Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 17 april 1956 - Atomenergibetänkandet i skärselden. STF:s granskning - Atomenergibetänkandet i skärselden. Bränsleutredningens yttrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24- april 1956
377
Det är ett starkt önskemål att så viktiga statliga funktioner
som tillståndsgivning och tillsyn beträffande
atomreaktorer redan från första början lägges under enhetlig
ledning, som kan studera utländska erfarenheter och bygga
upp en svensk praxis. Man bör redan nu sikta på att
inrätta en kommerskollegii Atombyrå, vars uppgifter i detalj
får utarbetas av Atomdelegationen.
Atombyrån kan givetvis inte till en början ha egna
experter för alla frågor, utan skall ha rätt att anlita den
expertis som finnes på andra håll i landet, framför allt inom
AB Atomenergi.
Atomenergiutredningen har i sitt förslag givit AB
Atomenergi en helt dominerande roll under den närmast
förestående utvecklingsperioden (Tekn. T. 1956 s. 352).
STF vill bestämt avstyrka att ett enda företag ges en
sådan monopolställning i en utvecklingsperiod som kräver
samverkan mellan alla krafter och bästa möjliga jordmån
för uppslag och initiativ. Monopolföretaget kan efter sitt
bedömande hejda idéer och konstruktioner från andra
företag. Bolaget kan påverka frågor angående nya
utvecklingslinjer och reaktorbyggen dels genom att avgöra om
personella resurser anses finnas inom landet, dels genom
sin befattning med koncessionen. Bolaget kan slutligen
påverka anläggningars ekonomi dels genom sin rätt att
utfärda föreskrifter för uppförande och drift, dels genom sitt
bränslemonopol.
En dylik kombination av kontrollerande och
affärsdrivande verksamhet är i princip förkastlig. STF utgår
givetvis inte från att befogenheterna kommer att missbrukas
men måste ändå bestämt avstyrka den föreslagna
organisationen. Det må här räcka med att hänvisa till de
principer som allmänt tillämpas vid ekonomisk förvaltning.
Det är viktigt att det skapas klara och korrekta
ansvarsgränser för alla de organ och företag som skall delta i
den förestående utvecklingen. Först och främst måste all
tillståndsgivning och tillsyn utövas av en rent statlig
myndighet utan någon affärsmässig förankring. När Atombyrån
börjar fungera kommer den att bli den naturliga
myndigheten för övervakning av uranframställning, import,
tillverkning och bränsleelement, behandling av använt bränsle
och liknande frågor. Dessutom bör all statlig
tillståndsgivning och tillsyn i övrigt ske genom Atombyrån. Ingen av
dessa funktioner bör åvila AB Atomenergi, som i stället skall
ställa sina experter till Atombyråns förfogande vid behov.
När det gäller målforskningen på atomenergiområdet
synes det riktigt att AB Atomenergi fortsätter det sedan länge
förtjänstfullt bedrivna arbetet under oförändrade
förutsättningar. Om andra företag önskar målforska på egen
bekostnad bör de givetvis få göra detta.
I fråga om den praktiska verksamheten bör även under
utvecklingsskedet i princip full likställighet råda mellan
AB Atomenergi och de andra företag som önskar
engagera sig i arbetet, så att inget företag garanteras
monopolställning.
Bränsleutredningens yttrande
Sveriges energihushållning kännetecknas av ett ständigt
stigande energibehov (elkraft, motordrivmedel och
egentliga bränslen) samt en vikande förbrukning av ved och
andra inhemska bränslen. Utbyggnaden av en inhemsk
energiproduktion på basis av torv och skiffer hämmas av
kända tekniska och ekonomiska förhållanden. Även
Sveriges högvärdiga vattenkraft är som bekant av begränsad
omfattning. Trots förbättrad energihushållning skulle
därför energibalansen — om inte atomkraftens fredliga
användning kommit inom räckhåll — uppvisat det
skrämmande perspektivet av ett hejdlöst växande gap mellan
behov och tillgång, ett gap som måste täckas med import,
företrädesvis av olja.
