Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 1 maj 1956 - Fasgång och bildkvalitet i television, av James Hellström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 maj 1956
427
Fasgång och bildkvalitet
i television
Civilingenjör James Hellström, Stockholm
621.375.121.018.782.3 : 621.397.813
Varje del av ett teletekniskt överföringssystem medför en
större eller mindre fasförskjutning <p. Om denna är direkt
proportionell mot frekvensen har systemet inte medfört
någon distorsion av signalen. Är däremot
fasförskjutningen frekvensoberoende erhåller man fasdistorsion, fig. 1.
Faskarakteristiken för systemet bör alltså ha ett rätlinjigt
förlopp, fig. 2 upptill.
En storhet Tf definierad som
där co är vinkelfrekvensen, har dimensionen tid och kallas
fasfördröjning och är ett mått på den tid det tar för
signalen att passera systemet, fig. 2 nedtill.
Fasfördröjnings-karakteristiken kan erhållas ur
fasförskjutningskarakteristi-ken och den blir i det distorsionsfria fallet en vågrät linje.
När det gäller högfrekvens- och
mellanfrekvensförstärkare är man intresserad av den fasförskjutning som dessa
medför på modulationen. Denna kan inte enbart
bestämmas av faskarakteristiken utan man måste även ta hänsyn
till amplitudkarakteristiken2. Man brukar då arbeta med
storheten
d (p
T9 = —
y dco
som kallas grupplöptiden. Om faskarakteristiken kan anses
rät inom ett område 2 com där com är modulationsvinkel-
Fig. 1. Exempel på fasdistorsion; upptill insignalen till ett
system innehåller två komponenter med vinkel
frekvenserna <o och 2(0, nedtill utsignalen från systemet blir förvrängd
om det tar olika lång tid r, och rt för komponenterna att
passera systemet, -summasignal,–-komponenter.
Fig. 2. Upptill fas förskjutningskarakteristik, nedtill därur
erhållna fasfördröjningskarakteristikor, - medförande
distorsion,–-distorsionsfria.
Fig. 3. Mellanfrekvensamplitudkarakteristik enligt
europeisk standard; bärvågsfrekvenserna är ej standardiserade.
frekvensen så är xg ett mått på
modulationsfasfördröj-ningen. Denna storhet kan mätas och ett instrument har
konstruerats, som tillsammans med en svepgenerator som
högfrekvenskälla direkt på en oscillograf ger
grupplöp-tidskarakteristiken.
Orsaker till fasfel
I TV-mottagaren uppkommer fasfel i högfrekvens-,
mellanfrekvens- och videodelarna. Det största bidraget
kommer från mellanfrekvensförstärkaren som således bör
konstrueras med en linjär faskarakteristik och inte med
linjär amplitudkarakteristik, vilket hittills har varit fallet.
I sändaren uppkommer modulationsfasfel som en följd av
att man använder stympat sidband. Fasfelen är störst i
närheten av bildbärvågen, dvs. för låga
modulationsfre-kvenser. På bilden yttrar sig detta som släp vid svartvita
övergångar.
Vad man vill ha är naturligtvis en linjär faskarakteristik
för hela systemet sändare-mottagare, vilket kan
åstadkommas på två sätt. Antingen görs sändare och mottagare
var för sig så faslinjära som möjligt eller också kan man
kompensera fasfelet i mottagaren genom att införa ett
motsatt fasfel i sändarens videodel. Man uppnår i bägge
fallen en god bildkvalitet, frågan är vilken metod som är
bäst elektriskt och enklast ekonomiskt sett.
För mottagarens mellanfrekvensdel föreskriver europeisk
standard ett visst utseende hos amplitudkarakteristiken,
fig. 3. Utseendet bestäms av att sändaren har stympat
sidband och att man för undvikande av interferens måste
undertrycka angränsande kanalers bärvågor. Detta sker
med hjälp av resonanskretsar avstämda till dessa
bärvågors frekvens vilka kallas frekvensfällor. Fällorna är
huvudorsaken till fasfelen och ju kraftigare dessa
undertrycker desto större blir fasfelet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
