Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 21 september 1954 - Energiförhållanden vid överljudflygning, av Tore R Gullstrand - Andras erfarenheter - För och emot kopiersvarvning, av H Lindberg - Förnickling i trumma utan ström, av U T—h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
784
Man brukar för raketmotorer tala om
raketmotorns impuls Ir samt om dess specifika
impuls ir:
Trdt = dIr = irdGbr (19)
där Gbr är tyngden av raketbränslet. Ekv. (17)
kan då skrivas
GdHe = VirdGbr+ (Tj-D)Vdt (20)
Om man vill, kan man nu approximativt
betrakta den energi, som innehålls i raketmotorns
bränsle innan man använt det, som en del av
flygplanets totala energi och man kan definiera
följande uttryck
Ht = H -f V/2 g + Vm ir Gbr/G (21)
där Vm är medelhastigheten under den tid som
raketmotorn användes.
Använder man raketmotorn kan man således
kortvarigt öka flygplanets energi. Antar man att
Vm = 450 m/s, ir = 200 s och Gbr/G = 0,1 får
man att specifika energin kan ökas motsvarande
en höjdskillnad på 9 km. Från en viss
energikurva, t.ex. He = 25 km i fig. 1, kan man således
öka energin till Hc = 34 km, vilken ökning kan
utnyttjas till att hissa flygplanet till större höjd,
än vad som hade varit fallet utan raket. För att
man skall få den på detta sätt beräknade
energi-ökningen fordras att Tj — D = 0 under förloppet
eller att accelerationen sker mycket snabbt.
Accelerationstiden bestäms av storleken på
raketmotorn, dvs. dess dragkraft. Enligt ekv. (18)
gäller nämligen
Tr t = ir Gbr (22)
Sammanfattningsvis gäller således, att raketens
bränslemängd bestämmer vilket
prestandatillskott man får av raketmotorn, medan
raketmotorns dragkraft bestämmer den tid det tar att
få detta tillskott. Enär Tr alltid är ganska liten
får man ej alltid det beräknade tillskottet i
specifik energi. Man får mindre tillskott om man
använder raketen till att uppnå en energihöjd
som ligger utanför flygplanets jämviktskurva.
Av ekv. (20) ser man att den energiökning man
får med tillsatsraketmotorn beror på
medelhastigheten, under vilken den används. Ur denna
synpunkt skulle det således vara fördelaktigt att
endast använda den vid mycket höga hastigheter.
Raketmotorns primära uppgift är emellertid ej
alltid att öka flygplanets energi, dvs. fart och
höjd, utan den kan även vara att minska
accelerations- och stigtider. I så fall måste man
använda raketen även vid lägre farter. Slutligen bör
nämnas att man kan räkna ut en jämviktskurva
motsvarande dragkraften från reamotor -f-
raketmotor. Denna kurva saknar emellertid allt
intresse, enär man aldrig har så mycket
raketbränsle med sig att man kan uppnå den.
Litteratur
1. Kaiser: The climb of jet propelled aircraft. Del 1. Speed along
the path in optimum climb. RPT/TIB Translation GDC/148T april
1944.
2. Lush, K J: A review of the problem of choasing a climb technique
with proposals for a new climb technique for high performance
aircraft. Aeronaut. Res. Council. Reports and Memoranda No. 2557
(1948).
3. Lush, K J: The loss in climb performance, relative to the
optimum, arising from the use of a practical climb technique.
Aeronaut. Res. Council. Reports and Memoranda No. 2756 (1949).
4. Kelly, L: Optimum climb technique for a jet propelled aircraft.
College of Aeronautics, Cranfield, Rep. No. 57 (1952).
5. Rutowski, E S: Energy approach to the general aircraft
performance problem. J. aeronaut. Sci. mars 1954.
6. Garbell, M A: Optimum climbing technique for
high-perfor-mance aircraft. Garbell aeronaut. ser. No. 8 (1954).
Andras erfarenheter
För och emot kopiersvarvning. Kopiersvarven och
fler-stålssvarven har var och en sitt användningsområde. Den
senare är lämplig, då ett större antal detaljer skall
tillverkas, den förra är mest ekonomisk vid mindre
seriestorlekar. Var gränsen går beror bl.a. på
maskintimme-kostnad, ställtid och maskintid. Ofta baseras en
jämförelse på enbart dessa faktorer, men detta kan ge mycket
missvisande resultat, ty det finns även andra faktorer att
ta hänsyn till.
Flerstålssvarven har kortare maskintid, men värdet av
denna fördel kan komma att reduceras av en del
nackdelar. Måttkontrollen blir i regel omständligare, i det att
varje diameter måste kontrolleras. Vid kopiersvarvning
räcker det att mäta en diameter. Verktygsekonomin blir
sämre, ty optimal skärhastighet kan ej erhållas för
samtliga verktyg. Förslitningen sker olika fort, och tidpunkten
för omslipning bestämmes av det verktyg, som förslits
snabbast. Ofta erhålls varierande arbetsmån från den ena
änden av arbetsstycket till den andra, och detta kan vara
en nackdel, om efterbearbetning genom insticksslipning
skall ske. Slipskivan, vars skärpning och profilering är
kostsam, slits ojämnt. Radiesvarvning, instickning av spår
o.d. kräver vid flerstålssvarvar extrautrustning i form av
kraft- och underhållskrävande anordningar.
Kopiersvarven har längre bearbetningstid och verktyget, som
ensamt skall bearbeta hela arbetsstycket, måste ofta ges en
form, som försvagar det, för att spår och konor skall
kunna bearbetas. Dessa nackdelar har man försökt
eliminera genom hjälpverktyg på särskilda slider och —
speciellt vid långa arbetsstycken — dubbla kopierslider.
Vid större serier kan automatisering av kopiersvarven ge
stora vinster. Förväljning och automatisk omkoppling av
spindelhastigheter och matningar, snabbtransport och
automatisk återgång av sliderna efter fullbordad
bearbetning kan spara många värdefulla sekunder för varje
detalj. Vid fullt automatiserad maskin, där det manuella
arbetet inskränks till insättning och borttagning av
arbetsstycket och start av maskinen, kan kostnaderna ytterligare
minskas genom att en arbetare kan betjäna två maskiner
(enl. J P Mathieu). H Lindberg
Förnickling i trunrma utan ström. Vid förnickling i
trumma (Tekn. T. 1953 s. 657) är det material varav denna
består, dess infodring och badtemperaturen viktiga.
Trumman får ej vara av metall, icke heller av gummibelagd
metall. Trä är också olämpligt. Bäst är polystyren eller
metakrylatplast (plexiglas) för högre temperatur. Även
andra plaster kan användas, men allra bäst är en
porslinstrumma med grafitrör för ångupphettningen.
Vid tillredning av 300 1 lösning för en trumma kan man
använda t.ex. 2,9 kg nickelklorid, 280 g natriumcitrat och
280 g natriumhypofosfit. Dessa kemikalier tillsätts en i
taget då vattentemperaturen uppnått 80°C, och alla ke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
