Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 14 februari 1956 - Nya metoder - Eldfast beläggning på metaller, av SHl - Automatisk reglering av kallvalsad tunnplåts tjocklek, av SHl - Tallsulfitmassa, av SHl - Snabb gasbågskärning av aluminium, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
, TEKNISK TIDSKRIFT
vilka efter torkning sintras i en ugn. Samma metod kan
användas för andra material, såsom zirkoniumoxid,
titan-oxid, magnesiumaluminat, järnoxid, zirkoniumsilikat och
kromoxid. Hittills har man emellertid arbetat mest med
aluminium- och zirkoniumoxid samt zirkoniumsilikat.
Oxidskikten har mindre utvidgningskoefficient,
värmeledningsförmåga och täthet än stål. Deras hårdhet är större
och deras smältpunkt högre. De är emellertid spröda,
deras tryckbrottgräns är tio gånger så stor som deras
drag-brottgräns. Vid upprepad uppvärmning och avsvalning
håller oxidskiktet därför mycket längre på en konkav än
på en konvex yta. En annan olägenhet är att oxidskikten
är något porösa.
Det anbringade skiktets tjocklek är vanligen 0,125—2,5
mm. Med en stav kan man belägga ca 1 dm2 med ett
0,25 mm skikt på 6 min. Metoden har använts för delar
till raketvapen, rammotorer och gasturbiner (Chemical &
Engineering News 20 juni 1955 s. 2608). SHl
Automatisk reglering av kallvalsad tunnplåts
tjocklek. I ett tandemverk för tunnplåt mäts plåttjockleken
kontinuerligt på två ställen med röntgen. Vid avvikelser
från önskad tjocklek vid det första mätstället mellan första
och andra valsparet justeras valsarna i verket automatiskt
så att avvikelsen försvinner. Det andra mätstället är
placerat efter sista valsparet, och där mäts alltså den färdiga
plåtens tjocklek. Är denna inte riktig, ändras automatiskt
plåtbanans spänning mellan det näst sista och det sista
valsparet.
Enligt uppgift kan 0,15 mm plåt tillverkas med en
tolerans på + 2,5 %>. Man tillåter för närvarande vanligen en
tolerans på + 10 % hos vitbleck (Business Week 3 dec.
1955 s. 146). SHl
Tallsulfitmassa. Det är inget nytt problem att koka tall
enligt bisulfitmetoden. Svårigheterna vid genomförandet av
denna process är uppslutning av tallens kärna (gran
saknar en sådan) och tallvedens relativt stora hartshalt.
Orsaken till att kärnveden inte kan uppslutas med
kal-ciumbisulfit har visat sig vara att den innehåller ämnen
som kondenseras med ligninet till produkter som inte
löser sig i koksyran. Erdtman har visat att dessa störande
ämnen är derivat av hydroxistilben och har kallat dem
pi-nosylvin och pinosylvinmonometyleter. De ingår till ca 1 °/o
i kärnveden från nordisk tall, Pinus silvertris, och
Erdtman har påvisat dem i alla hittills undersökta Pinusarter.
Det har visats att pinosylvinets fenolkaraktär orsakar
dess ogynnsamma verkan vid sulfitkokningen. Reaktionen
mellan fenolerna och ligninet katalyseras emellertid av
vätejoner, och man bör därför kunna uppsluta tallkärnved
med bisulfit, om kokningen sker vid tillräckligt högt pH.
Håller man detta över 4 går sålunda reaktionen mellan
bisulfit och lignin mycket snabbare än kondensationen av
fenolerna med ligninet, i synnerhet om
bisulfitjonkoncen-trationen hålls stor.
Använder man kalcium som katjon i koksyran, kan
emellertid bisulfitjonkoncentrationen inte göras tillräckligt hög,
och man måste därför ersätta kalcium med en metall som
ger ett mer lösligt sulfit. I praktiken har de bästa
resultaten nåtts med natrium som katjon. Detta har lett till
utarbetande av ett tvåstegsförfarande som Haglund provade
redan i början av 1930-talet och som nu tillämpas i
kommersiell skala i Skutskär.
Kokningen sker med en syra, gjord av natronlut och
svaveldioxid. Den börjas med en blandning av förvärmd färsk
syra och överlutningssyra från föregående kok och alltså
vid hög temperatur. När flisen impregnerats dras större
delen av koksyran av, och hydrolysen sätts i gång genom
inledning av ren svaveldioxid. Efter någon timme gasas
kokaren ned varvid avgående svaveldioxid återvinns i
flytande form. Nettokoktiden är ca 10 h, och
kokerikapaci-teten är densamma som vid enkelkokning. Värmeekonomin
uppges vara god.
