Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 7 augusti 1956 - Sintring av blysliger, av Bertil Lindvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 augusti 1956
637
Sintring av blysliger
Chef ingenjör Bertil Lindvall, Skelleftehamn
Under åren närmast efter första världskriget
karakteriserades den nya blyprocessens
utveckling av en konsolidering av tidigare erfarenheter
från framför allt smältningen. Efter en
försöksperiod togs en tre gånger större smältugn med
förbättrade chargeringsanordningar i bruk 1949,
och speciellt kylningen av elugnen har sedan
dess förbättrats och ökat driftsäkerheten. Den
ökade smältkapaciteten möjliggjorde smältning
av blysligerna från Mellansverge, vilka är mera
förorenade av främmande metaller än
Laisvalls-sligen. Raffineringsavdelningen kompletterades
då med modernare metoder för upparbetning av
silver- och kopparhaltiga mellanprodukter samt
zinkåtervinning efter avsilvringen, varjämte
raffineringsapparaturens avverkning
fördubblades.
Behovet av ett bättre avrostat smältgods blev
alltmer framträdande. Ett flertal kända
rost-ningsmetoder prövades utan nöjaktigt resultat,
och omfattande försök gjordes att förbättra
oxidationen i befintliga etageugnar, dock utan
nämnvärd framgång. Det konstaterades dock,
att inblandningen av returdamm i
rostugns-chargen gynnsamt påverkade sulfateringen av
blysulfiden.
Om man som mål uppställer, att rostgodset vid
nedsmältning skall ge ett råbly med låg
svavelhalt, i varje fall under 1 %, måste en annan
rostningsmetod än etageugnsrostning
tillgripas. Om möjligt bör denna rostningsmetod
vara billigare än etageugnsrostningen. Det skulle
vara värdefullt, om det vore möjligt att använda
en agglomereringsmetod, vid vilken
överskottsvärmet från rostningen kunde användas för
partiellt genomförande av de endoterma
reaktionerna, vilket skulle spara värme i smältugnen. Ett
agglomerat skulle också vara att föredra ur
hygienisk synpunkt.
Teoretiska synpunkter
Röstning i sintringsapparat har befunnits vara
en metod att reglera svavelinnehållet i en
bly-charge till önskad nivå. På en sintringsapparat
kan man nämligen tillåta högre temperatur och
en viss grad av smältning, vilket man icke kan
vid andra rostningsapparater. Emellertid har det
622.788.5 : 622.344.5-15
hittills icke varit möjligt att tekniskt genomföra
sintring av höghaltiga blysliger. Man har tvingats
att blanda sådana sliger med blyfattigt eller inert
material, så att sinterchargens blyhalt vanligen
avsevärt underskrider 50 %. Orsaken härtill är,
att de lättsmälta Pb-O-S-haltiga faser, som
bildas, täpper igen chargen och rosterna samt
försvårar luftpassagen. Tack vare den höga lokala
temperaturen i förbränningszonen och det låga
svaveldioxidtrycket, bildas bly i avsevärd mängd
och metallen kan sippra genom chargen och
stelna i kontakt med rosterna eller rinna ned i
suglådorna. Sådana svårigheter gör, att processen
ej kan genomföras.
Inom Bolidens Gruvaktiebolag beslöts år 1947,
att man skulle göra ett försök att lösa de
svårigheter, som är förknippade med sintring av
bly-rika koncentrat utan utspädning. Vid sintringen
ville man sänka agglomeratets svavelhalt till för
rostreaktionerna lämpade proportioner mellan
PbS, PbS04 och PbO med hänsyn tagen till
bi-reaktionerna. Det konstaterades, att reaktionerna
mellan PbS och syre icke kan genomföras i fast
tillstånd med önskad hastighet och önskat
resultat. Vid temperaturer under 790°G erhåller man
basiska blysulfat som slutprodukt. Om man
höjer temperaturen därutöver, befinner man sig i
Föredrag i avd. Kemi och Bergsvetenskap den 23 mars 1956.
Fig. 1. Flytschema över pelletering och sintring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
