Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 10 januari 1956 - Nya metoder - Titan genom reduktion i gasfas, av SHl - Golvbeläggning av cement och gummi, av SHl - Automatiska kokspannor, av Wll - Oljeförgasning, av G Svane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
TEKNISK TIDSKRIFT
magnesium och magnesiumklorid. Det är visserligen
mycket reaktivt, men det kan hanteras i gastät apparatur.
Magnesium och dess klorid kan frånskiljas genom förångning
i vakuum, men man har föredragit en extraktionsprocess.
Denna är grundad på att vattenfri magnesiumklorid är
mycket löslig i aceton. Det är känt att en vattenlösning
av magnesiumklorid angriper titan, men en acetonlösning
tycks inte göra det. Magnesium kan även extraheras med
aceton sedan det överförts till klorid genom inledning av
torrt klorväte. Normalt reagerar detta med aceton men
vid närvaro av magnesium angrips uteslutande metallen.
Man kan öka magnesiumkloridens löslighet i aceton
genom att försätta denna med upp till 10 °/o alkohol.
Från extraktionen erhålls titanet i form av en suspension
i aceton. Denna förträngs först med pentan som har lägre
kokpunkt och är mindre reaktiv. Den erhållna pastan av
titanpulver i pentan placeras i en dubbelmantlad
koppar-degel i en ljusbågsugn. Denna evakueras först varvid
pentan förångas, och degeln värms med ånga för frigörande
av adsorberad pentan. När denna avlägsnats fullständigt
fylls ugnen med argon, degeln kyls med vatten och
titan-pulvret smälts ned med ljusbågen (C J V Denning och J P
Levy i Metal Industry 13 maj 1955 s. 395—398 resp. 20 maj
1955 s. 415—418). SH1
Golvbeläggning av cement och gummi. En något
elastisk och böjlig golvbeläggning, som känns ungefär som en
parkett, kan man erhålla genom att blanda ett speciellt
cement med ca 10 °/o flytande gummi. Materialet lär fästa
bra på väl rengjord betong, metall och glas. Det är
vatten-fast, blir inte halt och står emot alkalier och svaga syror.
Det är dyrare än asfalt men billigare än vinyl- eller
gummiplattor och mycket billigare än syrafast tegel (Business
Week 28 maj 1955 s. 78, 82). SHl
Automatiska kokspannor. För att underlätta arbetet vid
eldning med koks för bostadsuppvärmning och även för
att få en bättre verkningsgrad har man utomlands byggt
automatiska pannor av olika typer.
Grundprincipen för dessa är i regel att effektivt skilja
koksmagasinet från förbränningsrummet, fig. 1, så att
förbränningen sker i ett väl definierat bränsleskikt.
Pannan enligt fig. 1, som är ett exempel på tillgängliga typer, är
av smidesjärn. Påfyllning av koks och borttagning
av-slagg kan ske under drift utan att förbränningen stores.
Luften tillförs med fläkt som primär- och sekundärluft,
och fläkten är försedd med regleringsanordning.
Värmeytan utgörs av tuber av speciell konstruktion, som medger
en liten pannvolym. Rengöringen av tuberna underlättas
med en skakanordning (Bengt Persson i Svenska
Gasverksföreningens Månadsblad 1955 h. 10 s. 140—149). Wll
Oljeförgasning. På grund av svårigheter vid
direkteldning med olja inom vissa industrier har man börjat
använda förgasare för oljan, så att man sedan kan ha
gaseldning. Sådana anläggningar för oljeförgasning (enligt
system OCCR) används bl.a. i Frankrike t.ex. till
värmugnar för göt (kvalitetsstål), tunnelugnar (vagnugnar) för
hålverk vid rörverk, smältugnar för bl.a. zink, tunnelugnar
för keramiska produkter och värmebehandlingsugnar för
stålgjutgods. Under tiden 1950—1955 har man installerat
80 oljegasgeneratorer med en kapacitet varierande mellan
15 och 1 200 kg/h olja.
Oljegasen alstras i en generator, där oljan införs under
lågt tryck mot generatorns botten genom ett flertal
speciella munstycken. Erforderlig primärluft tillföres genom
ett antal tangentiellt och snett mot bottnen riktade formor.
I generatorn sker en häftig förångning av oljan med
åtföljande partiell förbränning och mer eller mindre
fullständig sönderdelning (krackning) på grund av den
rådande höga temperaturen. Det för processens
genomförande erforderliga värmet erhålles dels av den partiella
oljeförbränningen, dels av viss förbränning av
krackningspro-dukter, såsom kol och väte. Den primärt bildade
koldioxiden och vattenångan reduceras till större delen. Den
utgående gasens koldioxidhalt har därför samma
storleksordning som i en vanlig generatorgas av stenkol.
Vid den partiella förbränningen bildas koks, som avsätter
sig på bottnen och successivt förbrinner. Även det vid
krackningen utfällda kolet förbränns med primärluft mer
eller mindre fullständigt i generatorn. Vid rätt
primärluftmängd förgasas oljan fullständigt utan sotbildning och
man får den största gasmängden med det högsta
värmevärdet. Man kan dock driva generatorn med mindre
primärluftmängd. Oljegasen innehåller då större eller mindre
mängd utfällt kol och osönderdelade kolväten och får
en lägre temperatur. Värmningseffekten vid eldning med
sådan gas blir dock hög på grund av flammans strålning,
även om lågan hålles reducerande. Detta är en fördel vid
viss värmning. Vid dylik drivning har erfarenheten visat
att generatorn bör rensas med vissa tidsintervaller för att
man skall få bort en mindre rest av koks och sot på
generatorns botten.
Eftersom den alstrade gasen har en temperatur av 1 100
—1 200°G är det viktigt att observera att den vanliga
gasanalysen på torr och ren gas icke är tillräcklig för
bedömande av gasens värmningsförmåga.
Ett exempel på analys av torr och ren gas är följande:
C02 CO H2 CH, H2S N
4 16 14 4 0,6 61,4 °/o
Gasanalysen varierar givetvis vid olika
primärluftmängder. Gasens totala värmeinnehåll är ca 2 000 kcal/m3. Detta
höga värmevärde beror på gasens höga temperatur och
förbränningen av det utfällda kolet.
Oljegasgeneratorns verkningsgrad är 96—98 %>.
Driftsäkerheten är stor och underhållskostnaderna ringa.
Driftkostnaderna är låga och tjockoljor kan med fördel
användas. Detta förhöjer ytterligare generatorns ekonomi
genom att man vid industrier, där kvaliteten kräver
eldningsolja 1 eller 2 vid oljeeldning, kan vid oljeförgasning
använda eldningsolja 3 eller A. För generatorns skötsel
fordras ingen extra personal.
Oljans svavelhalt återfinnes i gasen huvudsakligen i form
av svavelväte, som enligt erfarenhet förbrinner i ugnen
utan skadlig inverkan på det värmda materialet. Detta
gäller även stål med hög nickelhalt och ömtåliga keramiska
produkter. Oljedroppar, som vid direkteldning ofta vållar
olägenheter, kan ej komma in i ugnen. G Svane
Fig. 1. Automatisk kokspanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
