Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 28 - Nya metoder - Återvinning av betvätska, av SHl - Kylning med flytande metall vid smältning av titan, av SHl - Reproduktion av mikrofilm genom torrprocess, av SHl - Fosfatering med trikloretenlösning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sulfatlösning förs in i katodrummet, där järn fälls
ut på en järnkatod. För att uppnå 90 ®/o
strömutbyte vid utfällningen hindrar man vätejoner att
komma in i katodrummet med ett poröst
asbestdiafragma som bildar andra väggen av mittrummet.
Från detta tar man ut en lösning, innehållande
ekvivalenta mängder FeS04 och II2SO,. Den går
tillbaka till indunstaren.
Processen tros vara ekonomiskt försvarlig. En
anläggning för 150 m3/dygn betbad beräknas ge 50
t/dygn svavelsyra och 15 t/dygn järn samt kosta
700 000 $. Med 20 °/o ränta och avskrivning och
ett strömpris på 0,95 et/kWh kostar den utvunna
svavelsyran 30 $/t. Krediteras den med 20 $/t,
järnet med 35 $/t och besparingen av
oskadliggörandet av förbrukat betbad med 7 $/t, blir den totala
krediteringen 38 $/t återvunnen svavelsyra,
varigenom man skulle göra en vinst på 400 fl/dygn
(Chemical Engineering 4 april 1960 s. 62, 66). SHl
Kylning med flytande metall vid smältning
av titan
Explosionsrisken har alltid varit ett problem vid
smältning av reaktiva metaller, såsom titan. Man
smälter härvid i ljusbågsugn med konsumerbar
elektrod i en kyld koppardegel (Tekn. T. 1954 s. 443).
Vid användning av vatten som kylmedel förstörs
metallen, om ljusbågen råkar bränna hål i degeln,
och dess våldsamma reaktion med vattnet innebär
en allvarlig risk för explosion.
I USA har man emellertid under flera år använt
natrium-kaliumlegering som kylmedel i stället för
vatten. Härigenom undviks explosionsrisken och de
kostnader och olägenheter som är förenade med
arbete i explosionssäkert rum. Det metalliska
kylmediet har använts vid rutinmässig tillverkning av
titangöt med upp till 460 mm diameter.
Erfarenheterna visar att
underhållskostnaden blir låg;
smält material kan återvinnas efter degelbrott;
reparationer och ändringar kan göras med normal
personal;
deglar kan bytas genom en specialkonstruerad
ventil;
problemet med kylmediets reaktivitet kan lösas
genom lämplig konstruktion av kylsystemet.
Kylsystemet (fig. 1) består av en
fördelningsledning, som löper i en slinga från gjuteriets ena ända
till den andra, en lagerbehållare, ett
expansionskärl, en luftkylare med fläkt och en
elektromagnetisk cirkulationspump. Behållarnas gasrum är fyllt
med ädelgas, t.ex. helium.
Rörledningarna är svetsade för undvikande av
läckande kopplingar. Då metallen kan lösa upp
slagginneslutningar i svetsarna och läcka ut, har man
lindat svetsarna med asbest, varigenom en läcka
genast ger sig till känna genom rök. Vid
genom-bränning av en degel kommer kylmediet i kontakt
med smält titan. Härvid uppstår visserligen ingen
reaktion, men legeringens ångtryck är ca 20 b vid
titans smältpunkt. Då ångtrycket emellertid bestäms
av kärlets kallaste del, bör trycket stiga obetydligt
under normala förhållanden, vid vilka de kylda
delarna i ugnen är högst ca 200°C.
Detta har till fullo bekräftats vid en
degelgenom-bränning. Trycket i ugnen föll, och ingen reaktion
mellan metallerna iakttogs. Elströmmen slogs
givetvis ifrån omedelbart, och kylmedelsflödet hölls i
gång tills degeln svalnat tillräckligt. Härvid fylldes
ugnen delvis med NaK-legering. Denna drogs över
i vanliga NaK-kärl med hävert, varefter titangötet
togs ut och återstående NaK-legering samlades upp
fxpansionskart
[-Flödes-■-]
{+Flödes-
■+} matare
Fig. 1. Fly t
schema för
kylsystem med
NaK-legering.
i en droppskål. Götets översida, som varit i kontakt
med kylmediet, hade ett onormalt utseende, men
vid analys av ytskiktet kunde natrium eller kalium
inte påvisas.
Reparationer och ändringar av kylsystemet är
något besvärligare än för ett vattensystem, men kan
dock utföras sedan legeringen tömts i
lagerbehållaren. Under arbetet hålls ledningarna fyllda med
ädelgas. Svetsning av rören vållar inga svårigheter,
om rörändarna först rengjorts invändigt med
alkohol (D E Cooper & E D Dilling i Journal of
Metals febr. 1960 s. 149 -151). SHl
Reproduktion av mikrofilm genom
torrprocess
En ny fotografisk film (Kalfax) består av en 75 u
tjock polyesterfolie (Mylar) och ett plastskikt av
icke uppgiven natur, innehållande en diazoförening
som är känslig för ultraviolett ljus. I obehandlat
tillstånd är filmen fullständigt transparent. Belyses
den med UV-ljus under ett negativ, sönderdelas
dia-zoföreningen till ett färglöst ämne och en gas, varvid
den senares mängd är proportionell mot den
mottagna ljusmängden.
Efter exponeringen upphettas filmen till 125°C,
varvid plastskiktet mjuknar så att gasen kan gå
bort. Härvid bildas små blåsor som sprängs och ger
ytor i plastskiktet mot vilka genomfallande ljus
sprids så att en bild erhålls vid projektion. Filmen
fixeras slutligen genom upphettning till 43°C.
Kalfax-filmen liknar mycket en annan amerikansk
plastfilm, Slide-O-Film (Tekn. T. 1959 s. 171), vars
behandling efter exponeringen förefaller enklare
ehuru den inte är torr. Filmen framkallas
nämligen genom doppning i vatten av ca 100°C. Det
förefaller emellertid inte uteslutet att den lika väl kan
framkallas i varmluft, men temperaturregleringen
blir då besvärligare (Chemical Engineering 4 april
1960 s. 60). SHl
Fosfatering med trikloretenlösning
Som komplement till avfettning med trikloretenånga
och sköljmålning med färg, innehållande trikloreten
som lösningsmedel (Tekn. T. 1959 s. 732), har man
i USA utarbetat en metod för fosfatering med en
trikloretenlösning. Härigenom kan man genomföra
alla tre processerna i en enda, helt sluten apparat.
Ingen torkning behövs efter avfettning och
fosfatering; vid användning av en lämplig färg kommer
arbetsstyckena ut torra och färdiga för
sammansättning. Vid användning av brännlacker blir
bränntiden kortare än normalt.
Metoden uppges medföra en avsevärd minskning
fi^O TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
