Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 11 december 1956 - Reglerbar värmemagasinering för bostäder, av Hilding Brosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 november 1956
1077
Fig. 4. Principschema för mot pannrummet öppen
ackumulator med radiator systemet beläget ovanför
ackumulatorns fria vattenyta; 17 nivårör för ackumulator, 18
brädd-avlopp för expansionskärl, 19 högsta läge av fria
vattenytan i systemet ackumulator—expansionskärl, övriga
beteckningar som i fig. 1.
de radiatorerna och för byggnadsstommen jämte innehåll
samt på värmeledningsvattnets temperatur. Även vid ringa
värmebehov, t.ex. vår och höst, matas radiatorerna från
vattenmagasinet med varmvatten, som varierar från en
minimitemperatur av ca 50° (med hänsyn till
varmvattenberedningen) till ett maximivärde av ca 90° (för
utnyttjande av magasinets kapacitet). Man skulle därför kunna
befara övertemperaturer efter nyuppladdning av
radiatorerna och omvänt. Av tidtemperaturdiagram upptagna med
termograf i några villabyggnader med relativt lätta
byggnadsstommar framgår emellertid, att
temperatursvängningarna kring det på termostaten inställda värdet icke
uppgår till mer än maximalt ca 0,5°C vid vanliga
Duplex-radiatorer. Temperatursvängningarna är alltså små och
kan vid behov ytterligare minskas genom användning av
radiatortyper med mindre vatteninnehåll.
Kravet på enkelriktad transportriktning mellan
värmepanna och magasin är betingat av, att om värme kunde
återströmma från magasinet till pannan sedan denna efter
eldningens upphörande kallnat, så skulle sådant
återström-mat värme helt eller delvis gå förlorat utan nytta genom
värmeutbyte med den kalluft, som till följd av
skorstensdraget genomströmmar eldstaden även sedan eldningen
upphört. Sådant kalluftflöde är nämligen svårt att
effektivt förhindra.
Om rörförbindningen mellan panna och magasin
anordnas enligt vedertagna regler för självcirkulation, fig. 2,
har det av experimentella undersökningar framgått — och
kan även teoretiskt inses — att självcirkulation kan äga
rum i bägge riktningarna; anordningen måste därför
förses med t.ex. en avstängningskran K, som skall stängas
då bränslet tar slut i pannan, för att inte magasinet genom
felriktad självcirkulation skall förlora värme till ingen
nytta. Behovet av en sådan manuell stängning är
emellertid ur praktisk synpunkt en allvarlig nackdel.
Anordningen enligt fig. 1, med vattenmagasinet
monterat ovanför pannan, där i strid mot praxis vid
självcirku-lationssystem bägge rören införes på samma nivå i
magasinet, uppfyller däremot kravet på automatiskt
verkande enkelriktad värmetransport.
Principen kan ytterligare utvecklas, fig. 3, så att
magasinet kan uppladdas till nästan samma temperatur som
värmepannan genom enkelriktad självcirkulation, trots att
magasinet är placerat på källargolvet och sålunda är
anbragt på samma nivå som värmepannan. Denna anordning
förenklar magasinets utförande. Karakteristiskt för denna
anordning är att returledningen 4 från magasinet till vär-
mepannan dels lämnar magasinet på samma höjdnivå som
stigarledningen inmynnar i magasinet, dels från denna
nivå är omböjt nedåt inuti magasinet och där börjar strax
ovanför magasinets botten (av rittekniska skäl är
rörledningarna 3 och 4 vid inloppet till magasinet ritade något
åtskilda i höjdled).
Anordningen i fig. 3 fungerar i huvudsak så, att det
värmda vattnet genom självcirkulation inströmmar i
magasinet vid stigarledningens mynning 15, varvid samtidigt
magasinets kallare bottenvatten sugs ut genom en
returledning 4. Detta pågår tills magasinet i sin helhet fått
tillnärmelsevis samma temperatur som värmemagasinets
topptemperatur. När pannan icke eldas utan kallnar kan
värmetransport genom självcirkulation i motsatt riktning
icke komma till stånd. Om nämligen cirkulation i felaktig
riktning skulle inledas, så uppträder omedelbart en
motverkande täthetsskillnad på grund av olika
vattentemperatur hos de kommunicerande vattenpelarna 1—3 och 4.
Rörförbindningarna verkar alltså som en enkelriktad
ventilanordning utan rörliga delar för värmetransport mellan
panna och magasin.
Den i och för sig ekonomiskt gynnsamma
magasinsanordningen enligt fig. 3 har för enplanshus med eller
utan källare kunnat ytterligare utvecklas och förenklas,
fig. 4. Här har det normala, på vinden placerade öppna
expansionskärlet ersatts med en i källarplanet (vid
källar-lösa hus markplanet) anordnad i princip öppen
plåtbehållare, som samtidigt är utformad som expansionskärl.
Behållaren står alltså icke under något annat välsketryck
än sitt eget och har därför kunnat utformas som en enkel
plåttunna med plana gavlar och med liten plåttjocklek.
Med hänsyn tiil korrosionsrisken har expansionskärlet
utförts som en utbytbar överdel till magasinet, vilken med
en enkel, fabriksmonterad rörförbindning är ansluten till
undervarande magasin.
Genom anordningen vinnes ytterligare i jämförelse med
konventionella system, dels att alla de arbeten för
expansionskärlets anordnande på vinden (rördragningar,
håltagningar i bjälklag, isoleringsbox på vinden, takutlopp
m.m.) bortfaller, dels att olägenheterna med hopfrysning
av expansionskärlets utlopp med åtföljande risk för
pann-sprängning uteslutes.
Den enkla anordningen med det vattenfyllda systemets
fria öppning mot ytterluften placerad i källaren och
alltså lägre än de vattenfyllda radiatorerna i ovanliggande
Fig. 5. Pannrum i villa med anordning enligt fig. 4 med
ackumulator inbyggd i bredvidliggande tvättstuga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
