Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 30 november 1954 - Ståls korrosion i luft. Provning av rostskyddsfärger, av Paul Nylén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1954
1051
Den, man kan väl säga klassiska, pansarfärgen
T22 har också hävdat sin rangplats även om den
står något tillbaka för blyvittfärgerna.
Överraskande är att asfaltfärgen T49 stoppat så bra.
Däremot var det väntat att färger innehållande
enbart linolja som bindemedel (T35 och T30)
skulle utfalla dåligt.
Delårsplåtar
I serie A ingår utom helårsplåtar, dvs. plåtar
exponerade under hela året, även på två stationer
delårsplåtar, som exponeras endast under viss del
av året. Detta för att få en uppfattning om vilken
betydelse nederbörd, temperatur och solstrålning
eventuellt kan ha för målningens hållbarhet.
I Flahult har sålunda en serie plåtar exponerats
under perioder med kraftig nederbörd. Dessvärre
har periodens längd blivit väld så att det är
vanskligt att på nuvarande stadium anställa
några jämförelser med andra plåtar. Här skall
därför endast resultat från plåtar exponerade vid
olika temperaturer diskuteras.
På delårsplåtarna är målningsvärdet alltjämt så
högt, att en extrapolering ned till 5 är otänkbar.
Man får här nöja sig med att lägga det ur
mål-ningsvärdeskurvorna avlästa målningsvärdet
efter 15 års exponering till grund för
diskussionerna. Någon korrektion för olika skikttjocklek
har ej gjorts, då skillnaden i skikttjocklek för
samma färgkombination i regel är obetydlig vid
dessa försök.
I Flahult exponeras plåtar i 90 dygn dels under
en varmperiod (9 juni—4 september) med en
medeltemperatur av -f- 13,4° C, dels under ett par
perioder vår (4 mars—22 april) och höst (31
oktober—16 december), då temperaturen
fluktuerar omkring 0°C. Man hade vid uppläggning
av denna sista delserie tänkt sig att omväxlande
frysning och upptining av ett mer eller mindre
fuktigt färgskikt skulle medföra en kraftig
påkänning. Så har dock inte blivit fallet (tabell 6).
Som framgår av kolumnen för differensen i
målningsvärde, M2 — Mu har försämringen för alla
färgkombinationer blivit större under varm- än
under kallperioden. Detta gäller för såväl betade
som maskinborstade plåtar.
Som man kunde vänta är målningsvärdet för
helårsplåtarna avsevärt lägre än för
delårsplåtarna. Jag avstår här från att spekulera över hur
t.ex. ett fyrfaldigande av försämringen i
målningsvärde! (10—M) för de under 3 månader
exponerade delårsplåtarna korresponderar med
försämringsvärdet för helårsplåtarna.
I Gällivare exponerades delårsplåtar dels under
sommaren, då medeltemperaturen är + 11,5° C,
dels lika lång tid under vintern vid en
medeltemperatur av — 11,5°C (tabell 7). Under den senare
perioden torde temperaturen sällan vara över
0°C, solstrålningen är minimal och plåtarna ofta
täckta med snö. Differensen i målningsvärde, M2
Tabell 8. Differens i livslängd för maskinborstad och
betad plåt med rostgrad B (serie A); korrigerad livslängd i
år (linjärt samband) efter 15 års exponering.
Livslängdsdifferens för
G2, T22 G4, T22 G4, T33 G4, T38 G4, T39
år år år år år
Flahult ....... 3 1,5 2,4 1,3 2
Lovö ......... 1,2 < 0,4 0,8 0,5 0,5
Hisingen ...... 0,5 1,7 3,4 1,6 1,6
Stockholm ____<0,2 0,0 < 0,2 < 0,3 0,7
Grönskär...... 3 2,4 < 0,3 4 2,5
Smögen ....... 0 0,6 0,5 1,1 0,7
— Mi, är med hänsyn till nyssnämnda
förhållanden mindre än man hade väntat sig, åtminstone
för de maskinborstade plåtarna.
Att färgen på helårsplåtarna nedbrutits
förhållandevis mera än som svarar mot nedbrytningen
under de 100 sommardagarna med sol en stor del
av dygnet kan möjligtvis bero på högre fuktighet
under vår och höst. En statistisk bearbetning av
målningsvärdena för de olika ytorna efter
ytterligare några års exponering kan möjligen ge en
del vinkar om de nämnda klimatfaktorernas
inflytande på färgens hållbarhet.
Att helårsvärdet M för den betade plåten målad
med G2, T22 är större än delårsvärdet Mt beror
sannolikt på att helårsplåten har hög
skikttjocklek (77 |i). Korrigering av värdet 9,3 från 77 till
60 jx under antagande av linjärt samband mellan
målningsvärde och skikttjocklek ger det
acceptabla värdet 7,2. Med kvadratiskt samband fås
5,5, ett orimligt lågt värde.
Stålets förbehandling och rostgrad
Vid 1948 års bearbetning av serie A
(Korrosionsnämndens Medd. 10 s. 86, 88) hade man trott
sig finna att betning av plåtarna före målningen
ger betydligt bättre resultat än maskinborstning
i milda klimat men sämre i aggressivt. Denna
uppfattning måste nu efter 15 års exponering
revideras (tabell 8). Som synes av tabellen är
maskinborstning utan tvekan att föredra framför
betning även i milda klimat, som t.ex. Flahult.
Stockholm intar dock av oförklarlig anledning en
undantagsställning; där ger de båda
förbehandlingsmetoderna i stort sett samma resultat.
De olika stålborstningsmetoderna har givit så
lika resultat vid korrosionsproven att man tagit
medeltalet för alla på detta sätt behandlade
plåtar. Även de olika sandblästringsmetoderna har
sinsemellan givit nära lika resultat varför
medeltal tagits också för alla sandblästrade plåtar.
De praktiskt värdefulla erfarenheterna av
försöken framgår vid sammanställning av resultat
(fig. 6) som erhållits med grupper av plåtar Pl
(tabell 2) med olika rostgrad. De angivna värdena
på målningens livslängd är medeltal för 9 plåtar
med samma rostgrad, förbehandlade på tre olika
sätt och strukna med tre olika färgkombinationer.
De visar att målningen vid stålborstning får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
