Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 7 september 1954 - Den första kraftkabeln till Gotland, av Bengt Bjurström och Rolf Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 september 1954
719
Tillverkning
Tillverkningslängder mellan 3 och 25 km
diskuterades. Man valde 7 km, då detta passade
bäst för impregneringen.
Kopparkärnan består, som tidigare nämnts, av
en massiv hård tråd. Diametern är 10,8 mm. För
att tråden skulle få så slät yta som möjligt
framställdes den genom pressning av göt i en
hydraulisk press till en diameter av ca 16 mm. Dessa
trådar hårdlöddes ihop med sneda skarvar,
varefter tråden drogs till färdigt mått. Härigenom
fick skarvarna samma mekaniska egenskaper
som kärnan i övrigt.
Mycket tunt papper ökar den elektriska
hållfastheten5, varför man vid isoleringen använde
0,040 mm tjocka papper närmast ledaren och
tjockare därutanpå. Totala pappersantalet är
120. Inga elektriska skärmar användes.
Kabeln lades därefter i korgar för torkning och
impregnering. Två dylika korgar med två 7 km
kabellängder placerades varje gång i
vakuumgrytan. Kabeln uppvärmdes dels med elström
genom ledaren, dels med ånga. Total tid för
torkning och impregnering var 5—6 veckor.
Efter impregneringen pressades blymantlarna
på. Detta skedde för de första längderna i en
hydraulisk press, varvid kabeln spolades på
trummor. Det visade sig emellertid vara svårt
att lägga så långa längder på trumma. I en
hydraulisk press föreligger risk att få blymönja,
porer och svaga sömmar i blymanteln. Därför
beslöt man att använda en kontinuerlig press
och att lägga kabeln i slingor på golvet, fig. 2.
På detta sätt tillverkades 70 % av längderna.
Vardera blymanteln hade en tjocklek av 1,5 mm.
Varje längd provades efter blypressningen med
325 kV i 5 min. För att få en kontroll på att
torkning och impregnering var riktigt utförda,
mätte man dessutom de dielektriska förlusterna.
Innan kabeln armerades, måste längderna
skarvas ihop, så att en sammanhängande stor längd
erhölls och så att skarvarna blev täckta av
armeringen.
Varje skarv måste besitta samma mekaniska
hållfasthet som själva kabeln samt dessutom
vara så böjlig och ha så liten ökning av
diametern soin möjligt. Vid skarvning av ledaren
utvecklades en metod som fyllde dessa krav.
Hårdlödning kunde inte användas, därför att den
höga temperatur som fordras för detta skulle
kunna skada isolationen. En komprimerad hylsa
befanns även vara oanvändbar. En gängad hylsa
däremot, konstruerad med specialgänga och
noggrann passning, gav gott resultat. Efter
tennlödning blev skarven starkare än ledaren. För att
göra skarven böjlig, använde man smala
pappersband som isolering. De lades på i en
specialkonstruerad maskin, varigenom tiden för
pap-perslindningen minskades till omkring 25 % av
den tid som fordras att utföra arbetet för hand.
Fig. A. Dragprov på kabeln.
Därefter täcktes skarven med en blymantel,
evakuerades och impregnerades. Till slut lades ännu
en blymantel på.
Skarvens dimension valdes så att den radiella
påkänningen över hylsan är omkring 15 kV/mm
vid 100 kV. Längspåkänningen är ca 2,5 kV/mm.
Isolationstjockleken över hylsan är 10,5 mm.
Sedan flera längder hade skarvats ihop,
provades kabeln åter med 325 kV. Den provades
också under skilda stadier av armeringen.
Kabeln gjordes i en längd om 80 km och en annan
om 20 km, fig. 3. Längden om 80 km, som var
avsedd för Visbysidan, tillverkades som
havskabel med en kort bit strandkabel i ena änden,
medan 20 km längden, som var avsedd för
Västervikssidan, bestod av strandkabel.
Provning
Utöver redan nämnda prov utfördes impuls-,
likspännings- och böjningsprov soin typprov.
Likspänningsprovet utfördes på en längd av
200 m. Spänningen höjdes i steg om 25 kV var
femte minut från 250 kV till 475 kV. Vid 475 kV
hölls spänningen i 15 min och höjdes sedan
stegvis till genomslag, vilket inträffade vid 560 kV.
Upprepade prov gav samma resultat.
Impulsprovet utfördes på en kort kabellängd, försedd med
en skarv. De använda provspänningarna var 325,
375, 425, 475 och 500 kV med fem impulser vid
varje spänning. Genomslag i skarven skedde vid
500 kV. Böjningsprov utfördes även på en skarv,
som böjdes tre gånger i vardera riktningen runt
en diameter av 2 m. Skarven klarade 425 kV
likspänning, genomslag skedde vid 560 kV.
Ytterligare böjningsprov utfördes på en kabellängd
under 300 kV spänning. Kabeln böjdes kring
mindre och mindre diameter och rätades ut
mellan varje böjning. Följande diametrar användes:
105, 54 och 28 cm. Kabeln böjdes sedan i
motsatt riktning, fortfarande under spänning, kring
diametrar oin 54, 28, 16 och 11,5 cm utan att
genomslag inträffade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
