Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 31 - Industritransformatorer, av Bror Sollergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig i tillräckliga kvantiteter och av hygglig
kvalitet. Genombrottet började i Europa för knappt
mer än fem år sedan, men tillförseln var
beroende av praktiskt taget en enda amerikansk
firmas tillverkningskapacitet, och det rådde en
allvarlig brist ända till någon gång 1957, då
lågkonjunkturen satte in i USA och europeisk
tillverkning började komma igång på allvar.
All europeisk tillverkning i dag är baserad på
licens från USA (huvudsakligen Armco).
Svensk tillverkning har kommit igång i större
skala hos Surahammars Bruk under 1960.
Kvalitetsmässigt har den orienterade plåten
numera kommit in i ett lugnare
utvecklingsskede. Den bästa förlustklassen för 0,35 mm
plåt har garantivärdet 1,01 W/kg vid 15 000
gauss (1,5 Tesla). Mycket litet av
tillverkningen faller dock under detta garantivärde. De
dominerande förlustklasserna ligger ca 10 % och
20 % högre. Enligt specialisterna kan man
inte hoppas på att överhuvudtaget komma
lägre än ca 0,90 W/kg. Sedan finns det andra
mycket viktiga egenskaper av största
betydelse för transformatorkonstruktören såsom
plåtens magnetostriktion och dess rent mekaniska
egenskaper: fyllfaktor, planhet, isolation m.m.
Här finns fortfarande plats för inte
oväsentliga förbättringar jämfört med nuvarande
kvaliteter.
En sannolik utvecklingslinje är möjligen, att
man på längre sikt kommer att införa
väsentligt tunnare plåt än nuvarande
standardtjocklek 0,35 mm. En sänkning till 0,30 mm minskar
förlusterna ca 14 %. Det nämnda gränsvärdet
0,90 W/kg motsvarar då för den tunnare
plåten något lägre än 0,80 W/kg, vilket är ca
30 % lägre än för plåt av genomsnittskvalitet
i dag.
En fråga av största vikt ur användarens
synpunkt är om plåten åldras efter längre tid, så
att transformatorernas förluster ökar.
Åldringsproblemet är vitalt för den orienterade plåten,
och problemet kan ingalunda avfärdas alltför
lättsinnigt. Problemet har dock länge
behärskats i princip. Åldringen sammanhänger
praktiskt taget uteslutande med föroreningshalten
i plåten av olika ämnen, speciellt kol. Plåt som
innehåller något högre halt än 0,006 % C har
en viss tendens att åldras och få några procent
högre förluster. Är kolhalten väsentligt högre
än 0,006 % kan det också bli fråga om en
väsentlig åldring. För att det överhuvudtaget
skall vara möjligt att utbilda
kriställoriente-ringen måste dock kolhalten vara i närheten
av det nämnda värdet. Åldringen är enbart en
tid- och temperaturfråga. Ökning av
förlusterna på grund av vibrationer,
transportskakning-ar o.d. bör rent fysikaliskt vara uteslutet,
vilket också har bekräftats genom prov.
Kärnorna kan utföras med konventionella
bladfogar, fig. 3 upptill. De förluster som man
erhåller i den färdiga kärnan blir dock
specifikt väsentligt högre än de renodlade
förlusterna enligt epsteinprov. Förutom vissa
oundvikliga ofullkomligheter i en kärna jämfört med
ett litet epsteinprov (remsor 28x3 cm) beror
Fig. 2. Polärt diagram för orienterad plåt. P0 och }’u
som funktion av vinkelavvikelsen i förhållande till
valsriktningen. Diagrammet gäller 25 cm
epsteinprov vid 15 000 gauss och 50 Hz för plåt M 6.
den väsentliga ökningen på att man för de
fyra hörnen och de två övergångarna mellan
mittben och ok inte har någon nytta av den
orienterade plåten, snarare tvärtom, vilket ju
beror på de starkt ökade förlusterna då flödet
måste gå i en riktning som avviker från
valsriktningen. Förlustökningen blir i första hand
beroende av den relativa andelen av hela
kärnan, som de nämnda parterna utgör. Det rör
sig normalt om ca 20 %, vilket resulterar i
30—40 % högre förluster än som motsvarar
epsteinvärdena.
Redan tidigt i den orienterade plåtens
historia kom det fram specialkonstruktioner för
kärnor, som ger lägre förluster1. En
45°-blad-ning, fig. 3 upptill t.h., är att beteckna som det
klassiska mönstret, och därav finns ett flertal
varianter och avarter, som till stor del har
Fig. 3. Ramkonstruktioner för orienterad plåt; upptill t.v. normala
90°-fogar, upptill t.h. normala A5°-fogar, nedtill lindade enfas- och
trefas-kärnor.
798 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
