Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 13 mars 1956 - Måling av jords korrosivitet, av Ivan Th. Rosenqvist - Andras erfarenheter - Oljebåt som tankanläggning vid ångkraftverk, av Lr - Elsvetsning av lättmetall i Norge, av N Lll - Framställning av glasfiber, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 mars 1956
231
Slutord
Försök har vist en meget god
overensstemmel-se mellom den elektromotoriske kraft, slik den
måles med instituttets korrosjonssonde og
jordartens innhold av oksyderende bestanddeler. Et
ti-tall opptrukne stålstenger fra Oslo, samt
ma-teriale bearbeidet av ingeniör Bergfeldt i
Göteborg, gir tilfredsstillende resultater når det
gjel-der å bedömme korrosjonsfaren under
anvendel-se av den ovenforstående korrosjonsligning. Vi
har jordarter med en og den samme elektriske
motstånd, ca 100 ohmcm, der stål har oppfört
seg vesentlig forskjellig. I et tilfelle kan angrep
i det hele tatt ikke sees i löpet av 17 år, i et
an-net har man dyp korrosjon etter 7 år. Ved hjelp
av ovenstående korrosjonsligning ble disse
kor-rosjonsforhold forutsagt för stålene ble trukket
opp av marken.
Andras erfarenheter
Oljebåt som tankanläggning vid ångkraftverk. Den
stora ångkraftkörningen under innevarande vinter har på
sina håll medfört besvärligheter med bränsletillförseln till
ångkraftstationerna. Eftersom kolpriset stigit till en nivå
av dryga 50 °/o över oljepriset, per värmeenhet räknat, har
det ansetts angeläget att i största möjliga utsträckning
övergå till oljeeldning. Härvid har lagringsproblemet
aktualiserats. I Västerås ångkraftverk var lagringsutrymmena
för olja tillräckliga för kontinuerlig körning endast under
en av de 2—2Va månader, som farleden in till Mälaren
normalt är avspärrad. Det visade sig ej möjligt att med
disponibla mindre, isbrytande bogserbåtar garantera
farledens upprätthållande. Oljetransporter landvägen ställer
sig för här aktuella transportmängder väsentligt dyrare än
sjötransporter, även inberäknat lagring under vintern.
Trots detta ansågs det nödvändigt att säkerställa viss
landtransport. Då biltransport visade sig betydligt dyrare än
järnvägtransport, valdes den sistnämnda metoden, trots
att järnvägsvagnarna måste hyras från Tyskland.
Järnvägstransporterna kan endast ge en del av
bränsle-tillförseln och är dessutom dyrbara i drift. Väsentligt
billigare har det visat sig att öka lagringskapaciteten i
Västerås genom att föra dit största möjliga tankbåtar och
låta dem ligga som reservlager under den aktuella
vinter-perioden. Efter långvariga försök har det lyckats att hyra
en äldre tankbåt med 10 000 m3 lastningskapacitet. En lika
stor båt har köpts för att mera stadigvarande användas för
ändamålet. Eftersom båten behövs endast 3—1 månader i
Västerås, var det nödvändigt att finna en annan
användning under resten av året. Det visade sig härvid, att ett
danskt kraftföretag var intresserat av att använda båten
under denna period för läktring av inkommande oljelaster
in i en relativt grund oljehamn. Kostnaderna kunde
härigenom fördelas och lagringskapaciteten erhölls härigenom
till ungefär samma kostnad som en normal tankanläggning
(G Sandberg i Svenska Elektroingenjörsföreningen den
20 jan. 1955). Lr
Elsvetsning av lättmetall i Norge. Då skandinaviska
skeppsvarv först började använda lättmetall till
skrovförband fann man att det inte gick lika bra att svetsa
aluminiumlegeringar som mjukt fartygsstål. För tjugo år sedan
försökte ett varv med framåtanda svetsa en
aluminium-konstruktion med en metalljusbågsmetod, men resultatet
blev långt ifrån gott. Det var svårt att manövrera
elektroderna, vilkas beklädnad var ojämn och hygroskopisk,
och efter en tids lagring befanns de ofta oanvändbara.
