Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 28 september 1954 - Flygplatsen och staden, av Bo Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807 september 1954
111
Fig. 3. Jämförelse mellan, upptill enbansystem och
nedtill triangulärt hansystem; - ■ ■ - flygplatsområde för en
rullbana, - inflygningszon för en rullbana, • ■ ■ •
flygplatsområde för en andra rullbana,–-inflygningszon för
en andra rullbana, ///// område som ej kan utnyttjas för
bebyggelse vid två rullbanor.
är härvid att de civila flygplatserna icke
samtidigt fungerar som militära baser, vare sig
operativa eller tekniska. Vidare bör ej militära och
civila flygplatser läggas för nära varandra och
framför allt icke så att inflygningsvägarna skär
varandra.
Luftfartens kontakt
med den icke resande allmänheten
Luftfarten har icke enbart kontakt med de
resande utan berör också i stor utsträckning den
övriga allmänheten. Därvid kan
intressemotsättningar uppstå. Kontakten med den icke resande
allmänheten tar sig uttryck dels i risken för
trafikolyckor som kan förorsaka personella eller
materiella skador på marken, dels i störningar
i form av buller. Då luftfarten tillvaratar de
resandes önskemål om snabb transport, som
främ-jes av att en flygplats förläggs nära en stads
centrum, uppstår en konflikt med dem som bor
omkring flygplatsen och som skulle vilja ha den
förlagd utanför staden, helst utanför all
bebyggelse.
Dylika intressemotsättningar uppstår vid alla
serviceföretag och det gäller här för
samhällsplanerarna att avväga vikten hos de olika
önskemålen.
Från mångbansystem till enbansystem
Principerna för utformningen av en flygplats
har snabbt förändrats, och detta har naturligtvis
främst berott på flygplanens ändrade
prestationsförmåga samt ökade krav. Säkerhetskravet
har även inverkat.
De större och snabbare maskinerna kräver
större banlängder, bättre
inflygningsförhållanden, men färre antal banor. Under 1940-talet
reducerades banantalet till ungefär tre och det
triangulära bansystemet uppstod.
Säkerhetssynpunkterna drev emellertid fram önskemålet att
undvika korsande banriktningar och man
övergick till det tangentiella systemet som tillämpas
vid Idlewild och Orly.
Ett utbyggt bansystein kräver emellertid så
stora utrymmen att mark för dylika
storflygplatser kan disponeras endast långt utanför den stad
som skall betjänas.
Ett försök att med bibehållen säkerhet förenkla
principerna har gjorts av en 1952 av Truman
tillsatt kommitté för utredning av
flygplatsproblemen i USA. Denna föreslog ett enbansystem,
fig. 3. Flygplanens allt större förmåga att uppta
sidvindar, bland annat tack vare att planen
utrustats med noshjul, har reducerat behovet av
birullbanor, och de fyrmotoriga planen kan med
tillfredsställande regelbundenhet avveckla
trafiken på en bana. Fördelarna av det minskade
behovet av utrymme för flygplatser är
betydande.
Förändringen från det triangulära systemet
över det tangentiella till enbanesystemet har
mycket fort gjort nya flygplatser omoderna.
Detta är beklagligt med hänsyn till att en
flygplats innebär en stor investering som bör
avskrivas över en lång period. Emellertid finns det
alltid möjligheter att genom utbyggnader
modifiera den tidigare typen till en flygplats som mer
motsvarar moderna krav. Med tanke på de
förändrade synpunkter och krav, som så snart kan
uppstå, bör man därför icke utan synnerligen
vägande skäl övergå till en helt ny flygplats där
man binder sig för en viss utformning av
bansystemet.
Samband mellan flygplatsens utrustning
och flygplanens prestanda
De nya flygplantyperna, som kommit i drift,
har ständigt visat ökad hastighet och såväl
medelvikten som medelhastigheten har ökat. De
framtida flygplantyperna kommer också att
kräva allt större bärighet, flygplanvikter på upp
mot 100 t för interkontinental luftfart kommer
att förekomma ofta under 1960-talet. Den ökade
hastigheten medför större krav på banlängder
och inflygningssektorernas utformning, och man
kommer att sträva efter att göra dessa sektorer
flackare.
Emellertid kan man nöja sig med kortare
rullbanor genom att använda reversibla propellrar,
bromsning med i banan inbyggda fjädrar och
linor, raketstart eller andra tekniska
nykonstruktioner.
Efterhand som flygplanen blir större och
snabbare ökar deras produktionsförmåga. När nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
