Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 20 mars 1956 - Andras erfarenheter - Flytande konstgödsel, av SHl - Volframtråds försprödning, av SHl - Glycerolrening genom jonuteslutning, av H Me - Magnetspolar av aluminiumfolie, av FÖ - Oxidation med ozon, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 mars 1956
271
tände gödsel är ca 25 eller kanske 30 %>, om karbamid
används. Den praktiska övre gränsen för
växtnäringskoncentrationen bestäms av hur hög kristallisationstemperatur
som kan tillåtas hos lösningen. De flesta tillverkarna
uppger 0°C, men uppgifterna varierar mellan —30°C för
vintern och + 10°C för sommaren (A V Släck i Agricultural
& Food Chemistry juli 1955 s. 568—574). SHl
Volframtråds försprödning. Vid tillverkning av
elektronrör med oxidkatod vållar alltjämt försprödning av
den volframtråd, med vilken katoden upphettas, ofta
betydande bekymmer trots att stora framsteg gjorts vid
ka-todernas framställning. Volframtråden överdras med en
eldfast oxid, vanligen aluminiumoxid, och beläggningen
bränns i en atmosfär av fuktigt väte oftast vid mer än
1 500°G. Man brukar prova varje parti volframtråd före
användningen under något mer påfrestande betingelser,
men tråd som bestått detta prov försprödas ofta i de
färdiga rören.
Man har emellertid nu funnit att den främsta orsaken
härtill är volframtrådens förorening med nickel. Även
mycket liten mängd av denna metall, t.ex. en 10 Ä tjock
beläggning på ytan, kan göra en fullgod volframtråd så
spröd att den inte kan hanteras. Även ännu mindre mängd
nickel minskar volframs seghet avsevärt.
Spår av nickel slås lätt ned på katoden vid tillverkning av
elektronrör. Man har sålunda funnit att skadlig förorening
kan uppstå om volframtråden formas på en kärna av
nickel eller lindas på en nickelspole. Vid punktsvetsning av
en obelagd volframtråd vid en nickelelektrod kan nickel
stänka på tråden ända till 5 cm från svetsstället.
Upphettas en med nickel förorenad volframtråd, diffunderar
den förra snabbt in i grundmetallen. Dennas sprödhet är
dock inte märkbar under 1 200°C. Avlägsnas nickeln före
värmebehandlingen uppstår ingen försprödning (B
Thomson i Nature 20 aug. 1955 s. 360). SHl
Glycerolrening genom jonuteslutning. Vid försök i
halvstor skala har man i USA funnit att glycerol av
farmaceutisk kvalitet kan erhållas billigt vid rening genom
jonuteslutning (Tekn. T. 1953 s. 890). Tidigare har man renat
glycerol genom vakuumdestillation, som bara lämnar ett
utbyte på 70 °/o kemiskt ren glycerol. Bättre utbyte kan
erhållas vid rening med anjon- och katjonbytare. Metoden
har emellertid nackdelen att jonbytarna måste regenereras
varvid kemikalier går åt. Vidare behövs de i stor mängd.
Vid jonuteslutning används endast en jonbytare,
nämligen Dowex 50, som härvid inte behöver regenereras
kemiskt. Eftersom glycerollösningar är ganska viskösa,
utförs separationen vid 80°C. Per liter Dowex 50 kan man
rena ca 65 g/h glycerol vid inmatning av 30—35 °/o
lösning. Saltkoncentrationen inverkar inte mycket på
jon-bytarens kapacitet. Glycerolutbytet blir minst 98 °/o
(Chemical & Engineering News 5 dec. 1955 s. 5307). H Me
Magnetspolar av aluminiumfolie. Magnetspolar av
alu-niumband med samma bredd som spolens längd har
varvisolering antingen av polyesterfilm eller av oxidhinna
anbringad direkt på bandet genom eloxalbehandling. Den
isolerande oxidhinnan på aluminiumbanden har högre
smältpunkt än bandet varför spolarna kan belastas till rätt
hög temperatur. Då spänningen över varvisolationen är
lika med spänningsfallet i ett enda lindningsvarv är
påkänningen på isolationen mindre än för vanliga trådspolar
där extra isolation vanligen läggs in mellan varje
trådlager.
