Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 28 december 1954 - Nya metoder - Snabbräkneverk, av Justus Fitger - Förbättring av aducerat gjutjärns bearbetbarhet, av SHl - Raketsläde för aerodynamiska prov, av hop - Rening av cyanidhaltigt avfall, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1134
TEKNISK TIDSKRIFT
Instrumentet kan Också ge en förimpuls då ett annat
likaledes inställbart värde, lägre än avräkningsantalet, har
uppnåtts. Med denna impuls kan man starta det
mekaniska arbetsförloppet så tidigt, att ingen tidsförlust
behöver uppstå på grund av de mekaniska delarnas tröghet.
Man kan även använda förimpulsen till att sänka
maskinhastigheten under den sista delen av avräkningsperioden.
Vid denna användning av snabbräkneverket uppgår
räknehastigheten till 5 000 impulser per sekund (enligt Durag
Apparatebau G.m.b.H., Hamburg, och A-ljus AB,
Stockholm). Justus Fitger
Förbättring av aducerat gjutjärns bearbetbarhet. En
av aducerat järns utmärkande egenskaper är dess goda
bearbetbarhet. Därför bearbetas ungefär hälften av i dag
tillverkat aducerat gjutjärn. Erfarenheten har visat att om
ett gjutstycke har ett tjockt rent ferritisk ytskikt, tenderar
järnet att kladda vid verktygets egg varigenom denna
bränns och metallen slits från arbetsstycket. En perlitisk
yta är däremot hård varigenom bearbetningshastigheten
blir mindre. Man vill därför undvika bildning av såväl
ferritiska som perlitiska ytskikt.
Aducerat gjutjärn har ferritisk grundmassa i vilken
ligger korn av grafit. Ogynnsamma bearbetningsegenskaper
beror på ojämn fördelning av grafitkornen eller på
uppkomst av perlitsegringar i områden, fattiga på kärnor för
grafitutskiljning. De kan också bero på oxidation av
järnet. Man kan undvika uppkomst av perlitisk yta genom
reglering av järnets sammansättning och genom att utföra
det andra steget av värmebehandlingen vid aduceringen
under tillräckligt lång tid.
Rent ferritisk yta har man tidigare undvikit genom att
reglera avkolningen vid värmebehandlingen, men under
senare tid har man funnit att avkolningen med fördel kan
utföras i samband med järnets smältning. Man försätter
härvid järnsmältan med stål eller avkolar den i
koldioxidatmosfär. Den senare av dessa metoder har visat sig ge
synnerligen gott resultat. Detta torde delvis bero på att
behandlingen med koldioxid ökar grafitkornens antal (E A
Loria i Iron Age 16 sept. 1954 s. 168). SHI
Raketsläde för aerodynamiska prov. Som ett
komplement till vindtunnlar har man i USA utvecklat en metod
att vid höga farter prova modeller placerade på en
raketdriven släde, som glider längs en rälsbana. I en
vindtunnel är modellstorleken begränsad av interferens mellan
modell och väggar. För att få en tillförlitlig modellskala
måste man därför i vissa fall använda mycket stora
tunnlar, vilka om de drivs kontinuerligt fordrar mycket
stora kraftresurser. På en raketsläde kan man undvika
interferensen, om modellen placeras vertikalt, och
betydligt större modeller än i en vindtunnel kan på så sätt
användas. Enligt uppgift skall det finnas en viss
fartgräns, över vilken det lönar sig mera att på detta sätt
driva modellen genom stillastående luft än att blåsa luft
Fig. 1. Raketsläde med sex motorer på 4 500 kp vardera
sedd bakifrån.
kring en stillastående modell. Fartgränsen lär ligga vid
ca 2,5 gånger ljudfart. Då vindtunnelinterferensen
dessutom har ett maximum kring ljudfart torde det ofta löna
sig att använda raketsläde även i detta fartområde.
Raketsläden är dock icke främst ett alternativ till
vindtunnlar utan snarare ett komplement, då det för flertalet
prov går att få en fullt tillfredsställande modellskala i
måttligt stora tunnlar.
