Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 13 mars 1956 - Andras erfarenheter - Framställning av glasfiber, av SHl - Akrolein, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
, TEKNISK TIDSKRIFT
nedåt. Varje stavs nedre ända upphettas med en liten
gaslåga varvid glaset smälter till en droppe som, när den
faller, drar med sig en fiber. De erhållna fibrerna samlas
på en snabbt roterande trumma med stor diameter varvid
de ursprungliga dropparna kastas ut av centrifugalkraften.
Fibern samlas upp på trumman och kan vid en
modifikation av processen tas bort från den kontinuerligt.
Enligt en annan metod, vid vilken också en roterande
trumma med stor diameter används, smälts glaset i en
liten vanna vars botten består av en sil, ofta av stål.
Genom silens hål dras fibrer vilka vanligen skärs av när
trumman är fullindad. Vid denna och den föregående
metoden kan endast relativt grova fibrer erhållas. De
lämpar sig därför bättre för isolering än för textilier.
Vid den tredje metoden, som ger textilfibrer ned till 5 u
i diameter, används en mycket snabbt roterande trumma
bara 125—150 mm i diameter. Fibern lindas upp på en
pappershylsa, fastsatt på trumman. Glaset som tillförs
kontinuerligt i form av kulor, smälts i en ugn i vars
botten sitter 100 eller 200 elupphettade platinamunstycken
(fig. 1 t.v.) från vilka fibrerna dras.
De 100 eller 200 glasfibrerna förs över en rundad kant
där de väts med en vätska som tjänstgör både som
smörj-och bindemedel. De kan därför samlas ihop till ett
förgarn innan de lindas upp på pappershylsan. När denna
är fullindad bär den ca 80 000 m förgarn. Detta lindas
av och ges snodd i textilfabriken.
Fiber av ulltyp kan erhållas av en kontinuerlig glasfiber
om denna dras med ångstrålar i stället för genom
upplindning på en trumma. Ångan blåses ut snett nedåt mot
fibrerna en bit nedanför munstyckena (fig. 1 t.h.).
Härigenom uppstår en nedåtgående luftström mellan
ångmun-styckena. Den drar fibrerna nedåt och när ångstrålarna
träffar dem slits de i stycken.
Fiberbitarna fortsätter nedåt och samlas upp på en
perforerad, roterande trumma ur vars inre luft sugs ut. På
Fig. 3. Tillverk
ning av glasull
enligt
centrifu-galmetoden.
trumman bildas ett flor. Detta dras av med betydligt
större hastighet än trummans ythastighet varigenom det
bildar ett band, i vilket ett stort antal fibrer blir parallella,
och materialet kan spolas upp i form av ett förgarn utan
snodd. Fibern kan också samlas upp på ett plant
transportband i stället för på trumman, varvid en
glasfibermatta erhålles.
Vid de hittills beskrivna processerna har
munstycksöppningen, glastemperaturen och i sista fallet luftströmmen
avpassats så att en enda fiber dras från varje munstycke.
Om emellertid munstycksöppningen och glastemperaturen
ökas så mycket att den ström av glas som förs in i
gas-strömmen är tillräckligt het, slits den sönder i droppar
som i flykten dras ut till fibrer.
Glasull framställs genom processer av denna typ.
Vanligen använder man härvid en ugn med flera munstycken;
glasstrålarna passerar nedåt genom en huv där de träffas
av het luft. Fibrerna samlas under huven upp på ett
perforerat transportband genom vilket blästerluften
passerar. Under fallet genom huven kan fibern besprutas med
ett bindemedel som sedan torkas eller härdas när ullen
passerar genom en ugn.
En variant av denna metod används för framställning
av ytterligt fin fiber (ned till 1 [i i diameter). Härvid
dras först klena glasstavar från vanliga munstycken (fig.
2) och matas sedan med valsar in i en blästerlåga som ger
en gasström med ca 870°C temperatur och 310 m/s
hastighet. Glasstavarna smälter i lågan och slits till fina fibrer.
Glasull tillverkas också enligt en metod vid vilken
centrifugalkraften utnyttjas. Härvid får en stråle av smält
glas rinna på en skiva som roterar snabbt kring en
vertikal axel (fig. 3). Skivan har ett antal radiella fåror i vilka
glaset rinner ut mot periferin på grund av
centrifugalkraften. Varje fåra ger därför en fiber. Fibrerna skärs i
stycken av knivar som roterar utanför skivan (A De Dani
i Chemistry & Industry 30 april 1955 s. 482—489). SHI
Akrolein. Fastän akrolein CH. : CHCHO först
framställdes för mer än 100 år sedan genom dehydratisering av
gly-cerol med magnesiumsulfat, har den tillverkats
kommersiellt bara under relativt få år. Orsaken härtill är inte att
den är utan tekniskt intresse utan att den är giftig och
svårhanterlig. Numera har man emellertid utvecklat
metoder för riskfri hantering av akrolein och dessutom
funnit nya, bättre sätt för dess framställning. Den levereras
nu i växande utsträckning i fat och tankvagnar.
Akrolein har stor reaktionsförmåga tack vare att dess
dubbelbindning och aldehydgrupp är konjugerade.
Därigenom är den synnerligen användbar som
utgångsmaterial vid synteser. Man kan sålunda utnyttja den vid
framställning av t.ex. metionin, vitaminer (såsom folinsyra)
och textilhartser. Man skall i USA tillverka glycerol av
akrolein och väteperoxid.
Det anses emellertid att akrolein kommer att få sin
största användning i form av derivat. Betydligt över 800
sådana har beskrivits i litteraturen. Som exempel kan
nämnas dimeren 2-formyl-3,4-dihydropyran som vid sur
hydrolys ger dialdehyden æ-h5rdroxiadipaldehyd.
Dialdehyder av denna typ ger tvärbindningar i
polyhydr-oxiföreningar, såsom bomull och rayon, samt i proteiner,
såsom ull. Genom tvärbindningarna ökas dessa textilfibrers
krympnings- och skrynklingsresistens utan att deras
böjlighet minskas. Man kan också använda dialdehyder för
att göra hartsöverdrag på textilfibrer olösliga.
Vidare kan dialdehyder utnyttjas för ökning av pappers
vattenresistens. Flera olika hartser, vanligen framställda
av proteinlim eller kasein, används sålunda för ökning
av våthållfastheten hos kraftpapper, papp och andra
grövre pappersvaror. Dialdehyder gör dessa överdrag
olösliga med mindre missfärgning än formaldehyd. De är inte
heller giftiga som denna.
Genom katalytisk dehydrering av ct-hydroxiadipaldehyd
fås hexantriol-7,2,6 som kan användas vid tillverkning av
Fig. 1. Spinning av
glasfiber; t.v. silketyp, t.h.
ulltyp.
Fig. 2. Tillverkning av
mycket fin glasull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