Spolar av aluminiumfolie, fig. 1, blir lätta och
kompakta. De har mycket god kylning. Då varje ledare når ut
till spolens båda ändytor blir temperaturskillnaden mellan
lindningssektionens mittpunkt och ytterytan mycket
mindre än hos en trådspole. Det är även möjligt att låta vissa
lindningsvarv gå ut vid spolens ändytor och bilda
särskilda kylflänsar.
Fig. 1. En stor
spole av
eloxal-behandlat aluminium för en 10 kVA
transformator samt
två små spolar av
obehandlad
aluminiumfolie med
po-lyesterisolation.
Dessa spolar lämpar sig väl för maskinell framställning.
De får mindre dimensioner än en motsvarande trådspole
och kan även framställas billigare. Vikten blir i
allmänhet omkring hälften av vikten på motsvarande kopparspole
(Electrical Engineering 1955 s. 1024—1025). Fö
Oxidation med ozon. Fastän ozon alltjämt är ett relativt
dyrt ämne och en betydande kapitalinvestering fordras för
dess tillverkning kan det i flera fall löna sig att använda
denna gas som oxidationsmedel. Av den amerikanska
kemiska industrins 20 största företag lär 17 använda
ozongeneratorer av varierande storlek, och flera av dem
utnyttjar ozon i kommersiell skala.
Orsaken härtill är att ozon ger en selektiv, specifik
oxidation, som medför större utbyte av önskad produkt än
vid användning av andra oxidationsmedel, och att
oxidation med ozon kan utföras vid relativt låg temperatur och
lågt tryck vilket är av betydelse vid hantering av
temperaturkänsliga ämnen. Vidare har ozon hög
oxidationspotential och reagerar därför snabbt och nästan kvantitativt.
Den genereras på användningsplatsen och behöver därför
inte lagras. Oxidation med ozon kan utföras kontinuerligt
och kan lätt regleras automatiskt.
Den alltjämt största användningen av ozon torde vara vid
oxidation av oljesyra till azelain- och pelargonsyra (Tekn.
T. 1952 s. 1048). För detta ändamål använder ett företag
troligen 1,3—1,8 t/dygn ozon som i detta fall uppges vara
billigare än andra oxidationsmedel trots att inga dyrbara
produkter framställs.
Inom läkemedelsindustrin utnyttjas ozon för selektiv
oxidation i en viss punkt av utgångsmaterialets molekyl. Man
kan på detta sätt spränga t.ex. dubbelbindningar i
sid-kedjor utan att dubbelbindningar i en ring angrips. Ozon
adderas nämligen praktiskt taget kvantitativt till
sidked-jors dubbelbindningar innan ringars angrips. Till
trien-bindningar adderas ozon på ungefär samma sätt som till
dienbindningar, men man kan genom omsorgsfull reglering
av reaktionsbetingelserna undvika sprängning av
bindningen mellan kolatomerna så att en enkel bindning står kvar
och en ketoaldehyd, diketon eller dialdehyd erhålls.
Under vissa förhållanden kan ozon verka som katalysator
eller promotor för syre. En liten mängd ozon katalyserar
t.ex. oxidation av aldehyder till syror med syre eller luft.
Vid luftoxidation av S02 till S03 vid en mangankatalysator
ökar en liten mängd ozon reaktionshastigheten mycket.
Hur ozon fungerar i dessa och liknande fall är inte utrett.
Ozon kan tillverkas kommersiellt i en mängd på 0,05—
4 500 kg/dygn. En typ av ozongenerator ger t.ex. 27 kg/dygn
ozon i luft eller 54 kg/dygn i syre. Den behandlade luften
innehåller ca 1 % ozon; syret får dubbelt så stor
ozon-halt.
Ozongeneratorn består av ett antal tuber av rostfritt stål
i ett cylindriskt hölje. Tuberna, som omspolas av
kylvatten, är ca 75 mm i diameter och innehåller noggrant
centrerade rör av specialglas, vilkas ytterdiameter är
mindre än stålrörens innerdiameter. Glasrören har på in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