I USA finns i dag ett flertal rälsbanor med 2—10 km
längd. Skenorna löper på betongfundament (fig. 1) och
måste vara mycket noggrant lagda för att man skall
kunna undvika vibrationer och stötar. Själva släden har fått
sitt namn av att den ej använder hjul utan glider på
mag-nesiummedar på stålskenorna.
Släden drivs av ett flertal raketmotorer. Den bromsas
upp genom skopor, som fälls ned i en vattenbassäng
mellan rälsfundamenten. Motorer och bromsanordningar är
fjärrmanövrerade för att fart och acceleration skall kunna
hållas vid önskade värden under försökstiden.
Försöksvärdena registreras med en mätutrustning, som följer med
släden.
Raketslädar kan med fördel användas för prov med
verkliga enheter, t.ex. för studier av utskjutningsförloppet
för katapultstolar, prov med bromsfallskärmar,
accelerations- och fartprov med människor m.m. Sålunda har
man på en rälsbana nyligen satt absolut hastighetsrekord
för bemannade markbundna åkdon med ca 675 km/h
(Aviation Week 2 aug. 1954 s. 30). hop
Rening av cyanidhaltigt avfall. I ett av USA:s största
industriella reningsverk behandlas 760 m3/h cyanidhaltig
avfallselektrolyt från metallutfällning. Verket ger ett
vatten som är klart och fullständigt fritt från skadliga ämnen.
Processen är halvkontinuerlig och starkt automatiserad. I
princip oxideras cyaniderna med natriumhypoklorit, och
metaller fälls ut som hydroxider.
För att dessa reaktioner skall kunna genomföras måste
lösningens pH regleras mycket noga. Detta sker
automatiskt genom blandning av alkaliska och sura bad eller
genom tillsats av kalk. Vid pH 10,5 oxideras cyaniderna
snabbt av natriumhypoklorit till cyanat som vid pH 6,5
bryts ned till koldioxid och kväve. Vid pH 3 löses
metallerna (Cu, Zn, Ni), olja flyter upp och skummas av
kontinuerligt. Vid pH 8,5 fälls slutligen metallhvdroxiderna
och skiljs från.
De olika avfallsvätskorna samlas i tre kärl, ett för
alkaliska lösningar, ett för sura och ett för sådana
innehållande silvercyanid. Den alkaliska vätskan pumpas till ett
gummiklätt kärl, där dess pH justeras till 10,5 med sur
lösning eller kalk, och sedan till ett av tre oxidationskärl.
I dessa sker behandlingen satsvis därför att vätskans
cya-nidhalt varierar starkt. Fyllning och tömning av kärlen
sker emellertid automatiskt.
När ett oxidationskärl fyllts tar man prov på vätskan,
bestämmer dess halt av cyanid och cyanat och beräknar
erforderlig mängd natriumhypoklorit. När denna satts till
och blandningen rörts om i 10 min sänks dess pH till
6,5—7 genom inpumpning av sur avfallsvätska. Efter 15
min tas kontrollprov för bestämning av cyanid- eller
klor-överskott varefter antingen natriumhypoklorit sätts till
eller kloren förstörs.
Den oxiderade vätskan blandas kontinuerligt med surt
avfall och 20 °/o järn-III-kloridlösning så att dess pH sänks
till 3. Härvid bryts oljeemulsioner, och fettsyror fälls ut
ur tvålar. Efter skumning höjs vätskans pH till 8,5 genom
tillsats av kalk.
Silverhaltigt avfall behandlas särskilt. När cyanid och
cyanat oxideras med natriumhypoklorit faller silvret ut
som klorid. Denna får sätta sig, och vätskan pumpas till
det alkaliska avfallet. När tillräcklig mängd silverklorid
samlats surgörs vällingen till pH 3, varefter kloriden
frånskiljs, tvättas, torkas och säljs. Man återvinner 99 °/o av
silvret (Chemical Engineering juli 1954 s. 142). SHI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
