Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 11 december 1956 - Reglerbar värmemagasinering för bostäder, av Hilding Brosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1078
våning är baserad på det faktum, att ett normalt
radiatorsystem är vatten- och lufttätt. Det kan därför ungefär på
likartat sätt som vätskepelaren i en vätskebarometer
ställas i fri rörförbindelse med en nedanförliggande fri
vätskeyta utan att tömmas, eftersom lufttrycket på den
fria vattenytan utbalanserar vätsketrycket från
radiatorsystemet.
Det från konventionella radiatorsystem i detta avseende
ganska radikalt avvikande systemet, fig. 5, med sitt "i
luften hängande" vatteninnehåll fungerar i övrigt i allt
väsentligt som ett normalt radiatorsystem. Enda
skillnaden är, att den luftning av radiatorer, som vid nyfyllning
av systemet brukar fordras, måste göras medan
cirkulationspumpen arbetar — annars töms radiatorerna. Vid
eventuell glömska härutinnan fylls dock systemet åter
automatiskt (med avluftat vatten) så snart pumpen sättes
i gång igen. Bemärkas bör emellertid, att radiatorsystemet
här står under visst undertryck. Detta sänker vid normal
radiatoranordning i ett enplanshus vattnets kokpunkt till
omkring 97°C, vilket dock inte har någon menlig
inverkan på systemets funktion.
Uppvärmningssystemets egenskaper
Som redan framhållits, har det primära syftet
med anordningen gällt att finna en ekonomisk
lösning på problemet att öka lätta byggnaders
värmekapacitet och därigenom minska
temperaturfluktuationerna vid ojämn värmetillförsel.
Det beskrivna systemet har emellertid även
andra egenskaper.
Automatisk temperaturreglering
vid eldning med fasta bränslen
Den kanske mest i ögonen fallande egenskapen
är, att värmeledningssystem för alla slags
bränslen, även sådana som ved, kol, koks, torv,
briketter o.d., utan kostnadsökning på
anläggningssidan kan temperaturregleras från bostaden på
samma enkla sätt som vid automatisk
oljeeldning, dvs. genom inställning av önskad
rumstemperatur med en vanlig rumstermostat.
Sålunda kan rumstemperaturen t.ex. i önskad
grad sänkas på kvällen och höjas på morgonen,
trots att temperaturen i vattenmagasinet och
värmepannan under natten sjunker, om
eldningen avbrytes på kvällen. Användes rumstermostat
med tidur — en vanlig konstruktion för
oljeeldningsanläggningar — kan önskad temperatur
i förväg ställas in på vissa klockslag.
Anordningen medverkar till minskad bränslekostnad,
eftersom man enbart genom att vrida på en knapp
kan tillfälligt nedsätta rumstemperaturen under
perioder då ingen är hemma eller nattetid.
Vidare underlättas själva eldningen genom att
denna — utom vid tider med maximal
värmeförbrukning — kan bedrivas i hög grad oberoende
av de tider, då värmet behövs. Dessutom kan
centralvärmepannan utföras på förenklat sätt
med litet vattenmagasin och utan de relativt
dyrbara shuntanordningar, som komplicerar de
vanliga värmeledningspannorna. Draget i
pannan kan regleras med en fast inställd lucka, vars
gynnsammaste läge bestäms en gång för alla för
ett visst bränsle.
TEKNISK TIDSKRIFT
Bränslebesparing
Vid vanliga värmeledningsanläggningar måste
eldningsintensiteten tidvis genom strypning av
lufttillförseln hållas låg för att man icke skall
få för hög rumstemperatur (detta gäller särskilt
vår och höst), men å andra sidan ibland forceras
för att möta tillfälliga värmebehovsspetsar, t.ex.
vid badning. Bägge dessa eldningssätt ger
försämrad verkningsgrad. Bästa verkningsgraden
och motsvarande lägsta bränsleåtgång får man
genom att hålla eldningsintensiteten och
lufttillförseln vid ett visst lämpligt mellanläge. Vid
föreliggande värmeanläggning kan värmepannan
under eldning alltid ställas in för det mellanläge,
som ger bästa verkningsgrad. Även härigenom
möjliggör systemet bränslebesparing.
Vid koks- och vedeldade pannor har
bränslebesparingen hittills endast kunnat
approximativt beräknas, men storleksordningen synes
ligga vid lägst 15 %.
Systemet medför en påtaglig fördel även vid
oljeeldning, där man normalt har en
oljebrännare, som på automatisk väg tänds och släcks i
beroende av rumstemperaturen. Detta sätt att
elda med korta eldningsperioder, avbrutna av
stillestånd, medför värmeförluster och dålig
verkningsgrad bl.a. genom att under
stillestånds-perioderna kalluft av skorstensdraget sugs
genom värmepannan och avkyler denna. Vid
föreliggande system kan däremot oljebrännaren
köras oavbrutet under en längre period, tills
vattenmagasinet uppladdats, och därefter stå
avstängd under kanske större delen av dygnet.
Avbrottet i eldningsperioderna reduceras härvid
från många tiotal till ett eller två per dygn med
motsvarande minskning av avbrottsförlusterna.
Detta har enligt utförda prov visat sig medföra
en oljebesparing vid ordinära villaanläggningar
på 20—25 %.
Korrosion och livslängd
Förbränningsgaserna vid våra vanliga bränslen
kan innehålla beståndsdelar, som i närvaro av
vatten bildar korroderande syror, t.ex.
svavelsyra vid svavelhaltiga bränslen och ättikssyra
vid vedbränslen. Kondensat kan utfällas ur
förbränningsgaserna på de vattenkylda
pannväg-garna, om dessas temperatur underskrider vissa
värden. Man brukar anse, att
pannrumsväggarna och därmed pannvattnet bör hållas vid en
minimitemperatur av 45—50°C vid kokseldning
och 60—65°C vid olje- och vedeldning om
skadligt kondensat skall kunna förebyggas.
Vid konventionella värmeledningspannor måste
emellertid dessa minimitemperaturer
underskridas varje gång en kall panna påeldas. Förnyad
påeldning sker dagligen normalt under hela den
del av bränslesäsongen, då pannan inte kan
eldas kontinuerligt. Korrosion, som i praktiken
begränsar en ordinär värmepannas livslängd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
