Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 24 - Eldfast material, av Rolf Norin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eldfast material
Fil. dr Rolf Norin, Höganäs
Med eldfast material menar man i
sammanhang med metallurgiska processer
byggnads-och konstruktionsmaterial vilka på grund av
sin höga smältpunkt tål hög drifttemperatur
samt på grund av sin kemiska natur inte
reagerar med chargematerialet eller den atmosfär
i vilken processen genomförs.
Man har av praktiska skäl enats om 1 580°C
som undre gräns för eldfasta materials smält-
Bearbetning av föredrag vid Svenska Bergsmannaföreningens
ugnsdag den 27 november 1959.
Tabell 1. Råmaterial för eldfast tegel
Ungefärlig Smältpunkt
sammansättning °C
Sura
Kvarts ....................................................Si02
Kvartsit ..................................................SiOa + opal, kalcit,
glimmer
Sandsten ................................................Si02 + opal, kalcit, ^ ^qq j 7_o
glimmer
Diatomacéjord ......................................Si02 + lera
Eldfast lera och kaolin med hög
kvartshalt .......................................SiO,a + kaolin
Neutrala
Naturliga
Eldfast lera och kaolin ....................A1203 • 2 Si02 • 2 II20 1 600—1 750
Korund ..................................................A1203 1800
Kromit ....................................................FeO ■ Cr203 1 800
Forsterit (olivin, dunit) ....................2 MgO • SiOa 1 650—1 750
Zirkon ....................................................ZrOa • Si0.2 2 500
Bauxit (gibbsit, diaspor) ..................A1203 • n KLO —
Cyanit (andalusit, sillimanit) ............A1203 • Si02 1 750—1 880
Syntetiska
Karbider, nitrider, borider................SiC, TiB2, ZrN 2 000—3 000
Grafit ......................................................C —
Elektrokorund ......................................A1203 2 020
Mullit ......................................................3 Ä1203 ■ 2 Si02 1 820
Spinell ....................................................MgO-ALO,
Kromslagger ..........................................(FeO • Cr203 • Si02) —
Basiska
(Kalksten) ............................................CaC03 > 2 000a
Dolomit ..................................................(CaMg) C03 > 2 000b
Magnesit ................................................MgCOa > 2 000°
Periklas (syntetisk) ............................MgO > 2 000
Dissocieras vid a 900°C, b 700—900°C, c 700°C.
666.76
punkt. Man kan också säga att det eldfasta
materialets smältpunkt måste ligga på
betryggande höjd över användningstemperaturen och
att det inte får orsaka en deformation av
murverket, som inte kan bemästras genom
konstruktiva åtgärder.
De problem, som uppstår vid användning av
eldfast material, gäller såväl byggnadsenheten,
teglet, som fogmaterialet, murbruket, varför
man i dag i görligaste mån, även i
laboratorieskala, sysslar mera med förbandet än med
enheterna. Här skall huvudsakligen teglet
diskuteras.
Råmaterial
Utgångsmaterialen för eldfast tegel är antingen
rena mineral eller mineralblandningar i form
av bergarter. Mineralen kan vara naturliga
eller syntetiska (tabell 1).
Förekomst i Sverige
Kvarts finns i större mängd i flera landskap,
såsom Bohuslän, Dalsland, Värmland och
Västmanland; i Fyledalen i sydöstra Skåne
förekommer den som en med kaolinlera svagt
förorenad sand. Den största förekomsten av
kvartsit finns i Dalsland. På vissa ställen
mycket ren kvartsit finns vidare i trakten av
Nässjö inom Almesåkra-fältet samt längre
österut i Västerviks-området där den emellertid är
betydligt orenare och knappast kan anses
lämplig för eldfast material. Kvarts i form av
sandsten finns i Simrishamns-området; norr om
staden inom Tobisborgs-fältet förekommer
delvis mycket rena sandstenar.
Kaolin och eldfast lera är närbesläktade, och
gränsen mellan dem är diffus. I princip bör
man kanske dock med kaolin mena en
förekomst in situ av kvartsbemängd kaolinit, den
senare ofta med den exakta sammansättningen
ALA • 2 Si02 • 2 H20. Till skillnad från
kaoliner-na är de eldfasta lerorna ofta transporterade,
mer eller mindre sandiga sediment.
I Sverige finns eldfast lera så gott som
uteslutande i samband med de kolförande
rätlias-lagren i nordvästra och sydöstra Skåne. Dessa
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 20 653
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
