Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 24 januari 1956 - Atomkraften måste frigöras — även från statligt monopol, av John Sintorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
, TEKNISK TIDSKRIFT
Atomkraften måste frigöras
— även från statligt monopol
De under sista halvåret 1955 framlagda
utbyggnadsprogrammen för atomreaktorer i
kommersiell skala i Sverige har föranlett regeringen
att tillsätta en utredning för att avge förslag
0111 vissa organisatoriska frågor inom
atomenergiområdet. Direktiven till denna utredning
är till en del högst uppseendeväckande. Det
förutsätts således, att det "i vart fall tills vidare
torde vara ofrånkomligt, att ansvaret för driften
av reaktorer, som används i direkt praktiskt
bruk, åvilar något statligt verk eller eljest organ,
där det allmänna har bestämmande inflytande".
Orsaken härtill säges vara de risker för såväl den
enskilde som samhället, som driften av större
reaktorer medför. Vidare anses det "naturligt att
AB Atomenergi tills vidare får huvudansvaret för
tillverkning av reaktorbränslen och konstruktion
av reaktorer i vårt land". Statens inflytande i
AB Atomenergi bör ökas.
De framlagda direktiven innebär, att regeringen
önskar lägga atomenergin under statligt
monopol. Med hänsyn till atomenergins sannolika
betydelse för landets framtida energiförsörjning
synes det vidare innebära en successiv
socialisering inte bara av elkraftförsörjningen utan även
av bränsleförsörjningen.
Med hänsyn till förslagets betydelse för svensk
industri och hela det svenska samhällets
utveckling är det angeläget att det tas upp till allmän
debatt i så stor utsträckning som möjligt, och att
dess rätta innebörd klarläggs för allmänheten.
Teknikerna bör här ha ett tungt vägande ord att
lägga i vågskålen.
Säkerhetsmotivet anges vara huvudskälet till
den statliga monopolställningen. Detta synes
vara ett allvarligt sakligt missförstånd från
förslagsställarens sida. Det är givet att statliga
säkerhetsföreskrifter måste utarbetas för
atom-reaktorer och dessas drift lika väl som för
elektriska anläggningar. Men det eller de organ, som
har ansvaret för konstruktion eller drift av
atomreaktorer bör ej ha ansvaret för utformning av
säkerhetsföreskrifter.
Graden av säkerhet är i mycket en ekonomisk
fråga och envar med erfarenhet i dylika ting vet,
att om ekonomi och säkerhet skall vägas mot
varandra av samma instans, uppstår lätt något
som liknar pliktkollision. Låt en av ekonomi
oanfäktad statlig "atominspektion" dra upp
linjerna för säkerhetskravet och låt konstruktörer
och driftpersonal rätta sig därefter.
Atomenergins utveckling i vårt land blir ett
jättearbete för det begränsade antal tekniker vi
har tillgång till, ett arbete som kräver en total
insats av alla tillgängliga krafter. Att denna
kraftinsats bäst skulle kunna mobiliseras inom
ramen för ett monopolföretag förefaller helt
verklighetsfrämmande.
Tekniskt kunnande, fantasi, initiativ och
företagsamhet är ej ting, som kan kommenderas
fram och de stimuleras minst av allt genom ett
inordnande under statliga löne- och
tjänstgöringsreglementen. Kan ett monopolföretag tänkas
bjuda våra bästa tekniker sådana
arbetsmöjligheter, att de kan motstå lockelserna utifrån? Fri
tävlan mellan alla tillgängliga krafter och öppna
möjligheter till framgång för alla, som vill satsa
möda och kapital, är vad som krävs för en snabb
och framgångsrik utveckling.
Området är nytt och oplöjt och många misstag
kommer att göras och måste göras. Var skall
man finna det fåtal män med förmåga att
ensamma och inom ett monopolföretags ram axla
ansvaret för en utveckling av detta slag i
konkurrens med allt vad omvärlden har att bjuda
av företagsamhet? Kan man tänka sig att
Sveriges elindustri skulle varit vad den är i dag, om
staten i slutet på 1800-talet monopoliserat
konstruktion och drift av elektriska maskiner?
I flera avseenden torde atomenergi ge större
möjligheter till lokala initiativ än på vattenfall
eller vanliga bränslen baserad energiproduktion.
Vattenkraftproduktionen är bunden till
vattenfallen och kräver överföringsledningar för
distributionen. Kol och olja är starkt beroende av
transportmöjligheter. Deras ersättande med
atomenergi betyder en väldig avlastning för
transportapparaten varigenom lokalisering av
energi-krävande industrier underlättas,
Då det gäller fj ärröverföring av vattenkraft och
samordning av denna kraftproduktion
framträder starkt kravet på central dirigering.
Atomenergiproduktionen kan utvecklas friare, och
denna fördel bör tillvaratas. Städer och större
industrier kan göra värdefulla insatser. Vad kan
det finnas för rimlig anledning att söka hindra
detta?
Några fördelar med det tänkta statsmonopolet
på atomenergi kan inte framletas. Nackdelarna
däremot framträder mycket starkt såväl för
svensk industri som för samhället i stort.
John Sintorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
