- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
220

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 13 mars 1956 - Silikonernas användning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

, TEKNISK TIDSKRIFT

ning av plaster, skalgjutning och pressgjutning,
särskilt av zink. Som formbestrykningsmedel
har silikonerna fördelen att inte ge rök. I vissa
fall, t.ex. vid formning av gummi, ger de ett
mycket varaktigt skikt.

Glasflaskor beläggs på utsidan med ett tunt
skikt silikon anbringat genom sprutning medan
glaset ännu är i kylugnen och alltså inte
hanterats. Vidhalsade glasbehållare beläggs även på
insidan. Silikonen lär genast reagera med glaset
och kryper därför inte in i halsmynningen på
flaskor som beläggs endast på utsidan.
Beläggningen lär hålla 15—20 sköljningar och
tappningar.

Silikonskiktet ökar skenbart glasets
hållfasthet genom att det skyddar glasytan mot den
nötning som uppstår vid vanlig hantering. Vidare
verkar det smörjande varigenom stötar, som inte
träffar vinkelrätt mot ytan, blir glidande och
därmed inte lätt medför brott. Vid sköljning och
tappning passerar silikonbelagda flaskor tystare
och lättare på transportörerna därför att de är
självsmörjande.

Då silikonskiktet inte väts av vatten rinner
detta av bättre vid sköljning, och innehållet i
fyllda flaskor, t.ex. ketchup, rinner lätt ut. En
olägenhet är att etiketteringen vållar
svårigheter. Vanligt klister kan dock användas, om
glaset sköljs i lut före tappningen. Denna
behandling lär inte minska silikonskiktets
gynnsamma egenskaper.

Vissa silikonoljor används i slip- och
polermedel för bil- och möbellacker.

Hydrauliska vätskor

En icke eldfarlig smörjolja, som i huvudsak är
en blandning av metylsilikon och en halogenerad
kolväteolja, har utvecklats till en hydraulisk
vätska för flygplan. Dess smörj förmåga är större
än en vanlig mineraloljas; vid ett prov höll den
sig 10—12°C svalare än mineraloljan. Dess
viskositet stiger från 13,5 cSt vid 100°C till 740
cSt vid —54° C, medan motsvarande värden för
mineraloljan är 5,1 resp. 1 967 cSt.
Gummipackningar sväller inte störande i silikonoljan.

Silikonoljornas viskositetsegenskaper gör dem
särskilt lämpliga som dämpningsmedel. De har
vidare ovanligt stor kompressibilitet. Vid 175
kp/cm2 komprimeras sålunda metylsilikoner
9,5—13 %; de med liten viskositet har största
kompressibiliteten. Bridgman har studerat deras
beteende vid mer än 35 000 kp/cm2 och har
funnit att ingen av de högre flytande
metylsiliko-nerna kristalliserar ens vid så högt tryck.

På grund av sin kompressibilitet kan
metylsilikoner användas som flytande fjädrar. En sådan
med rektangulärt tvärsnitt 50 X 125 mm och
160 mm längd gör samma tjänst som en
spiralfjäder av 25 mm stål, 135 mm i diameter och
430 mm lång. Vätskefjädrar är särskilt effektiva

när stora krafter skall tas upp vid liten rörelse.
Man kan göra dem dämpande genom att förse
kolven med små hål så att vätskan kan flyta
något vid kolvens rörelse.

Appretur och impregneringsmedel

Textilier kan ges varaktig vattenavvisande
förmåga, bättre nötnings- och rivhållfasthet, bättre
återhämtning efter skrynkling, resistens mot våt
smuts, bättre sybarhet, fall och känsel om de
appreteras med silikoner. Dessa har god effekt,
anbringade i liten mängd på fiberns yta, och
appreturen har stor varaktighet, även på så
inerta och hydrofoba material som acetatfiber,
Dacron, nylon och akrylfibrer.

Vid appreteringen måste en flytande silikon
anbringas, helst som vattensuspension. Vid den
följande torkningen uppstår då en tunn
sammanhängande hinna av silikon på varje fiber.
Genom värmebehandling skall den flytande
kedje-polymeren sedan härdas till en seg och böjlig
hinna. Härvid skall sammanbindning av
fibrerna så vitt möjligt undvikas, då tyget annars blir
styvt och får dåliga mekaniska egenskaper.

En silikon, lämplig som appretur, är därför
t.ex. en flytande metylsilikon i vilken några
metylgrupper ersatts med väteatomer. Vid
upphettning under oxiderande betingelser reagerar
nämligen silanvätet under bildning av syrebryggor
mellan kedjemolekylerna varigenom polymeren
övergår från flytande till fast form. Härvid sker
ingen märkbar reaktion med sådana material
som Dacron och acetatfiber.

Silikoner används som appretur främst på
grund av deras vattenavvisande förmåga. Denna
har visat god varaktighet även vid tvättning med
tvål och med perkloreten. Vid användning av
syntetiska tvättmedel försvinner den emellertid
därför att det är omöjligt att fullständigt
avlägsna vätmedlet från fibrerna vid sköljningen.
Genom att silikonerna bildar en seg, böjlig och
smörjande hud på textilfibern ökar de
emellertid också tygets nötnings- och rivhållfasthet.
Denna ökning blir särskilt stor när fibern är
torr.

Silikonens smörjverkan kan väntas minska
sådana fel vid sömnad som nålhåls hopflytning
och avslitning av garnet. Detta är av stor vikt
då sybarheten kan vara utslagsgivande vid val
av tyg, särskilt om snabbgående symaskiner
används. Genom att fibrerna lättare kan glida mot
varandra hänger silikonbehandlade tyger
relativt lätt ut sig efter skrynkling.

Vinylsilikon används som appretur på
glasfiber till armerad esterplast. Den förmedlar
nämligen en god bindning mellan glaset och
plasten varigenom laminatet blir vattenfast
(Tekn. T. 1953 s. 412). Det nyaste på detta
område torde vara en produkt kallad NOL 24
erhållen genom reaktion mellan ekvimolära mäng-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:53:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free