Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 1 maj 1956 - Fasgång och bildkvalitet i television, av James Hellström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
•TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 4. Grupplöptidskarakteristikor för,–-faslinjär, -
normal mottagare.
Om förstärkaren skall vara faslinjär måste
amplitudka-rakteristiken ha formen av en Gaussk klockkurva1 eller en
parabel i logaritmisk skala. Men då nu europeisk standard
föreskriver undertryckning av angränsande kanalers
bärvågor så måste man följaktligen frångå den ideala
klock-kurvan och införa fällor. Göres fällorna tillräckligt
selektiva blir fasfelet vid bärvågens frekvens obetydligt om
förstärkaren för övrigt är beräknad för linjär faskarakteristik.
En sådan förstärkare kan konstrueras med vanliga
kopplingselement dvs. till varandra sidavstämda kretsar,
bandfilter eller en kombination av bägge, men
avstämnings-frekvenser och dämpningar beräknas annorlunda.
Frekvensfällorna blir något mera komplicerade och
förstärkningen en aning lägre än om förstärkaren beräknas med
amplitudkarakteristiken som grund. Mottagaren blir
emellertid inte dyrare att tillverka.
Jämförelse mellan en faslinjär och en vanlig mottagare
Grupplöptidskarakteristiken för en faslinjär och en
normal mottagare skiljer sig sålunda, fig. 4. Den normala
mottagaren visar en kraftig topp i närheten av
bildbärvågen. Den är orsaken till släp i bilden. En liknande topp
finns även i närheten av ljudbärvågen men fasfel där är
inte så besvärande eftersom de endast berör höga
modu-lationsfrekvenser, vilka bestämmer detaljfinheten i bilden,
som ändå begränsas av andra orsaker. I det faslinjära
fallet blir grupplöptiden stor först utanför förstärkarens
egentliga arbetsområde. Dessa förhållanden återspeglas i
motsvarande amplitudkurvor, fig. 5.
Fasfelet i en normal mottagare kan som nämnts
kompenseras för i sändaren. Det är nu även möjligt att
kompensera detta i mottagarens videoförstärkare. Det har
nämligen visat sig att en spole i videorörets anodkrets
förbättrar mottagarens totala faskarakteristik. Samtidigt erhålles
en distorsion av amplitudkarakteristiken men
bildkvaliteten försämras mycket mer av en distorderad
faskarakteristik än av en distorderad amplitudkarakteristik. En
väsentlig skillnad mellan en faslinjär mottagare och en
amplitudlinjär mottagare med faskompensering i
videodelen (samma resultat som faskompensering i sändaren) är
den inverkan som avstämningen har. När mottagaren är
exakt inställd blir bildkvaliteten lika i båda fallen men om
mottagaren sidavstämmes något t.ex. på grund av att
lokaloscillatorn driver, försämras bilden i det faskompenserade
fallet. Den kraftiga distorsionen har sin orsak i att
fas-kompenseringen gäller endast för korrekt avstämning och
härrör från den kraftiga toppen i
mellanfrekvensförstärkarens grupplöptidskarakteristik. Detta fenomen är
oberoende av om kompenseringen är gjord i sändaren eller
mottagaren. Inverkan av snedavstämningen framgår
tydligt av fotografier av provbilder, fig. 6. Det praktiska
resultatet av detta är att man kan konstruera mycket billiga
och enkla lokalmottagare eftersom de inte behöver vara
försedda med finavstämning och inte innehålla några
fällor för angränsande kanaler då interferens från dessa
i lokalmottagningsområdet knappast kommer ifråga.
Undersökningar över vilken inverkan den förändrade
amplitudkarakteristiken i en faslinjär mottagare har på de
fasfel som härrör från sändarens sidbandsfilter har visat
följande:
exakt faskompensering i sändaren för detta fel kan
endast ske för en speciell form på amplitudkarakteristikens
flank, men modulationsfasfördröjningen som följd av
variationer i flanken i en faslinjär mottagare är så liten att
den kan försummas i alla praktiska fall;
variationer i grupplöptidskarakteristiken i icke faslinjära
mottagare orsakar en mycket större fasdistorsion t.o.m.
så stor att den påtagligt påverkar bildkvaliteten;
en sändare med stympat sidband och som endast har
faskompensering för fel härrörande från sidbandsfiltret
kan utan vidare ersättas med en sändare med dubbelt
sidband utan att det påverkar systemet sändare—mottagare.
Detta senare har en stor praktisk betydelse för t.ex.
service ty en mönstergenerator med dubbla sidband är
tillräcklig för att man med dess hjälp skall kunna prova
mottagare. Om sändaren däremot har faskompensering för
fasfel i mottagarens mellanfrekvensdel så måste
mönstergeneratorn innehålla samma kompensering. Detta fördyrar
instrumenten eller gör åtminstone alla nu inköpta
instrument olämpliga.
Det finns sålunda många skäl som talar för att man bör
lösa fasproblemet på mottagaresidan. Med faslinjära
mottagare minskas bl.a. inverkan av sidavstämning, spridning
i kvaliteten vid tillverkning och olinjäritet som följd av
detektering av stympat sidband. På sändarsidan betyder
Fig. 5. Amplitudkarakteristikor för, 1 faslinjär mottagare,
2 vanlig mottagare; 3 parabel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
