Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 26 - Nya metoder - Volframering, av SHl - Strömlös oxidation av aluminium, av SHl - Horisontell, kontinuerlig gjutning, av SHl - Gaskromatografisk bestämning av kolväten i luft, av SHl - Ultraljudsvetsning av aluminium, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillverkning av komplicerade volframdelar, t.ex. till
elektronrör. Härvid löses underlagsmetallen bort
kemiskt sedan den volframerats.
Analys har visat att den erhållna
volframbelägg-ningen blir renare än kommersiell volfram. Kisel är
den enda förorening som förekommer i en
koncentration över 0,1 »/o. Beläggningen har vidare ren
volframs teoretiska täthet 19,3 kg/dm3, dvs. större
täthet än pulvermetallurgiskt tillverkad eller
flam-sprutad volfram. Beläggning, utfälld vid 650°C, har
ungefär samma hårdhet som kommersiell volfram
(475 Vickers), medan kristaller, utfällda vid 900°C,
har lägre hårdhet (410 Vickers), vilket antyder att
de är något renare.
Volframbeläggningens adhesion till molybden och
nickel är god; till koppar är den något svagare, och
till järn är den ganska dålig. Bindningen volfram—
grafit har ungefär grafitens hållfasthet. Volframs
adhesion till keramik blir god.
Man kan på 1 h erhålla en 1,5 mm tjock
beläggning. Den största uppnåbara tjockleken har inte
bestämts; den beror bl.a. på hur grov volframyta
man kan tillåta. Genom sin snabbhet lämpar sig
metoden för kontinuerlig beläggning av band eller
tråd (National Bureau of Standards Technical News
Bulletin febr. 1960 s. 32—33). SHI
Strömlös oxidation av aluminium
Isolerande oxidskikt på aluminiumelektroder för
elektrolytiska kondensatorer lär enligt en ny metod
kunna erhållas utan användning av ström, vilket
innebär en avsevärd besparing. Oxidskiktet
framställs genom metallens behandling i en 70—100°C
alkalisk lösning, innehållande ammoniak eller
natriumkarbonat och ett oxidationsmedel, såsom
väte-peroxid, natriumperoxid eller ammoniumpersulfat.
En typisk lösning innehåller 3 vol-®/o 30-procentig
väteperoxid och 0,5 vol-°/o 25-procentig ammoniak
i destillerat vatten. Vid kokpunkten ger denna
lösning på 2 min ett oxidskikt som tillåter 250—300 V
arbetsspänning för den kondensator i vilken den
oxiderade aluminiumfolien används som elektroder
(Light Metals jan. 1960 s. 12). SHI
Horisontell, kontinuerlig gjutning
Man har länge tillämpat kontinuerlig gjutning för
icke-järnmetaller (Tekn. T. 1950 s. 249; 1951 s. 1014;
1952 s. 41; 1955 s. 747; 1958 s. 524; 1959 s. 75). Vid
de flesta av dessa processer gjuter man vertikalt,
varvid götens största längd blir begränsad. På
senare tid har man emellertid utvecklat flera
metoder för horisontell, kontinuerlig gjutning, vid vilka
mycket långa göt kan tillverkas.
En sådan metod är den franska
Ugine-Venthon-processen som utarbetats av Charles Armond och
Paul Angleys. Den har hittills använts bara för
aluminium, i första hand för tillverkning av
strömskenor, men den bör kunna utnyttjas även vid
gjutning av aluminiumlegeringar; ett företag tillverkar
bl.a. tunnväggiga rör av en aluminium-tennlegering.
Från en tippbar ugn hälls smält metall över en
kort gjutränna i en behållare (fig. 1), vars vertikala,
främre vägg nedtill har ett hål till vilket en kort,
vattenkyld kokill är ansluten. Det erhållna
gjutstycket matas ut på en lång rulltransportör av två
drivvalsar och kapas med en flygande såg.
Man kan tillverka rundstänger med 25—200 mm
diameter samt plattor med upp till 1 000 mm bredd
och ned till 18 mm tjocklek. Den största sektion
som kan gjutas är ca 350X200 mm. Man gjuter
ofta flera stänger parallellt, t.ex. fyra med det
Eld fas t framvàgg
Drivvalsar
Vattenkyld form
rektangulära tvärsnittet 350X100 mm.
Gjuthastighe-ten är för de sistnämnda fyra gånger 13—20 m/h.
Klenare stänger gjuts snabbare, t.ex. rundstång med
30 mm diameter med 60—80 m/h.
Vid gjutningen måste givetvis läget för gränsytan
mellan flytande och fast metall hållas konstant.
Detta har man uppnått genom att begränsa dess
förflyttning bakåt med en relativt tjock vägg av
värmeisolerande eldfast material, medan dess rörelse
framåt hindras genom kylning av formen (P
Ang-leys i Journal of Metals jan. 1960 s. 42; Metal
In-dustry 22 jan. 1960 s. 71—72). SHI
Gaskromatografisk bestämning av
kolväten i luft
Genom modifikation av en jonisationsdetektor för
argon har man ökat en kromatografs känslighet så
att vissa kolväten kan påvisas vid en koncentration
av 15 {il/m3 luft. Man har ersatt detektorns
strålningskälla av 80 |xC radium med 1 C tritium,
absorberat i ett titanskikt på en folie av rostfritt stål
(jfr Tekn. T. 1959 s. 172).
Argon, som är bärargas vid kromatograferingen,
exciteras av a- eller /?-strålar och avger sin energi
till molekyler i provet, vilkas jonisationsenergi
understiger 11,6 eV; luftens överstiger detta värde,
varför detektorn är relativt okänslig för luft. Tritium
liar flera fördelar som strålningskälla. Det ger ingen
/-strålning och fordrar därför liten skärmning.
Radioaktivt väte, som kan lösgöras från titanet, går ut i
luften och späds snabbt till ofarlig koncentration.
Man har experimenterat med en 3 m kolonn av
ett 3 mm rör av rostfritt stål, fyllt med ett inert
material (Chromasorb) som impregnerats med 30
vikt-0/o trikresylfosfat. Bästa provvolym tycks vara
10 ml (Chemical & Engineering News 22 febr. 1960
s. 66). SHI
Ultraljudsvetsning av aluminium
Aluminium och aluminiumlegeringar kan
punktsvet-sas med ultraljud, en metod som nu tycks kunna
slå ut den vanliga punktsvetsningen. Ytligt sett är
ultraljudmetoden mycket lik den äldre
motståndsmetoden, men den förra har åtskilliga fördelar
framför den senare. Med ultraljud kan man nämligen bl.a.
svetsa tunnare arbetsstycken, och metoden
underlättar dessas rengöring före svetsningen. Vidare är
energiförbrukningen relativt låg, och det behövs inga
kondensatorer för korrektion av fasförskjutningen.
Då inga värmepåverkade zoner uppstår vid
ultraljudsvetsning, ger denna i regel starkare svetsar än
vanlig punktsvetsning. För mjukglödgat aluminium
blir skillnaden inte stor, men ultraljudsvetsar i
kall-bearbetat eller utskiljningshärdat material får
mycket större hållfasthet än vanliga punktsvetsar (Light
Metals jan. 1960 s. 12). SHI
Fig. 1.
Horisontell, kontinuerlig
gjutning av
aluminium.
fi^O TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
