Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 13 mars 1956 - Svensk kemisk industris inriktning, av Olof Sundén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 mars 1956
215
material sedan de slagit igenom. Krav på
kvalitetsförbättringar är nämligen alltid aktuella för
dessa material vilket inte gäller för kemiska
produkter i allmänhet. Ständiga krav på
kvalitetsförbättringar finns sålunda inom stål-,
cement-och glasindustrin liksom inom plastindustrin.
Behovet av forskning och dennas karaktär är
mycket olika för olika typer av kemiska
material. De kemikalier, som huvudsakligen tjänar
som produktionshjälpmedel i annan industri,
har mycket litet behov av service och den
forskning de kräver är begränsad till
renhetsförbättringar, höjda koncentrationer eller förbättrade
kristall- och kornformer jämte
produktionsrationaliseringar. Sådan forskning kan som regel
fullföljas i isolerade industrilaboratorier, och den
har litet behov av marknadskontakter.
De regulativa materialen kräver ej
produktionsrationalisering och kvalitetsförbättringar i
samma utsträckning som de konstitutiva, men de
har däremot längre drivna krav på
serviceforskning, vartill kommer den stora
nyhetsfrekvensen, som framtvingar en fortlöpande forskning
för nya material, som skall ersätta de gamla.
Såväl konstitutiva som regulativa material kräver
därför utvecklingsavdelningar, som står i intim
kontakt med marknads- och
försäljningsproblemen.
Forskningen för konstitutiva material blir
relativt koncentrerad till kvalitets- och
användningsforskning och icke som för regulativa
material utbredd över ett vitt område, vilket är en
fördel i ett land som Sverige och i någon mån
kompenserar att forskningsarbetet skall
försörjas av blott 7 miljoner konsumenter, medan i
andra länder kostnaderna kan slås ut på 100
miljoner konsumenter.
Att forskningskostnaderna måste bäras av blott
7 miljoner konsumenter torde dock vara vår
svaghet även i framtiden, och det synes därför
nödvändigt att man i Sverige och andra mindre
länder löser den industriella och särskilt den
kemiska intelligenshushållningen på ett helt nytt
sätt. Som framgår av följande försök till
statistisk analys synes den kemiska industrin i dag
vara den mest intelligenskrävande av alla
svenska industrigrenar i förhållande till såväl
produktions- som förädlingsvärdet.
Det är i och för sig riktigt, att kemisk industri
är starkt kapital- och intelligenskrävande. Då
den svenska kemiska industrin emellertid startat
så litet nyproduktion efter kriget, synes det
rimligt att de kemiska företagen genom
omorganisation och en bättre genomtänkt utvecklingslinje i
sin forskning skulle kunna uppnå gynnsammare
framtidsresultat.
De begränsade svenska forskningsresurserna
synes också fordra bättre samarbete och
koordinering företagen emellan och med utländska
företag. Den traditionella isolationismen måste
brytas ner, åtminstone när de tekniska
förhållandena i industrierna är sådana, att man inte
behöver skämmas för dem. En avancerad och
modern provningsanstalt är synnerligen
angelägen, och för utvecklingen av den kemiska
industrin t.o.m. i många avseenden mer angelägen än
den tekniska forskning, som bedrivs vid
högskolorna.
Bakgrunden till denna uppfattning är
svårigheten att vid våra internationellt sett små
industriella forskningslaboratorier organisera och
ordna för sällan förekommande kvalificerade
analyser och mätningar. Bortsett från
kostnaderna att till många industrilaboratorier skaffa
moderna röntgenapparater, elektronmikroskop och
masspektrometrar och bortsett från
svårigheterna att skaffa kvalificerade apparatskötare är det
framför allt den ringa och sporadiska
användningen av sådana instrument som medför rent
oöverstigliga svårigheter att hålla rutinen uppe
inom svenska industrilaboratorier.
Den svenska kemiska industrin vill säkert även
i framtiden sköta sin egen utvecklingsforskning,
men den skulle tjäna på att kunna få sällan
förekommande analyser och mätningar med
avancerade apparater utförda centralt. Sådana uppdrag
vill högskolornas forskningsinstitutioner i dag
inte gärna åta sig, då man där ofta är rädd att
bli "deklasserad" till provningsanstalt.
En ohämmad, fri industriell forskning har ofta
framställts som ett önskemål i den svenska
diskussionen, men sannolikheten för att de relativt
små och ensidiga svenska företagen skall kunna
ekonomiskt tillgodogöra sig ett industriellt
forskningsresultat, vilket som helst, är för liten i
jämförelse med de stora industriländernas "bredare"
företag. En utveckling mot specialiserade
industrier på det kemiska området kommer
automatiskt att medföra en specialiserad och därmed
mer koncentrerad industriell forskning.
En betydande uppgift för svensk kemisk
forskning är att finna användning för inhemska
material, som ännu ej kunnat nyttiggöras, t.ex.
avfallsprodukter som ligning och lågvärdiga
energimaterial som skiffer och torv. Vår stigande
levnadsstandard och våra stigande löner och
frakter gör emellertid utnyttjandet av de utspädda,
de utspridda och de över huvud taget
svårtillgängliga råvarorna allt besvärligare.
Inte ens den förbättrade tekniken tycks helt
kunna kompensera denna utveckling, vilket
kanske bäst belyses av att kolet i förhållande till
olja allt mer förlorar sin betydelse trots att de
kända kollagren långt ifrån är tömda, att vi för
aluminiumframställning fortfarande använder
nästan enbart bauxit, och att vi inte ännu fullt
ekonomiskt kan utnyttja skifferolja, torv eller
våra skogars gallringsvirke.
Det är ett kännetecknande drag i all kemisk
forskning av i dag, att användningsforskning får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
