Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 28 september 1954 - Nybyggen - Rekordlätt attackflygplan, av hop - Andras erfarenheter - Bladgödsling, av SHl - Föroreningar i zinkbeläggningar, av U T—h - Glasprodukter, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
816
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Attackflygplanet Douglas A4D "Skyhawk".
Rekordlätt attackflygplan. För taktiskt flygunderstöd
till mark- och sjöstridskrafter har det visat sig alltmer
väsentligt att ha flygplan med nära samma prestanda och
flygegenskaper som jaktflygplanen. Många som jaktplan
ursprungligen byggda typer har därför omarbetats till
attackversioner. Radikalare är dock att direkt konstruera planen
för sådana attackuppgifter. Så har skett med det
amerikanska Douglas A4D "Skyhawk", fig. 1.
Då planet främst är avsett för basering på hangarfartyg,
har det gjorts mycket litet och lätt. Spännvidden uppges
vara ca 8 m och vikten ca 7 t. Det kan i en kapsel under
kroppen föra med sig taktiska atombomber, torpeder,
robotar och raketer av olika slag, dock icke mer än en typ
åt gången. Dess prestanda uppges vara utmärkta, bl.a. skall
det kunna nå överljudfart i svag dykning. Den låga
flygvikten har realiserats genom att man resolut tagit bort all
för stridsuppdraget icke väsentlig utrustning och
omkonstruerat den behövliga till minimivikt. Normala attackplan
av denna typ har eljest vikter omkring 10 t (Aviation Week
14 juni 1954 s. 14). x hop
Andras erfarenheter
Bladgödsling. På senare tid har man i USA gjort stor
reklam för gödsling av kulturväxter genom besprutning av
deras bladverk med lösningar av närsalter. Den lättlösliga
konstgödsel, som används för detta ändamål, är mycket
dyrare än vanlig, och det är därför av intresse att
bedöma dess gödselvärde.
Man har ganska länge vetat att bristsjukdomar orsakade
genom frånvaro av något mikroelement (Tekn. T. 1950
s. 541) ofta kan hävas snabbast genom besprutning av
växternas överjordsdelar med en lösning innehållande ett
salt av det felande elementet. Även de i makronäringen
ingående elementen kväve, fosfor och kalium absorberas
snabbt av växternas blad om lämpliga föreningar används
vid besprutning. Kväve och kalium avges också av bladen
vid stark nederbörd.
Den största fördelen med bladgödsling är sannolikt att
näringsämnena absorberas snabbt. Några prov har visat
att 50 °/o av fosforn absorberas av bladen inom en timme.
Därför kan bladgödsling vara ett bra sätt att ge växter fart
i utvecklingen särskilt när vädret är kallt och vått eller
jorden mycket torr. I senare fallet kan växterna nämligen
inte ta upp näringsämnen ur marken.
Vidare fixerar vissa jordar magnesium, kalium, fosfor
och några mikroelement så att växterna inte kan ta upp
dem. I sådana fall är det ofta olämpligt att markgödsla
med dessa ämnen därför att det tar lång tid att uppnå
önskat resultat. Bladgödsling gör då utmärkt tjänst, men
den behöver oftast användas bara tillfälligt därför att jor-
dens egenskaper kan justeras. Träd på städernas gator kan
emellertid knappast gödslas på annat sätt än genom
besprutning av bladverket eftersom de nästan fullständigt
omges av stenläggning.
Under exceptionella förhållanden kan alltså bladgödsling
göra utmärkt tjänst, men den har ingen effekt på växter
som har god tillgång på näringsämnen och vatten i
jorden. Besprutas de med näringslösning, absorberas denna
visserligen av bladen, men näringen avges snabbt till
jorden genom rötterna. Jorden och växterna tycks alltså
konkurrera om vissa närsalter. Detta fenomen torde vara mest
utpräglat för fosfor; denna måste finnas i tillräcklig mängd
i jorden för att växterna skall kunna hålla kvar och
utnyttja den som de absorberar vid bladgödsling.
Man får ofta den bästa skörden om all fosfor och allt
kalium tillförs genom växternas rötter och åtminstone
största delen av kvävet absorberas på sàmma sätt.
Kvävegödsling genom besprutning av bladverket kan emellertid
ha god effekt om markens kvävetillgångar tillfälligt tas i
anspråk av bakterier vid nedbrytning av cellulosa i färskt
organiskt material, såsom sågspån eller halm. Inget har
dock visat att bladgödsling i allmänhet är överlägsen
markgödsling, och den är mycket dyrare (Consumer
Reports apr. 1954 s. 192). SHl
Föroreningar i zinkbeläggningar. Litteraturen ger
mycket motsägande uppgifter om föroreningarnas inverkan
på korrosionen av varmförzinkad plåt. Ett bidrag till
frågans utredande är undersökning av varmförzinkad takplåt
från en byggnad i Guildford, Västaustralien, efter 55 års
exponering i ren lantluft (A), en nytillverkad plåt av
australiskt ursprung (B) och en liknande av brittiskt
fabrikat (C). Analysen av A och B gav följande resultat:
A B
•/• °/o
Zn ........................ 96,4 95,8
Pb ........................ 1,0 0,9
Sn ........................ 0,4 0,3
Fe ........................ 2,1 3,0
En kvalitativ spektrografisk analys visade att i prov A
och C dessutom fanns Cd och Cu samt spår av Al, Si, In,
Mn, Ni. I prov B saknades Cd, In och Ni medan övriga
fanns.
Bly förekommer normalt i all varmförzinkning och tenn
tillsätts ofta, medan närvaro av järn inte kan undvikas.
Det är intressant att notera att zinkbeläggningar trots
halten av föroreningar lämnar ett utmärkt korrosionsskydd
som i detta exempel uppgår till mer än 55 år (D J
Swaine i Chemistry & Industry juli 1953 s. 799).
U T—h
Glasprodukter. Glas används numera inte bara till
mindre behållare, t.ex. dricksglas och flaskor, eller till fönster
utan har blivit ett verkligt konstruktionsmaterial. Många
nyheter vid tillverkning och användning av glas har
kommit under den senaste tiden och utvecklingen av denna
gren av tekniken tycks fortskrida med jämn fart.
Spegelglas framställs numera huvudsakligen genom
valsning. Från en vanna matas glaset kontinuerligt på valsar
av rostfritt stål eller Monel-metall. Efter valsningen går det
direkt till slipning och polering. I de flesta fabrikerna
behandlas den i sektioner skurna glasplattan härvid först på
ena sidan; därefter vänds bitarna och behandlas på den
andra. I Storbritannien, Frankrike och USA slipar man
emellertid nu glaset kontinuerligt och samtidigt på båda
sidorna, medan poleringen ännu sker periodiskt på det
gamla sättet. Man har valsat spegelglas i 150 m långa
banor vilka sedan skärs i 15 m långa bitar.
Genom precisionsslipning och polering kan man numera
för speciella ändamål göra spegelglas, vars ytor är
parallella med nästan otrolig noggrannhet. Spegelglas kan
erhållas i ett betydande antal färger och används som
ut-eller invändig väggbeklädnad i hus. Glas, metalliserat med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
