Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 25 december 1956 - nim 5, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 november 1956
Fig. 6. På jordvärmefältet vid Geysir.
grått, delvis förvittrat men ännu sterilt lavafält som till
stor del är täckt med flygsand.
Bergsbruk av vanlig typ existerar inte i Island. Landet
saknar nämligen praktiskt taget nyttiga mineral. Man har
sand och grus till betong och vägbyggnad. Råvaror för
cement finns, men kalken måste tas från havsbottnen i form
av skalsand. Man planerar att använda inhemska råvaror
i en cementfabrik som är under byggnad. Förr utvanns
svavel, som avsätts vid de sura varma källorna, men detta
lönar sig inte längre. Detsamma gäller brytningen av
is-landspat.
Varmvattnet och ångan från jordvärmeområdena kan
möjligen räknas som mineraltillgångar. Vattnet finns i
riklig mängd, och det som kommer från basiska källor
används till uppvärmning av bostäder och växthus. Man
utnyttjar i dag per år en värmemängd som kan erhållas ur
75 000 t kol. Ångan tillgodogörs inte ännu, men man
planerar att använda den i elkraftverk. Varmvattnets och
ångans energi är sannolikt lika stor som den utvinnbara
energin i landets vattendrag. Bara en liten del av den
utnyttjas ännu.
En stor del av husen i Reykjavik värms emellertid med
varmvatten från ReykjalfÖ och Suöur-Reykir. I det förra
1147
Fig. 7. Snorri Sturlasons bad.
området utvinns 200 1/s varmvatten från 25 borrhål och
pumpas 3 km till Suöur-Reykir där huvudanläggningen
finns. Från denna pumpas vatten av 87°C genom en 15 km
lång ledning till utjämningsbehållare på en höjd i
utkanten av Reykjavik. Ledningen ligger ovan jord i en trumma.
På många bondgårdar använder man vatten från egna
källor till uppvärmning av husen, och på flera platser
utnyttjas vattnet i växthusanläggningar, t.ex. i HveragerSi.
Ett problem blev där att skaffa kallt vatten för
vattning. Borrningar gav nämligen bara varmvatten, och man
måste slutligen leda kallvatten från bergen norr om
HveragerÖi.
Jordbruket har under lång tid nästan ensamt försörjt
befolkningen. Odling kan inte ske på mer än 200 m över
havet. Detta lågland utgör bara 25 °/o ay öns areal, och
stora delar av det är fullständigt ofruktbara lavafält.
Sydlandsslätten, som vi passerade på två färder, är Islands
största sammanhängande jordbruksbygd, men gårdar finns
även på många andra platser. De ligger då ofta tätt intill
en brant bergvägg, som ger skydd mot vinden, t.ex.
Hamra-garöar intill Eyjafjalls västsida, fig. 8.
Vid ett uppehåll på hemväg från Gullfoss, ett av
världens praktfullaste vattenfall som vi dock inte fick se i all
Fig. 8. HamragarÖar intill
Eyjafjalls västsida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