Efter det andra världskrigets slut har emellertid
kontinuerlig forskning och försöksverksamhet lett fram till
effektiva kraterbildande elektroder. Att döma av den
framgångsrika försäljningen av dessa under de senaste åren
torde de tillfredsställt kundernas fordringar, och man har
lyckats utföra goda svetsar med dem. 868 000 i Norge
tillverkade elektroder såldes 1954 i de skandinaviska
länderna, varav ca 700 000 gick till skeppsvarven. Därav
förbrukades omkring 50 °/o i Norge. Emedan elektrodåtgången
varierar avsevärt, beroende på om man svetsar horisontalt
eller vertikalt, är en noggrann beräkning av motsvarande
antal löpmeter svetsfog svår att göra. Längden av en
elektrod är ca 18" (457 mm), och baserat på användande av
3/i6" (4s/4 mm) elektroder, vilket mest begagnas, och under
antagande av en åtgång av 4 resp. 5 elektroder per
löp-meter fog vid horisontalsvetsning skulle 700 000
elektroder i runt tal motsvara 175 000 resp. 140 000 m svetsfog
inom varvsindustrin.
Metallbågsvetsning av lättmetall med passande elektroder
och annan utrustning skiljer sig i vissa avseenden från
bågsvetsning av stål. Därför behövdes det speciell
undervisning och träning av svetsarna. För ändamålet har en
svetsarskola kommit till stånd, och svetskurser ges på
olika platser i Norge. Vid tekniska högskolan i
Trondhjem har värdefulla instruktioner utarbetats för svetsning
av havsvattenbeständiga aluminiumlegeringar.
För tunnare och tjockare plåt samt profiler används på
de norska varven mest material i enlighet med British
Standard Specifications.
Innehållet hos kärnvajern i elektroderna består av 99,5 °/o
Al (2 5) vid svetsning av aluminium med motsvarande
renhetsgrad (2 5), medan för havsvattenbeständiga legeringar,
såsom M 57 S, 57 5 och B 54 5, elektrodkärnans
sammansättning är 1—1,3 °/o Mn, max 0,75 °/o Fe + Si, max 0,07 %>
Cu, max 0,05 °/o Zu och återstoden Al (3 5). För 2 mm
elektroder rekommenderas en strömstyrka av 40—70 A,
för 4 mm 110—150 A och för 6 mm 180—220 A.
Ett flertal i verkstäder utförda prov visar att
hållfastheten hos det svetsade partiet ligger vid 65—70 °/o av
grundmaterialets.
Vad korrosionsrisken beträffar uppvisar på den svenska
västkusten utförda prov efter att i 402 dygn legat
nedsänkta i havsvattnet för delar av materialet 2 5 med 99,3 °/o
Al och elektrod med 2 5 kärna en korrosionsgrad av 1,12
mg/nrh, och för Al-legeringen 57 5 med 2,5 °/o Mg och
0,25 °/o Cr och elektroder med 2 5 och 3 5 kärna en
korrosionsgrad av 0,76 mg/m2h. För prov med samma
saltvattensbeständiga legering svetsad med elektrod med 38 5 kärna
blev korrosionsgraden ej mer än 0,54—0,57 mg/nrh.
Motsvarande korrosionsgrad för mjukt stål med 99,5 °/o Fe
och 41 kp/mm2 brottgräns var 379 mg/nrh.
Vid svetsarbetet förbinds elektroden med positiva polen
på svetsaggregatet, vilket bör ha en kapacitet av minst
300 A. Strömstyrkan bör vara hög då ljusbågen tänds och
därefter minskad, när smältbadet bildats. Spänningen bör
vara minst 70 V och kan gärna gå upp till 100 V. Det har
vanligen visat sig att svetsresultatet blir bättre vid högre
spänning. Ljusbågen bör hållas så kort som möjligt och
variationer i bågspänningen undvikas. Avståndet mellan
en högfrekvenssvetsgenerator och elektrodhållaren bör ej
överstiga 4,6—4,9 m (Arne Brinck vid Svetskonferensen
i London den 7—8 december 1955). N Lll
Framställning av glasfiber. Numera har glasfiber fått
betydande användning inom tekniken, framför allt som
isoleringsmedel, armeringsmedel för plaster och som
filter. Vid framställning av glasfibrer används i princip
antingen rent mekaniska medel eller en blästerlåga i vilken
glaset dras till fibrer av gasströmmen. Många
modifikationer av dessa processtyper har föreslagits, men i dag
utnyttjas bara ett fåtal av dem i teknisk skala.
Fiber av silketyp tillverkas enligt tre metoder. Vid den
äldsta av dessa matas ett antal glasstavar sakta vertikalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
