G Hägg, G Aminoff, N Alsén, A Byström
och G T Lindroth.
Den av A Byström vid Stockholms Högskola
och G T Lindroth utförda undersökningen
omfattade ca 30 magnetkisprov från olika svenska
järn- och sulfidmalmsfyndigheter. Proven
uppdelades på följande grupper:
magnetkis från "sulfiderade" järnmalmer;
sul-fidering genetiskt knuten till äldre och till yngre
622.765.4 : 622.366.12
urgraniter (resp. svioniska och sensvioniska
graniter) ;
magnetkis från metasomatiska
sulfidmalmsfö-rekomster dels i Bergslagens leptitformation, dels
i Skelleftefältets porfyr—leptitformation;
magnetkis från sulfidförekomster av magmatisk
genesis i grönstenar;
magnetkis från kaledoniska
zinkblände—blyglansförande kvartsgångar vid Nasafjäll i Pite
Lappmark;
magnetkis från kaledoniska kvartsgångar vid
Vretsjön i Jämtland.
Utrymmet tillåter icke att ingå på några
detaljer i denna, den hittills utförda största
röntgenkristallografiska undersökningen av svenska
magnetkisen-5. I de undersökta
magnetkispro-ven konstaterades tre olika typer, nämligen kis
med hexagonal gitterstruktur, med monoklin
struktur (c0S-lutning mot a0—^o-planet
varierar mellan 89,45° och 89,60°) samt kis
bestående av en hexagonal och en monoklin fas. De
båda senare typerna dominerade. Upphettas de
till ca 600°C, övergår de till den första typen.
Lindroth anser att gittrets deformation
möjligen beror på geologiska faktorer, särskilt tryck
och eventuellt andra fysikalisk—kemiska
omständigheter vid magnetkisens bildning. Han
hänvisar till uttalanden av bl.a. Hedvall enligt
vilka en störning i kristallgittret kan påverka
materialets ytegenskaper, varigenom skillnader
i magnetkisens floterings- och
vittringsegenska-per kan uppstå. Byström framhåller att den
mo-noklina magnetkisen motsvarar "ß-transformed"
magnetkis i Haraldsens omfattande
undersökningar13’ 14. I blandkristallserien FeS—FeSn (n
anses variera mellan 50 och 53,4 atomprocent)
inträder enligt Haraldsen ferromagnetism vid
över 52,2 atomprocent.
I anslutning till denna undersökning av
magnetkisens struktur och från pyritens avvikande
floterbarhet, sannolikt beroende på
magnetkisens deformerade gitterstruktur, har det sitt
intresse erfara, att ingående försök gjorts att
diffe-rentialflotera pyrit och magnetkis vid en
sulfid-förekomst i Syd-Australien20. Med denna
förekomst i viss mån analoga falbandszoner
anträffas även inom den mellansvenska
leptitformatio-nen i Ludvika, Torsåkers och Ervalla socknar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