Vid massans tvättning i diffusörer fås en avlut med ca
20 °/o torrsubstanshalt vilket är avsevärt mer än vid
enkelkokning. Detta är gynnsamt både för sprittillverkningen
och lutindunstningen. Vid den senare bildas med tiden
gipsavlagringar på värmeytorna trots att kalcium inte
används som katjon. Orsaken härtill är att fabriksvattnet
innehåller kalciumjon, och denna måste därför avlägsnas
före indunstningen.
Kemikalieåtervinning är givetvis nödvändig för
processens ekonomi. Härvid förbränns luten efter indunstning i
Tomlinson-aggregat av samma typ som används för
sul-fattjocklut. Den erhållna smältan består av ungefär lika
delar natriumsulfid och soda samt några procent
natriumsulfat. Den används för närvarande i stället för glaubersalt
i sulfatfabriken, men den har tidigare utnyttjats i
sulfitfabriken, och en ny mer ekonomisk metod för dess
upp-arbetning är färdig för tillämpning i fabriksskala.
Härvid löses smältan i vatten, klaras och karbonatiseras
genom inledning av ren koldioxid från
avkarbonatiserings-tornet under några atmosfärers övertryck. Lösningens
koncentration hålls så låg att bikarbonat inte faller ut. Den
karbonatiserade lösningen värms något och sätts under
vakuum varvid ca 90 °/o av dess svavel går bort som
svavelväte tillsammans med koldioxid. Det förra bränns till
svaveldioxid som används för koksyratillverkning.
Karbonat-bikarbonatlösningens återstående sulfidsvavel
avlägsnas som svavelväte i ett torn där den möter en stark
ström av koldioxid. Ur den från tornet avgående
gasströmmen absorberas svavelvätet i en bisulfitlösning varvid
tiosulfat bildas. Lösningen går över lutindunstningen till
Tomlinson-ugnen där tiosulfatet reduceras till sulfid. Den
avsvavladc bikarbonatlösningen kan utan olägenhet
användas för tillverkning av koksyra.
Avhartsningen av massan sker så effektivt att hartshalten
sänks från ca 4 %> till mindre än 0,5 °/o. Inga störningar
lär uppstå i sileri eller pappsal, och massan uppges vara
fri från fläckar av utskilt harts.
Den massa, som nu tillverkas av tallved, är en stark,
oblekt sulfitmassa, avsedd huvudsakligen för export.
Fabrikens produktion är ca 110 t/dygn. Massan har avsevärt
bättre malbarhet än vanlig sulfitmassa av gran. Dess
av-vattningsbarhet på massatorkmaskinerna är något sämre
än granmassas, vilket torde bero på dess större halt av
hemicellulosa. I pappersmaskinerna visar tallmassan dock
inte samma tendens sedan den en gång torkats i
pappmaskinerna.
Tallmassa ger lättare än granmassa en stark och vit,
blekt massa. Med mindre klorförbrukning fås större vithet
och mindre styrkeminskning än vid blekning av
granmassa, enkelkokt med natriumbisulfit. Den blekta
tallmassan har vidare avsevärt mindre hartshalt (ca 0,05 %>) än
den enkelkokta, blekta granmassan.
Kostnaden för den dubbelkokta tallmassan beräknas bli
lägre än för vanlig sulfitmassa av gran. För en produktion
av 30 000 t/år massa anses vinstökningen bli 600 000 kr/år.
Orsaken härtill är framför allt att tallved är avsevärt
billigare än granved (R Söderquist i Svensk Papperstidning
15 okt. 1955 s. 706—712). SHl
Snabb gasbågskärning av aluminium. Med ljusbåge
och skyddsgas (jfr Tekn. T. 1954 s. 456) kan man nu enligt
en amerikansk metod automatiskt skära 6 mm
aluminiumplåt med en hastighet av 7,5 m/min. Enligt uppgift kan
15 mm plåt skäras tio gånger så fort med ljusbåge som
genom vanlig maskinskärning, om hanterings- och
uppsättningstid medräknas. Vid handskärning beror snabbheten
på arbetarens skicklighet, i allmänhet kan man uppnå
1,5 m/min vid skärning av 12 mm plåt.
Vid gasbågskärningen används volframelektrod och en
skyddsgas av argon och väte. Vid maskinskärning består
gasblandningen av 65 % A och 35 °/o H2; vid
handskär-liing måste man använda 85 °/o A och 20 °/o IL därför
ntt ljusbågens längd varierar, Argonet skyddar aluminiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
