Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 19 oktober 1954 - Turbiner i svenska vattenkraftverk, av Magnus Oledal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
894
TEKNISK TIDSKRIFT
styrlagret har ett flertal konstruktioner kommit till
användning. Två huvudprinciper kan urskiljas, nämligen
med stillastående och med roterande
oljeuppsamlings-skål under lagret. I förra fallet, fig. 16, finns för oljans
transport till lagergångens översida en från turbinaxeln
driven kugghjulspump med en elmotordriven pump som
start- och reservpump. I senare fallet erhålles behövlig
pumpverkan genom ett i den roterande oljeskålen mot
rotationsriktningen insatt fångrör, fig. 11, vilken anordning
ofta kompletteras med elmotordriven pump.
På senare tid har man emellertid sökt komma ifrån
olägenheterna med dessa anordningar genom att låta
turbinaxeln tjänstgöra som pumporgan. Det visar sig
nämligen att om man i lagergången tar upp snett ställda spår
med lämplig stigning i rotationsriktningen och ordnar så,
att olja finns vid deras nedre ända, så pumpas, när axeln
roterar, oljan upp genom dessa spår på ett för fullgod
smörjning erforderligt sätt.
Fig. 15. Självsmörjande lager (Finshyttan).
Problemet är att kunna ordna oljetillförseln vid lagrets
nedre ända på bästa sätt och man finner härför ett flertal
lösningar, t.ex. fig. 14 (KMW). Den kragformigt, i ett med
axeln utförda lagergången gör det möjligt att använda
stillastående oljeskål. Nohabs och Finshyttans
konstruktioner, fig. 10 och 15, har roterande oljeskål, den förra med
modifierad fångrörskonstruktion, den senare med en
stillastående fångskål inuti den roterande. Det tryck, som axelns
pumpning ger, är tillräckligt för att oljan från ett övre
samlingsspår i lagergången skall kunna ledas genom ett
tryckrör till en ovanför liggande oljeströmsvisare, från
vilken den återströmmande oljan kan smörja eventuellt
förekommande kuggväxlar.
Täthoxar
För tätningen kring turbinaxeln mellan vatten- och
luftsida har sedan länge använts kolringsboxar, efter sin
uppfinnare vanligen kallade Huhn-boxar. Dessa består av på
speciellt sätt delade kolringar, som av rundgående
spiralfjädrar över snedfasade metallringar pressas mot axeln
och boxhuset så, att en effektiv tätning erhålles. Från
tidigare utföranden med i axiell led odelade boxhus, fig. 16,
har man övergått till byggbara konstruktioner med på
varandra lagda ringsatser sammanhållna av ett yttre hölje,
fig. 14, eller endast av bultar.
Då boxen i allmänhet utsättes för omväxlande över- och
undertryck från turbinsidan, inplaceras ringarna för olika
lätningsriktning. Eftersom en viss slitning från
tätnings-ringarna är oundviklig, måste turbinaxeln i boxen förses
ined ett slitfoder.
En boxkonstruktion enligt samma princip men med i
radiell led koncentriskt anordnade ringar har nyligen
lanserats. Denna har den fördelen, att ytorna kommer att
ligga på delar, som är lättare att tillverka och byta ut.
Den synes lämpa sig för horisontella uppställningar vid
vilka en begränsning av utrymmet i axiell led är särskilt
eftersträvansvärd.
För dränering av turbinlocket finns vanligen en
flottörstyrd, eldriven pump ofta kompletterad med en ejektor.
Fig. 14. Självsmörjande lager
(KMW).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
