Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 25 december 1956 - nim 5, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 november 1956
1145
nim 5
Fimmta Norræna VerkfræöingamötiS hölls i Island den
6—12 juli 1956 (Tekn. T. 1955 s. 462). För de 63 utländska
deltagarna (19 danskar, 8 finländare, 16 norrmän och 20
svenskar) blev det närmast en turistresa men därför inte
mindre lärorikt och intressant. Isländarna hade
inkvarterat sina gäster i universitetets studenthem GarSur i
Reykjavik där mötet öppnades och de tekniska
förhandlingarna om fiskeriindustrin (Tekn. T. 1956 s. 917) och
byggnaders värmeisolering avverkades på tre förmiddagar.
Under de utflykter, som upptog största delen av
mötestiden, hölls emellertid många föredrag i det fria om
Islands näringar och historia.
Reykjavik, som grundlades först 1786, är en ganska liten
stad (64 000 invånare), till största delen bestående av låga
hus. Särskilt den gamla stadsdelen, fig. 2, kring hamnen
är trivsam. Staden växer snabbt inåt landet. Härvid byggs
huvudsakligen betonghus som inte bjuder på samma
omväxling som den gamla bebyggelsen.
Fyra stora utflykter gjordes från Reykjavik med bussar.
Härvid genomkorsades en relativt liten del av Island i
dess sydvästra hörn, fig. 1, där emellertid dess
kulturminnen, förnämsta sevärdheter och största
jordbruksområde finns. Trots denna begränsning av färderna eller
kanske till stor del tack vare den fick mötesdeltagarna en
god föreställning om Islands natur, näringar och om de
problem som möter dess folk. Intrycken från de
synnerligen väl planerade färderna blev överväldigande genom
landets fullständigt säregna och mycket omväxlande natur.
Islands geologi
Island har en areal på 103 100 km2 och är alltså ungefär
lika stort som södra Sverige till en linje, dragen genom
Stockholm i öst—västlig riktning. Dess nordligaste uddar
tangerar polcirkeln. Geologiskt består ön av vulkaniska
bergarter som vuxit upp ur havet där två
undervattens-ryggar korsar varandra. De äldsta formationerna är från
eosentiden, och Island är alltså ett mycket ungt land, ca
60 miljoner år.
De tertiära formationerna, som består av basalt, har
bildats genom vulkanutbrott vid vilka den ena lavaströmmen
lagt sig ovanpå den andra till en mäktig platå som sedan
brutits ned genom förkastningar och erosion. De kvartära
formationer som ligger mellan basaltområdena, består till
största delen av vulkaniska breccior och tuffer, ofta
innehållande vittrat basaltglas. Hårdnad morän, sandsten och
lersten förekommer också ganska rikligt.
Fig. 1. Sydvästra hörnet av Island.
Fig. 2. Vesturgata i Reykjavik.
Fig. 3. Vågen genom Almannagjå till Lögberg, "Pingvellir.
Island är ett av jordens mest vulkaniska områden. Man
känner där ca 200 vulkaner som har varit i verksamhet
efter istidens slut för ca 10 000 år sedan. I historisk tid
(från år 900) är omkring 150 utbrott från ca 30 vulkaner
kända. Flera har säkerligen skett, och man räknar därför
med i genomsnitt ett utbrott vart femte år. Island är
emellertid inte bara eldens land utan även isens. Dess
största jökel, Vatnajökull, är något större än Själland och
kan betecknas som inlandsis. Några av vulkanerna ligger
under jökelisen. När de har utbrott uppstår väldiga
vattenflöden.
Varma källor är vanligare i Island än i något annat land.
De är visserligen sällsynta på östlandet, men annorstädes
finns de nästan överallt, t.o.m. i sjöar, i havet och under
jökelisen. Man känner ca 700 basiska källor på omkring
250 platser. Deras vatten är i genomsnitt 75°G och deras
sammanlagda vattenföring anges till 1 500 1/s. Den
ojämförligt rikaste källan är Deildartunguhver i Reykholtsdal
(mellan Borgarnäs och Reykholt), som ger 250 1/s
kokande vatten. Vidare finns ett stort antal sura källor,
samlade i tolv stora grupper. De förekommer endast i
kvar-tärformationen.
Island har milda vintrar med omväxlande kalla och
varma perioder och svala somrar. I Reykjavik är medeltem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
