Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 20 november 1956 - Ryska försök med kärnfusion, av SHl - Automatisering — automation, av WS - Användningen av radioisotoper i USA - Forskningsreaktorerna vid amerikanska universitet - Världsproduktionen av ull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1006
TEKNISK TIDSKRIFT
kelrätt mot dessa kommer partiklarna att röra sig i
cirklar med liten radie, vilkas medelpunkter förflyttas endast
vid kollisioner mellan partiklarna.
Varje sådan händelse medför emellertid en förflyttning
som är av bara samma storleksordning som banans
krökningsradie. Är denna liten i förhållande till partiklarnas
fria väglängd, blir diffusionen och plasmans
värmeledningsförmåga i plan vinkelräta mot magnetfältet relativt
små. Man kan teoretiskt förutse att den senare skall vara
omvänt proportionell mot fälstyrkans kvadrat. Under
dessa betingelser måste man dock beakta
strålningsförlusterna.
Magnetfältet kan man åstadkomma genom att skicka en
tillräckligt stark elström genom plasman. Härvid
komprimeras denna av elektrodynamiska krafter (lika riktade
strömmar attraherar varandra), och dess temperatur måste
stiga både på grund av kompressionen och Joule-värmet.
Kan en pelare av plasma hållas skild från kärlets vägg,
beräknas dess temperatur bli proportionell mot
strömstyrkans kvadrat.
Om elektroner och joner är i termodynamisk jämvikt,
kan plasmatemperaturen uttryckas med ekvationen
T = 774 N k
där I är strömmen i ampere, N antalet partiklar med
samma tecken per centimeter rörlängd och k Bolzmanns
konstant. För N ca 10" blir elektron- och jontemperaturerna
praktiskt taget lika. Vid mindre värden på N stiger bara
elektrontemperaturen med strömstyrkan.
En sammanhängande plasmapelare kan existera bara
medan strömstyrkan växer; så snart denna är konstant faller
pelaren sönder och plasman kommer i kontakt med
kärlväggen. Man kan därför inte åstadkomma en kontinuerlig
fusionsreaktion genom att leda en elström genom t.ex.
deuterium, men det är i princip möjligt att genom
periodisk upphettning inleda pulser av termonukleära
reaktioner i fas med strömmaxima. Man har beräknat att en
mycket kortvarig urladdning genom deuterium behöver ha en
ström på bara 300 kA för att en märkbar bildning av
neutroner genom fusion skall uppstå.
Experiment
Man har framkallat elektriska urladdningar i rör,
innehållande väte, deuterium, helium, argon, xenon och
blandningar av deuterium med ädelgaserna. Gastrycket har varit
0,007—1 013 mb. Vanligen har urladdningarna skett i raka
rör. Gnistgapet har varierat från några centimeter till 2 m.
Urladdningarna åstadkoms med en spänning på flera
tiotal kilovolt, och toppströmmen var 0,1—2 MA. Som
strömkälla användes ett kondensatorbatteri för 50 kV och flera
hundra mikrofarad; dess induktans var bara 0,02—0,03 ^H.
Av största intresse är urladdningens första fas under
vilken strömmen stiger från noll till sitt toppvärde. Denna
fas varade vid vissa experiment i 3—30 (,is. Vid dess
början steg ström och spänning jämnt, men efter en viss tid
föll spänningen plötsligt och steg sedan igen för att ånyo
falla. I några fall uppstod tre på varandra följande skarpa
ändringar i spänningen.
Vid urladdningens början växer induktansen i röret på
grund av plasmans kontraktion mot rörets axel. När
spänningen plötsligt faller börjar induktansen avta, och
plasman har då nått största kontraktion; därefter sprids den
åter ut. Att flera plötsliga ändringar i spänningen uppstår
visar att plasman komprimeras och expanderar flera
gånger under urladdningen.