Det växande beroendet av bränsleimporten måste för-
anleda omfattande och kostsamma beredskapsåtgärder,
och importutgiften måste kompenseras av en export, som
tar i anspråk en växande del av investeringar och andra
produktionsfaktorer inom industrin och som i sin tur
föranleder ytterligare ökad energiförbrukning. Sveriges enda
aktuella inhemska energikälla med förutsättningar att
effektivt och uthålligt reducera dessa olägenheter för
folkförsörjningen utgörs av urantillgångar, som enbart i
oljeskiffrarna i Västergötland och Närke till storleken
motsvarar de svenska energibehoven under överskådlig tid.
Först genom atomenergins frammarsch har Sverige fått
en chans att genom en verkligt aktiv energipolitik
planmässigt ställa in bränsleimporten på rimlig nivå, så att
den kan tillgodose alla legitima behov utan att utsätta
landet för onödiga risker.
Knappast något annat land har av sina förutsättningar i
fråga om energibehov och energitillgångar lika entydigt
som Sverige hänvisats till att för energiförsörjningens
tryggande utveckla en produktion av atomvärme och
atomkraft så snabbt som möjligt och över bredaste möjliga
front. Detta kan anses gälla även med beaktande av de
nu kända och därför närmast aktuella urantillgångarnas
relativt låga halt.
För att atomenergin skall komma att tjäna detta syfte är
det angeläget, att utbyggandet av en svensk produktion av
atomvärme och atomkraft kommer i gång fortast möjligt
och därefter expanderar i mycket stark progression. För
att den inhemska energiproduktionen skall komma i takt
med behovsutvecklingen förefaller det nödvändigt, att det
årliga tillskottet av atomanläggningar redan under
1970-talet närmar sig effektvärdet 1 MkW (termisk och
elektrisk effekt).
Atomteknikens särart
Liksom ofta är fallet med ny teknik erbjuder
atomkraftens fredliga utnyttjande sina särskilda risker. Dessa får
inte underskattas, men problemet att bemästra dem är inte
i och för sig av annan natur än inom andra områden. Vad
som ger de aktuella problemen deras särart är snarare
det förhållandet, att den tidigare stränga sekretessen kring
atomtekniken alltför länge hindrat näringslivet från att på
rätt sätt bedöma den nya teknikens möjligheter och att
inrätta sig för dess tillgodogörande. Atomforskning och
atomindustri har ursprungligen inriktats på militära mål
och arbetat under exceptionella ekonomiska betingelser.
Statsmännen i många länder har nu plötsligt och
oförmedlat ställts inför de allvarliga problemen kring
atomenergins fredliga användning i stor skala, utan att de frisläppta
resultaten ännu kunnat förberedelsevis prövas i praktiken
med hänsyn till de nya förutsättningarna.
Det är inte ägnat att förvåna att den offentliga debatten
under sådana förhållanden mången gång behandlat de
atomtekniska problemen utan realistiskt sinne för den
industriella tillämpningens resurser och dynamik. Det är
angeläget att vi i Sverige utnyttjar lättandet av sekretessen
för att så snabbt som möjligt skapa normala betingelser
för den fortsatta utvecklingen.
Atomenergin kan inte brukas för fredliga ändamål, utan
att hänsyn tas till de dubbla riskerna för person- och
materialskador samt för illegitim användning av militärt sett
viktiga punkter. Till följd härav måste atomindustrin
kringgärdas med säkerhetsbestämmelser och ställas under
erforderlig kontroll. Denna bör från början omhänderhas
av statlig myndighet som i vanlig ordning för utredning
och kontroll måste anlita utomstående sakkunskap av
skilda slag såsom redan sker vid kontroll av hissar,
flygplan, ångpannor och tryckkärl m.m.
I den mån koncessionssystem måste tillämpas, bör
förfaringssättet bli principiellt detsamma som i fråga om t.ex.
kraftledningar, dvs. ärendena bör handläggas inom
myndighet under ämbetsansvar. Särskilt kan emellertid
oprövade tillvägagångssätt visa sig ödesdigra, när det gäller
organisationen av det tekniska utvecklingsarbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
