Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 31 januari 1956 - Svenska atomenergiplaner, av Harry Brynielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i O januari 1956
65
Svenska atomenergiplaner
Civilingenjör Harry Brynielsson, Stockholm
Den aktualitet, som de civila
atomenergifrågorna fått på senare tid, sammanhänger framförallt
med att man under senare år fått klart för
sig de mycket stora försörjningsproblem som
mänsklighetens alltmer tilltagande
energiförbrukning för med sig. Konferensen i Genève i
augusti 1955 hade som huvudtema just denna
fråga och bidrog till att ytterligare stimulera
intresset för och diskussionerna kring dessa
problem. Den visade också att man nu hunnit en bra
bit på väg då det gäller att praktiskt utnyttja
atomenergin och väckte därför en på sina håll
säkerligen överdriven optimism om att målet —
ekonomisk utnyttjning i industriell skala — nu
var nått.
Det var en nyttig motvikt att efter de ytterst
intressanta sessionerna med beskrivningar av
mer eller mindre avancerade projekt över tänkta
atomkraftverk och därur beräknade kostnader
för energiframställning också besöka andra
sessioner som behandlade ännu icke lösta problem
i samband med bränsleelementens stabilitet,
korrosionen och strålskyddsfrågorna för att ta
några exempel. I år och nästa år kommer de första
atomkraftverken i full skala i drift i
Storbritannien, USA och Sovjetunionen, och man får då
praktiska erfarenheter som behövs för frågans
säkra bedömning. De problem man måste lösa,
kan visa sig både enklare och svårare än vad
man har förutsett.
För Sveriges vidkommande måste atomenergin
betraktas som en fråga av yttersta vikt och vårt
land nämndes också under Genèvekonferensen
som ett av de länder som inom en nära framtid
har behov av atomenergi för energiförsörjningen.
De hittills kända svenska tillgångarna på det
primära atombränslet uran — alunskiffrarna i
Närke och Västergötland — är betydande, och
även om halterna är låga, innebär detta icke att
framställningskostnaderna för uranet behöver
vara prohibitiva för energiproduktion. De
inhemska råvarutillgångarna måste därför
betraktas som basen för det svenska
atomenergiprogrammet. Detta innebär emellertid inte att man
bör avstå från att utifrån erhålla uran framställt
ur rika malmer till förmånliga priser, om sådana
möjligheter yppar sig. Här kommer dock även
beredskaps- och valutasynpunkter in som
viktiga faktorer vid bedömningen.
621.039(485)
AB Atomenergi har sålunda för närvarande
beslutat att något uppskjuta utbyggnaden av
uranproduktionen ur skiffer och i stället inrikta
ansträngningarna på att vidareutveckla
utvinningsmetoderna och att genom en utvidgad
prospekte-ringsverksamhet i samarbete med Sveriges
Geologiska Undersökning och gruvindustrin skaffa
säkrare kunskaper om, huruvida andra och
givetvis helst rikare fyndigheter av uran finns
inom våra gränser. På detta sätt hoppas man få
ett säkrare underlag för en framtida utbyggnad
av den svenska produktionen.
I Sverige finns inga anläggningar för
framställning av anrikat uran, och man har därför vid
planeringen måst räkna med reaktorer
innehållande naturligt uran och i ett senare skede det
plutonium som framkommer vid driften av dessa
reaktorer. På senaste tid har emellertid yppats
vissa möjligheter att utifrån erhålla begränsade
mängder anrikat uran, och Sverige har med USA
slutit en överenskommelse som möjliggör
förvärv av högst 6 kg uran med högst 20 % uran
235, avsett för forskningsreaktorer.
De diffusionsanläggningar, som finns i USA,
Storbritannien och Sovjetunionen för
framställning av uran 235, är ytterst komplicerade och
dyrbara, och de har uppförts i första hand på
grund av materialets betydelse ur militär
synpunkt. Då dylika anläggningar kan ha sin
betydelse även i det civila programmet, undersöks
för närvarande möjligheten att ett antal
europeiska länder gemensamt slår sig tillsammans
för att bygga en sådan. Även om man med
intresse bör bevaka dessa frågor, talar dock
mycket för att man i första hand bör basera det
svenska atomkraftprogrammet på atombränsle,
som man kan framställa inom landet.
För reaktorbyggena fordras också andra
speciella råvaror, t.ex. tungt vatten och zirkonium.
Även om det sannolikt kommer att bli lättare
att erhålla dessa utifrån än fallet är med uran,
skulle det vara mycket önskvärt med en inhemsk
produktion. Vissa svenska industrier, främst
Asea, intresserar sig också för dessa frågor.
AB Atomenergis första försöksreaktor R 1
(Tekn. T. 1955 s. 601) med naturligt uran och
tungt vatten startade sommaren 1954 och körs
nu vid konstruktionseffekten ca 300 kW. Den är
i första hand avsedd att skaffa grundläggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