Vid de första experimenten iakttogs neutroner och
y-strålning när största urladdningsströmmen var 400—500
kA i deuterium av 0,13 mb. Man iakttog emellertid senare
samma fenomen vid bara 150 kA ström då termonukleära
reaktioner är praktiskt taget uteslutna. Neutronerna kan
därför inte ha uppstått genom fusion, utan de anses uppstå
genom en "ordnad rörelse" hos partiklarna i det elektriska
fältet. SHl
Automatisering — automation. Ordet automation
lanserades 1952 av amerikanen John Diebold i boken
"Automation", och med det nya ordet menade han en
fullständig process för automatisk tillverkning av ett föremål eller
material. Senare har även andra definitioner framkommit
i den populärdebatt som följt och som behandlat
automationens berättigande och nyhetsvärde samt själva ordets
vara eller icke vara.
John Diebold själv tar inte så högtidligt på ordet
automation. I sin bok lämnar han en avväpnande förklaring
på hur det kom till: "Ordets ursprung är enkelt nog.
Medan jag skrev Harvard-rapporten ’Hur den automatiska
fabriken förverkligats’ fann jag ordet automatisering
("automatization") både otympligt och — med tanke på
min klena stavning — äventyrligt. I själva verket hade jag
också en växande insikt om fördelen med att
automationens område hölls åtskilt från den rena regleringstekniken.
Men det är inte mer än rätt att jag erkänner att det var
lättheten att stava det nya ordet som till slut besegrade
min movilja mot att lansera det."
Ett av de senaste allvarligt menade försöken att definiera
ordet automation har gjorts av den amerikanska
sammanslutningen Radio-Electronics-Television Manufacturers
Association (Retma), vars medlemmar såsom tillverkare av
de viktigaste automatiseringsredskapen självfallet starkt
saknat en definition som klart angav vad som menades
med det slagord som de redan länge använt i sin reklam.
Retma :s definition, som utarbetats av en kommitté med
Walter Hausz från General Electric Advanced Electronic
Center som ordförande lyder i all sin oöversättlighet:
"Automation is the technique of improving human
productivity in the processing of materials, energy and
information by utilizing, in various degrees, elements of
self-control and of automatically executed product
pro-gramming."
Man har här visserligen åstadkommit en definition, men
med användning av uttryck ("product programming",
"processing"), som är så vaga, att de sannerligen är i lika stort
behov av definition som själva objektordet.
Här i landet har TNC framlagt sin inställning till det
redan existerande ordet automatisering och det nya ordet
automation på följande sätt (Tekn. T. 1955 s. 1060):
"Vad som rent tekniskt skulle känneteckna automation är
man inte ense om. Klart är emellertid att det är fråga om
en gradskillnad snarare än om en artskillnad: det gäller
en mera fullständig och genomgripande automatisering än
den som tidigare varit vanlig. Men om man inte ser kallt
tekniskt på den stigande graden av automatisering utan
låter begreppet färgas av reklamhänsyn, eller av
förhoppningar eller farhågor rörande de sociala verkningarna av
denna utveckling, så föreligger tydligen behov av ett
slagord: automation. En sådan användning av ordet har TNC
inte tillräcklig anledning att motarbeta — det vore
förresten tämligen utsiktslöst. I de nyktert tekniska
sammanhang däremot som utgör centralens arbetsfält kommer
TNC icke att använda eller tillråda ordet automation"
(Teknika 1956 h. 4 s. 3; Electrical Engineering augusti
1956 s. 770—771). WS
Användningen av radioisotoper i USA har femfaldigats
sedan 1950. De utnyttjas nu i 1 347 industriella
installationer. De lär nu spara 200 M$/år åt industrin. Denna
summa skall ha stigit till 1 000 M$/år inom tio år.
Forskningsreaktorerna vid amerikanska universitet
är nu fem, ytterligare två blir färdiga 1957, tre är
beställda, och underhandlingar pågår om sex. De flesta är
av bassängtyp.
Världsproduktionen av ull beräknas till nära 2,2 Mt
under säsongen 1955—1956. Den blir härigenom 5 °/o större
än föregående säsong och 28 °/o större än genomsnittet
under mellankrigsåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
