Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 19 oktober 1954 - Turbiner i svenska vattenkraftverk, av Magnus Oledal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 oktober 1954-
895
Löphjul
Francisturbiner^ löphjul uppvisar den kända variationen
i profiltyp från långsamlöparen, fig. 16, över
normallöparen till snabblöparen. Den utpräglade snabblöparen av
francistyp har ej kommit till användning så mycket på
senare tid. Den har trängts ut av propeller- eller
kaplanturbiner.
I konstruktivt hänseende är kaplanturbinens löphjul
särdeles intressant. De för skovlarnas omställning
erforderliga navdetaljerna erbjuder många variationsmöjligheter
och med det med fallhöjden ökade skovelantalet har
håll-fasthets- och utrymmesproblemen ökat. Det är dock ej
enbart fallhöjden som bestämmer hur många
löphjuls-skovlar man bör välja. Skovellängd och skovelform samt
turbinens specifika belastning och höjdläge i förhållande
till nedre vattenytan är faktorer som måste tas med i
beräkningen. Som riktvärden kan gälla fyra skövlar upp till
12—15 m, fem upp till 25—30 m, sex upp till 35—40 m och
7—8 skövlar för fallhöjder över 40 m. Sålunda har
Fors-mo med 35 m fallhöjd sex skövlar, Ligga med ca 40 m
sex och Lasele med 52 m fallhöjd kommer att få åtta
skövlar, fig. 10 och 17.
De första kaplanhjulen utfördes med cylindriskt nav.
Detta innebär, att skovelns navparti passar mot navet
endast i ett läge, i övriga uppstår för strömningen
ogynnsamma förskjutningar mellan skovelns och navets
mot-vända partier. Man övergick därför snart till s.k. sfäriskt
nav, fig. 10, och med ökande fallhöjd har navdiametern
ökats från ca 40 °/o till 65—70 °/o av hjuldiametern. I
detta sammanhang kan nämnas, att KMW som nominell
löphjulsdiameter räknar minsta diametern i sugrörshalsen
under hjulet, vilket mått brukar vara 94—95 °/o av hjulets
största diameter.
Löphjulskammaren som omger hjulet utfördes även till
att börja med genomgående cylindrisk, t.ex. Lilla Edet och
Vargön, men numera är det vanligt att göra ett stycke
under skovelcentrum sfäriskt så att den karakteristiska
insnörningen, sugrörshalsen, uppstår. Utomlands har man
särskilt för högre fallhöjder börjat använda sfärisk form
även över skovelcentrum — helsfärisk löphjulskammare
— varigenom löphjulsspalten i största möjliga mån
bibehålles oförändrad vid skovelns vridning. Lasele-turbinerna
kommer, som framgår av fig. 10, att utföras på detta sätt.
Kaplannavet
Av navkonstruktioner kan särskiljas två huvudtyper:
KMW-navet enligt Englesson, som KMW hållit fast vid
från början, och koncernnavet, som fått sitt namn från
den koncern, som bildades av utländska turbinfirmor, när
kaplanturbinen började komma till sin rätt. KMW-navet
kännetecknas av skovelns speciella infästning och lagring
samt genom att rörelsen från det för omställningen
erforderliga servosystemet överföres till skoveln medelst
glidtärning, fig. 18. övriga konstruktioner har dubbellagrad
skoveltapp med vev och länk för omställningen och detta
utförande användes av Finshyttan och Nohab, som
tillverkat kaplanturbiner, sedan patenten gick ut i början
av 1930-talet. Även KMW har utarbetat en konstruktion
av denna typ, som i fortsättningen torde komma att
användas omväxlande med den tidigare.
Förutom nämnda rörelse- och lagringsproblem, med
vilka upptagandet av de på skoveln verkande
axialkraf-terna även sammanhänger, är det i första hand skovelns
demonterbarhet och tätningsanordningen vid
skovelinfäst-ningen som konstruktörerna haft att brottas med.
Det fordras, att en skovel skall kunna tas bort med
löphjulet på sin plats, och KMW-navet utgör en elegant
lösning på detta problem. Vid utförandet med tvålagrad tapp
och mellanliggande vev blir det vevens fastsättning, som
måste ägnas särskild uppmärksamhet. Med ökat
skovel-antal och högre fallhöjd har de enkla kil- och
låsringsför-band, som från början användes, visat sig oanvändbara
och man har fått söka andra utvägar. Nohab har ett ut-
Fig. 16. Tåsan (KMW); jfr fig. A.
förande med bajonettlås mellan tapp och vev för
axial-krafternas överförande samt utifrån genom skovelns
nav-skiva halvt i halvt mellan tapp och vev inborrade koniska
pinnar för överföring av vridande momentet, ett annat
med lös skoveltapp gjuten eller smidd i ett med veven
och skruvad fast vid navskivan med bultar utifrån, fig. 10
och 17. Finshyttan har nyligen sökt patent på en
konstruktion med koniska pinnar inborrade i veven vinkelrätt
mot tappen och på sådant sätt att pinnarna skär in halvt
i halvt i tappen. Slutligen kommer SKF:s tryckoljeförband
enligt system Bratt (Tekn. T. 1943 s. M 117) att användas
i KMW:s nya konstruktion.
Det är emellertid inte bara navdetaljerna, som är
avgörande för skovelns demonterbarhet. Det måste även
finnas utrymme vid periferin, när skoveln skall dras ut
ur navet. I löphjulskammarens vägg finns därför en
löstagbar sektordel med bakomliggande kammare i vilken
skoveln kan införas. Kammaren kan gå tvärs igenom
be-tongfundament, i vilket fall skoveln tas ut åt
tilloppssidan, eller vara begränsad utåt, då skoveln, när den
släppt navet, sänkes ned i sugröret och transporteras ut
genom detta, fig. 10.
De yttryck man måste arbeta med i kaplannavets lager
är höga och en effektiv smörjning erfordras. Navet hålles
därför alltid fyllt med olja, ibland under övertryck, och
ofta ordnas därutöver särskild tryckoljesmörjning till
mest utsatta punkter. För att olja ej skall läcka ut ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
