Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 4 december 1956 - Ståls väteförsprödning vid elektrolytisk metallbeläggning, av Uno Trägårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1056
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 12.
Sprödhet hos stål A
efter lagring vid
en zinkskikt-
tjocklek på-
1,5 /A,,–-6 fi
och–-15 fi;
upptill anodisk
betning, nedtill [-salpetersyrabetning.-]
{+salpetersyrabet-
ning.+}
sulfatbadet, uppstår ingen ändring av
spröd-heten. Bray & Moral har tidigare påvisat att 0,6
mg/1 ger blanka utfällningar i detta bad.
Däremot ökas sprödheten mycket markerat vid
användning av molybdentrioxid Mo03 som
glansmedel. I cyanidelektrolyter ger molybdentrioxid
däremot ingen sprödhetsökning.
Av stort intresse vid metallbeläggningen är
sprödhetens förändring vid lagring eller genom
värmebehandling. I allmänhet anses att en
lagring eller värmebehandling medför en minskning
av sprödheten. För zinkbeläggningar över 6 ^
visade emellertid försök med lagring och
värmebehandling tvärtom en tydlig sprödhetsökning
som avtar först efter längre behandlingstid (fig.
12 och 13).
Av andra kända sura zinkelektrolyter
undersöktes utfällningar ur fluoroboratbad
innehållande 200 g/1 Zn(BF4)2, 20 g/1 H3B03, 60 g/1
NH4BF4, 1 g/1 koffein, pH = 2,5, temperatur
20°C. Strömtäthet 2,5—12 A/dm2. Strömtätheten
hade praktiskt taget ingen inverkan på
sprödheten. Efter fyra månaders lagring hade
bock-talsförlusten ökat från 55 % till 95 %.
Zinkperkloratelektrolyt, surgjord med
perklor-syra till pH = 2, gav vid 30°C och 3 A/dm2
vackra utfällningar och liten sprödhet. Om
salpetersyra används som betlösning blir
sprödhets-ökningen vid lagring och upphettning obetydlig.
Av alkaliska elektrolyter provades två
cyanidelektrolyter av olika koncentration dels med 56
g/1 Zn(CN)2, 50 g/1 NaCN, 70 g/1 NaOH, dels
med 90 g/1 Zn(CN)2, 36 g/1 NaCN, 80 g/1 NaOH;
temperaturen var 20°C och strömtätheten 3
A/dm2. Dessa bad fick arbeta före försöken en
viss tid tills strömutbytet stigit till ca 85 %.
Sprödheten växte med zinkskiktets tjocklek och
blev större vid 50°C än vid 20°C.
Förbehandlingen spelade även här en avgörande roll.
Sålunda erhölls för stål A vid 6,5 |x och 15 \i
tjocka zinkskikt utan föregående betning 91
resp. 85 % bocktalsförlust, efter anodisk betning
91 resp. 89 %, men efter salpetersyrabetning
endast 50 resp. 55 % bocktalsförlust. Då obetat
stål A, belagt med lika tjocka zinkskikt ur
sulfatbad, gav endast 12 resp. 20 % bocktalsförlust,
är det förklarligt att man härav dragit slutsatsen
att sulfatbad ger avsevärt mindre sprödhet än
cyanidbad. Man måste emellertid observera att
en betning av ett eller annat slag är nödvändig
för god vidhäftning och att sulfatbaden efter
anodisk betning av stål A och beläggning med
6 [i och 15 \i zink gav en bocktalsförlust av 72
resp. 73 % (fig. 12).
En jämförande provning av
sprödhetsändring-en genom värmebehandling vid 145°C hos ur
olika bad förzinkat stål A med olika
förbehandling visade överraskande i flera fall ökning av
sprödheten i stället för minskning av den, även
efter så lång behandlingstid som 24 h (fig. 14).
Ett tydligt samband mellan förbehandlingen och
sprödhetsförändringen kunde fastställas. Av
intresse ur praktisk synpunkt är att minsta
sprödheten erhölls efter betning i salpetersyra och
zinkutfällning ur perkloratbad.
Kadmiumbeläggningar, utfällda ur ett
fluoroboratbad av sammansättningen 240 g/1 Cd (BF4)2,
60 g/1 NH4BF4, 1 g/1 koffein, blev vid 20°C och
8 A/dm2 strömtäthet vackra, men något grova.
Efter anodisk betning av stål A erhölls vid 15 |j,
skikttjocklek en bocktalsförlust av 33 %, som
vid lagring under 15 dygn gick ned till ca 10 %.
På samma sätt utförda beläggningar ur ett
kad-miumperkloratbad gav praktiskt taget samma
resultat. Kadmiumbeläggningar (15 [x) ur ett
cyanidbad av sammansättningen 30 g/1 CdO, 110
g/1 NaCN på anodbetat stål A gav 99 %
bocktalsförlust som vid lagring 30 dygn gick ned till
92 %.
Fig. 13.
Sprödhet efter lagring
vid olika
zink-skikttjocklek;
- stål A,–-
stål B,–-
stål C. Vanligt
zinkcyanidbad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
