Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 32 - Andras erfarenheter - Sampolymerisat av styren och metylmetakrylat, av SHl - Bättre silofoder med antibiotikum, av SHl - Krypande silversulfid, av U T—h - Aducerat gjutjärn som högtemperaturmaterial, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
används mycket till strängsprutade plattor, och
po-lymetylmetakrylat utnyttjas för samma ändamål
men är svårare att strängspruta och fordrar
dyrbarare utrustning.
Icke stabiliserad polystyren gulnar snabbt vid
exponering utomhus, medan polymetylmetakrylat
påverkas mycket långsamt av ljus. Polystyren angrips
av många lösningsmedel inklusive aromatiska och
halogenerade kolväten men är resistent mot
alkoholer och utspädda syror. Polymetylmetakrylat
angrips av färre lösningsmedel men i stället av
alkoholer och syror.
Sampolymerisation av monomerer, vilka ger
homo-polymerer med tilltalande men också mindre goda
egenskaper, är ett lovande sätt att framställa
material som har homopolymerernas goda egenskaper
och i viss mån saknar deras brister. Det är
därför förvånande att sampolymerisat av styren och
metylmetakrylat först på senare tid blivit
tillgängliga.
Man önskar i sampolymerisatet kombinera
poly-metylmetakrylatets resistens mot ljus, ythårdhet
och kemiska resistens med polystyrenens goda
be-arbetbarhet och termiska stabilitet, låga pris och
relativt låga densitet. Många av dessa egenskaper
ändras mycket inom området 55—70 %>
metylmetakrylat, och man anser att den bästa kompromissen
uppnås vid 60—65 "/o metylmetakrylat.
Sampolymerisatets kanske viktigaste egenskap är
dess resistens mot ljus som blir fullt tillräcklig vid
65 °/o metylmetakrylat (fig. 1). Samtidigt är
styren-mängden tillräcklig för att polymerens termiska
stabilitet och bearbetbarhet skall bli tillfredsställande.
Den senare är sålunda avsevärt bättre än
polymetyl-metakrylats därför att sampolymerisatet är mera
lättflytande och kan formsprutas vid högre
temperatur. Ett sampolymerisat av 37 "/o styren och 63 °/o
metylmetakrylat får egenskaper som i huvudsak
ligger mellan polystyrens och polymetylmetakrylats
(tabell 1).
Detta sampolymerisats resistens mot alkoholer och
syror är sålunda större än polymetylmetakrylats,
medan dess resistens mot lösningsmedel är mindre.
Dess benägenhet för spänningssprickning är
avsevärt mindre än polystyrens, och det är därför
lämpligt för formsprutade köksutensilier, t.ex.
kylskåpsaskar. Sampolymerisatets resistens mot ljus har
visat sig förvånande stor och kan ytterligare ökas
genom tillsats av spår av kommersiellt tillgängliga
stabiliseringsmedel (T E Davies i British Plastics
maj 1960 s. 195—198). SHl
Bättre silofeder med antibiotikum
Man har provat användning av ett antibiotikum,
zinkbacitracin, vid tillverkning av silofoder och har
härvid funnit att processen blir säkrare och ger
ett bättre silofoder än vid tillsats av andra
material, såsom melass och natriummetabisulfit. Djuren
lär äta bacitracinfodret minst lika gärna som
annat.
Vid naturlig jäsning av gräs packat i en silo får
man ofta en otillfredsställande produkt, beroende
på att tillgänglig sockermängd varit otillräcklig,
varigenom jäsningen till syra gått långsamt och
ägg-vitespjälkande bakterier fått överhanden.
Zinkbacitracin tycks hjälpa mjölksyraproducerande
bakterier och hindra de äggvitespjälkandes utveckling.
Korna lär föredra foder med 5 g zinkbacitracin
per ton. Mjölkproduktionen blir ungefär densamma
vid utfodring med olika typer av silofoder. Mjölkens
smak och kvalitet påverkas inte av zinkbacitracin.
Detta ger en önskad mjölksyrahalt av mer än 3 ®/o,
låg smörsyra- och ammoniakhalt, 0,8 resp. 0,4 %>,
räknat på torrsubstansen; pH blir lågt, vilket visar
att mjölksyrabakterier arbetar (Chemical &
Engin-eering News 21 dec. 1959 s. 40). SHl
Krypande silversulfid
Man har observerat att om en förgylld
silverkontakt utsätts för svavelånga bildas silversulfid i
stora, starkt vidhäftande fläckar på guldytan, medan
man skulle vänta att sulfiden bara uppstår på
enstaka punkter i guldskiktets porer. Undersökningar
har visat, att i svavelångmättad luft vid 60°C
(svavlets ångtryck 0,13 jib) överdras en elektrolytförgylld
silveryta på 17 h med ett tunt skikt av Ag2S
samtidigt som porerna, varifrån krypningen utgår,
fördjupas.
På palladium- eller rodiumbelagt silver uppstår ej
denna effekt. En liknande krypning av silverjodid
på tantal i jodånga har iakttagits. I detta fall antar
man att orsaken är uppkomsten av lokalelement,
men mekanismen är oklar, och ger ingen förklaring
på att sulfiden icke kryper på rodium och
palladium.
Från praktisk synpunkt är iakttagelsen viktig. En
tunt förgylld silverkontakt i svavelatmosfär ger inget
skydd mot silversulfidbildning och silversulfiden är
svårare att avlägsna från guldbeläggningen än från
oskyddat silver (T F Egan & A Mendizza i Journal
of the Electrochemical Society april 1960 s. 353).
U T—h
Tabell 1. Fysikaliska egenskaper hos polystyren,
polymetylmetakrylat och sampolymerisat a v 37 °/o
styren och 63 0lo metylmetakrylat
Polystyren Sampoly-
Polymetyl-merisat metakrylat
Täthet .......... 1,04 1,14 1,18
Genomsläpplighet för
ljus ............ ...... •/. 90—91 91 91—92
Brytningsindex . 1,59 1,53 1,49
Brottgräns ..... . kp/cm2 455 595 630
3,0 4,0 3,5
Slagseghet (Izod
notch) ........ kpcm/cmz 1,9 2,45 2,45
Elasticitetsmodul .. kp/cm2 35 000 30 000 37 000
Hårdhet .... Rockwell M 75 80 90
Mjukningspunkt ...... °C 93 94,5 94
Förlustfaktor ... 0,0004 0,016 0,03
Dielkonstant vid 1 MHz .. 2,6 2,8 3,0
Vattenabsorption på 24 h % 0,04 0,20 0,40
Aducerat gjutjärn
som högtemperaturmaterial
Man har först på senaste tid undersökt aducerat
gjutjärns beteende vid hög temperatur. Vid prov i
USA har man härvid funnit att det motstår
moderata spänningar under lång tid vid upp till 650°C.
Av särskilt intresse är att kurvan för
temperatur-krypbrottgräns inte plötsligt faller liksom för vissa
andra metaller. Härav kan man dra slutsatsen att
materialet är duktilt och att inga fundamentala
strukturändringar uppstår.
Aducerat gjutjärn tycks därför kunna motse ökad
användning vid 340—540°C i t.ex. ventiler och
annan armatur för ugnar och torkar. Vidare har man
numera utarbetat hårdare perlitiska järn för rörliga
maskindelar; vid tillverkning av delar av aducerat
gjutjärn har man börjat tillämpa skalgjutning och
använda gjutkärnor, bundna med natriumsilikat och
koldioxid (Union Carbide Metals Review
International Edition sommaren 1960 s. 14—15). SHl
S24 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
