Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 3 april 1956 - Den svenska rikstelefontrafikens automatisering, av Bertil Bjurel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 april 1956
313
Fig. 10. En nickeltråd kan användas som minne i ett
elektroniskt register; informationerna magasineras som
akustiska vågor cirkulerande i tråden.
med elektroniska kopplingselement, fig. 9 och
10. En decentraliserad hjärna, som har till
uppgift att fastlägga trafikvägar, identifiera lediga
ledningar och snabbt verkställa uppkoppling av
koordinatväljare m.m., skulle kunna byggas
bättre med elektroniska komponenter än med
reläer. Ett arbete avseende utveckling av register
och markörer för automatiska
förmedlingsstationer med elektroniska komponenter har också
påbörjats.
En sådan utrustning erbjuder helt andra
möjligheter än den konventionella tekniken. Tack
vare elementens snabbhet kan man flytta bort
de logiska funktionerna och de flesta
minnesfunktionerna från registren till en enda
centraliserad markör. Registren, som således förlorar
all möjlighet till egen bedömning av
inkommande nummerserier, får i ett sådant system anropa
den centrala markören varenda gång en ny
siffra kommer in för att erhålla order, ävensom
anropa markören efter varje fullföljd order. Tack
vare elementens snabbhet kan man kosta på sig
att vid varje sådan förfrågan till den centrala
markören överföra alla till registret inkomna
siffror.
Debitering vid automatisk trafik
Vid helautomatisering av rikstrafik måste man
på något sätt automatiskt debitera abonnenterna
för samtalen. Olika vägar erbjuder sig. Man kan
bygga utrustningar, som i likhet med de
amerikanska lämnar individuella tryckta uppgifter
för varje telefonsamtal eller debiterar samtalen
med hjälp av en samtalsmätare, som vi och flera
andra förvaltningar i Europa valt. Den senare
lösningen medför betydligt mindre
kapitalinvesteringar och valdes främst därför för det
svenska telefonnätet.
Man var vid början av riksautomatiseringen
1949 ej säker på, hur abonnenterna skulle rea-
gera inför den nya debiteringsmetoden, men man
antog på goda grunder, att den utan vidare skulle
accepteras som debiteringsmetod för den kortare
rikstrafiken. Abonnenternas reaktioner blev vid
automatiseringen av de lägsta avståndsklasserna
enbart gynnsam, och försök gjordes därför även
med automatisering av de högre
avståndsklasserna. Även här blev mottagandet lika gynnsamt
och man kan utan överdrift säga att alla
farhågor visat sig obefogade.
Vid uppkoppling av ett automatiskt
telefonsamtal är det registret på avgångsstationen, som
med ledning av det tagna numret bestämmer
taxan. Vid lokalsamtal sker endast en markering
på samtalsmätaren oberoende av samtalstiden.
Landssamtal, dvs. samtal inom ett och samma
taxeområde, debiteras i regel med ett steg var
sjätte minut. För rikssamtalen tillämpas
markeringsintervall enligt följande,
Avstånd mellan Markeringsintervall
taxestationerna
km s
Fig. 11. Kamskivor drivna av sgnkronmotorer ger
impulser för samtalsråkningen vid helautomatisk trafik.
<45 ..................................................45
45— 90 ..................................................24
90—180 .....................................15
180—270 ..................................................12
270—450 ..................................................10
> 450 ................................8
Varje markering debiteras med 6 öre.
Markeringarna ges av synkronmotordrivna kamskivor,
fig. 11. De nya taxorna betyder genomsnittligt en
reduktion om 30—40 % av
rikssamtalskostnaderna, fig. 12.
Hjälpmedel för samtalskontroll
Även om man hoppades att de flesta
abonnenterna skulle vara nöjda med den nya debiterings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
